Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statsverkets direkta utgifter voro 1916; första
hufvudtiteln (k. hof- och slottsstaterna),
andra d:o (Justitiedepartementet), tredje d:o
(Utrikesdep.), fjärde d:o (Landtförsvarsdep.),
femte d:o (Sjöförsvarsdep.), sjätte d:o
(Civildep.), sjunde d:o (Finansdep.), åttonde d:o
(Ecklesiastikdep.), nionde d:o (Jordbruksdep.),
tionde d:o (pensionsväsendet), sammanlagdt 317,394,991
kr. 79 öre, riksdags- och revisionskostnader m. m.,
räntor å statsskulden m. m. och engångskostnader
för försvaret 57,110,143 kr. 44 öre. Summa verkliga
utgifter 374,505,135 kr. 23 öre. – Utgifter för
kapitalökning: Statens affärsverksamhet, statens
utlåningsfonder, afbetalning å statsskulden och
kostnader för tobaksmonopolet, tills. 69,632,750
kr. Öfverskjutande inkomster öfverflyttades till
största delen till Statsverkets kassafond (se d. o.).
A. A.
Statsskulden. 1855 utgåfvos de första svenska
statsobligationerna, och 1857 såldes af dem det
lilla beloppet af 280,000 rdr, alla inom landet. 1858
upplades ett nytt obligationslån. För detta anlitades
den utländska marknaden, och af detsamma såldes
s. å. 17 mill. rdr och 1859 4,83 mill. rdr. Nya
statslån upptogos 1860, 1861, 1863, och sedermera
har under hvarje år till våra dagar försäljning
af statsobligationer, d. v. s. upptagning af
statslån, egt rum. 31 dec. 1913 utgjorde den
fonderade statsskulden 622,560,572 mill kr.,
hvartill kom en tillfällig upplåning af 50,064,000
kr. Men under det 1914 utbrytande Världskrigets
lopp har summan fördubblats. 31 dec. 1916 var den
fonderade statsskulden 930,216,811 kr. och den
tillfälliga skulden 67,702,916 kr., men i mars
1918 hade den stigit till 1,218 mill. kr. (1,030
mill. fonderade lån, 188 mill. tillfällig upplåning,
företrädesvis mot skattkammarväxlar). Af statens
nämnda obligationsskuld äro inom landet placerade,
förutom delar af det inhemska 3,6 proc. statslånet,
de sedan Världskrigets början upplagda nya fasta
lånen, sammanlagdt 370 mill. kr.; af de äldre
lånen ha därjämte från utlandet återköpts i rundt
tal 150 mill. kr. Räntan på obligationslånupptagen
t. o. m. 1907 utgår f. n. med 3 1/2 proc., men på
senare upptagna med 4, 4 1/2 och 5 proc. – Alla
de t. o. m. 1878 upptagna statslånen disponerades
uteslutande dels till järnvägsanläggningar för statens
räkning (151,28 mill. kr.), dels till utlåning åt
enskilda järnvägar. 1879 började lånemedel användas
äfven till inköp af enskilda järnvägsanläggningar,
1886–96 till statens utlåningsfonder, fr. o. m. 1891
till Telegrafstyrelsen, fr. o. m. 1904 till
inköp och utnyttjande af farleder, vattenfall och
malmfält. Under kristiden användes upplånade medel
till finansiering af folkhushållningsapparaten samt
till fortsatt utveckling af statens affärsverksamhet.
S:s statsförmögenhet vid 1915 års slut beräknades till
1,246,510,998 kr. (se vidare Statsförmögenhet). – Från
denna bör skiljas S:s nationalförmögenhet (se d. o.).
Penningväsendet hvilar sedan 1873 på guldmyntfotens
grund. Tre slags guldmynt utmyntas, på 5, 10 och 20
kr., 5-kr.-myntet dock blott för statsverkets och
Riksbankens räkning. 10-kr.-myntet är det lägsta,
som utmyntas för privat räkning, och är sålunda
myntenhet.
Räkneenheten är 1 krona. Inalles har under tiden 1873–1916
utpräglats 85,383,095 kr. i guld. Hur mycket af detta
belopp, som ännu finnes i behåll, är emellertid
okändt; det allra mesta har dock nedsmälts och
förbrukats inom industrien. Af återstoden finnes
så godt som allt hos Riksbanken. Guldmyntet är
hufvudmynt och som sådant fullviktigt, obegränsadt
betalningsmedel och fritt utmyntbart. Skiljemyntet,
som göres af silfver och brons – under Världskriget
äfven af järn – är däremot underviktigt och begränsadt
betalningsmedel, hvarjämte dess prägling är spärrad
(se vidare Krona). De olika slagen af silfvermynt ha
under tiden 1873–1916 utmyntats till ett sammanlagdt
belopp af 43,805,214,6 kr. Däraf har af myntverket
inlösts 1,614,004,45 kr., hvarjämte vid 1916 års
slut 1,655,891,3 kr. innelågo i Riksbankens och
myntverkets kassor. Det cirkulerande beloppet i
den allmänna rörelsen skulle sålunda ha utgjort
40,535,318,85 kr., hvaraf dock gifvetvis en del
förkommit eller på annat sätt gjorts obrukbar. Af
bronsmynt ha utmyntats 3,177,090,14 kr., hvaraf
enligt samma beräkningssätt 3,112,825,20 kr. skulle
vara utelöpande i cirkulationen. Guldmyntfoten
upprätthålles i S. genom följande bestämmelser: 1)
Riksbanken är skyldig att vid anfordran inlösa sina
sedlar med guld. Härigenom förhindras, att sedlarnas
värde skulle kunna sjunka under guldets; 2) Riksbanken
är enligt lagen för Sveriges riksbank § 10 skyldig
att till ett pris af 2,480 kr. för kg. fint guld med
afdrag af 1/4 proc. i myntningskostnad inlösa det guld
i plants, som för dess räkning aflämnas i myntverket;
3) Myntverket är enligt § 9 i lagen om rikets mynt
skyldigt att utmynta till detsamma af privata personer
inlämnadt guld. Dylikt guld får endast vara legeradt
med koppar och måste innehålla öfver 90 proc. fint
guld. Är det inlämnade guldets värde minst 500,000
kr., måste myntverket utmynta detsamma, så fort
ske kan. Mindre partier kan myntverket vägra att
mottaga. Partier under 500 kr. mottagas icke. Genom
bestämmelserna 2 och 3 förhindras, att sedlarnas
eller det präglade myntets värde skulle kunna stiga
öfver guldets. 4) Guld får fritt importeras och
exporteras. Härigenom förhindras, att guldets värde
inom landet skulle kunna skilja sig från dess värde
på världsmarknaden. Under Världskriget ha följande
ändringar vidtagits från dessa bestämmelser. 1. 2
aug. 1914 inställdes inlösningen af sedlar mot
guld. Härigenom upphäfdes guldmyntfoten och ersattes
med pappersmyntfot. Denna varade till 1916 års ingång,
då sedelinlösningen återupptogs. 2. Enligt lag af 8
febr. 1916 befriades Riksbanken från skyldigheten att
inlösa erbjudet guld. Efter underhandlingar med Norge
och Danmark, som vidtogo samma åtgärd, upphäfdes äfven
genom k. kung. 28 april 1916 myntverkets skyldighet
att utmynta guld för privat räkning. Genom dessa
åtgärder fick S. metallisk myntfot med spärrad
prägling, hvarigenom myntets värde kunnat stiga
öfver guldets. 3. Exportförbud på guld infördes 10
dec. 1915. Därigenom kan S:s penningvärde sänkas
under det internationella.
Genom denna och föregående bestämmelser har S. sålunda
fått en fullt fri myntfot; vårt penningvärde kan
såväl stiga öfver som sjunka under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
