Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1153-1154 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

							Kvkm. (land)
Med	under 1	inv.	pr	kvkm.	land	......	96,543
»	1–4	»		»	»	......	112,970
»	5–9	»		»	»	......	42,904
»	10–14	»		»	»	......	52,121
»	15–24	»		»	»	......	65,480
»	25–49	»		»	»	......	32,006
»	50	»		»	o. däröfver		8,330

Arealen är här delvis beräknad efter äldre uppgifter.

Till gruppen med öfver 50 inv. pr kvkm. höra
naturligtvis i första rummet alla städer och
köpingskommuner (med en sammanlagd areal af
1,568 kvkm.) och vidare åtskilliga socknar med
industrisamhällen, fiskelägen, järnvägsknutar
e. d. Endast i södra Skåne anträffas en sammanhängande
jordbruksbygd, som är så tätt befolkad.

Folkmängd i äldre tider. Den äldsta tidpunkt,
för hvilken S:s folkmängd med någon grad af
tillförlitlighet blifvit beräknad, är 1571, för
hvilket år föreligger en af H. Forssell gjord
undersökning, som dock omfattar endast S:s dåv.
landskap. För tiden vid början och slutet af
Karl XII:s regering äro beräkningar gjorda af
E. Axelson. Fr. o. m. 1749 eger S. – såsom bekant
tidigare än något annat land – en officiell
befolkningsstatistik. Efter dessa källor, med
ungefärliga tillägg och korrektioner för befintliga
luckor, kan folkmängden inom S:s nuv. område anses
vid nedannämnda tidpunkter ha varit ungefär följande:

1571	.........	900,000
1700	.........	1,485,000
1720	.........	1,350,000
1750	.........	1,780,000
1800	.........	2,347,000
1815	.........	2,465,000
1850	.........	3,483,000
1865	.........	4,114,000
1900	.........	5,136,000
1916	.........	5,758,000

Folkökningen. Enligt ofvan anförda folkmängdssiffror
synes folkökningen, pr år räknadt, under 1600-talet
ha utgjort mellan 4 och 5 pro mille, under 1700-talet
uppgick den till nära 5 pro mille, under 1800-talet
till nära 8 pro mille och under den hittills gångna
delen af 1900-talet till 7 pro mille. Växlingarna
äro alltså, om man håller sig till längre perioder,
icke synnerligen stora. I äldre tider motverkades
en starkare folkökning af de ständiga krigen, i vår
tid af utvandringen. – Nativitetsöfverskottet och
dess särskilda faktorer, så långt man om desamma
eger kännedom, ha utgjort, i årligt pro mille af
medelfolkmängden:

Åren	Lefv. födda	Aflidna	Öfverskott
1751–1800	33,6	27,4	6,2
1801–1840	32,6	25,1	7,5
1841–1860	32,0	21,2	10,8
1861–1880	30,9	19,2	11,7
1881–1900	28,1	16,7	11,4
1901–1916[1]	24,7	14,6	10,1

För de förändringar, hvarom dessa tal bära vittne
i fråga om de föddes och aflidnes antal, redogöres
närmare här nedan. Beträffande nativitetsöfverskottet,
som under tidigare århundraden i stort sedt kan
anses ha sammanfallit med folkökningen och således i
medeltal för tidrymden 1570–1750 torde kunna sättas
till omkr. 4 pro mille årligen, uppgick detsamma
under 1700-talets senare hälft till 6 pro mille och
företedde alltså ännu ingen särdeles stor ändring
mot under de föregående årh.;
men under 1800-talet höjde sig de föddes öfverskott
småningom till det dubbla, eller 12 pro mille, för
att under 1900-talet åter sjunka. Intill midten af
1860-talet växte också folkmängden med hela detta så
starkt ökade öfverskott, och till följd häraf utvisar
femtioårsperioden 1815–65 den hastigaste folkökning,
som någonsin iakttagits i S. Under det sista halfseklet
däremot har landet icke förmått bära en
lika stark folkökning, utan har måst afbörda sig
en betydande del af nativitetsöfverskottet medelst
utvandring.

Alltsedan midten af 1700-talet (men troligen icke
förut) har folkmängden ökats hastigare i de fem
nordligaste länen än i det öfriga landet. 1750
egde nämnda fem län en folkmängd af ej fullt
150,000 inv., men 1916 omkr. 997,000, eller mer
än 6 gånger flera (omkr. 565 proc. ökning); under
samma tid växte det öfriga landets folkmängd från
1,630,000 till 4,760,000, motsvarande en ökning af
omkr. 190 proc. Sedan 1840-talet (men ej förut under
1800-talet) har också städernas folkmängd ökats i
en allt starkare proportion än landsbygdens; till en
del beror detta på uppkomsten af nya stadssamhällen,
men framför allt på stark inflyttning från landet
till städerna. 1840 bodde ung. 304,000 personer,
eller ej fullt 10 proc. af hela rikets befolkning,
i de svenska städerna; vid början af 1917 däremot
1,629,000 personer, eller 28,3 proc. af hela
folkmängden. Under de senaste årtiondena har
folkökningen å landsbygden nästan afstannat, och å
södra S:s landsbygd råder mestadels folkminskning;
särdeles utpräglad var denna under 1880-talet. Af
Götalands 1,621 landskommuner hade ej färre än
1,170 en mindre folkmängd 1910 än 1870. Orsaken till
folkminskningen är en utomordentligt stor utflyttning
dels till städerna, dels till främmande länder.

Folkförlusten genom utvandringen (alltså efter
fråndragningen af invandringen) kan för S. i
dess helhet anses ha uppgått under 1850-talet
till 7 proc., under 1860- och 1870-talen till
25–28 proc., under 1880-talet till 60 proc. samt
under 1890-talet och innevarande årh. till 33–34
proc. af nativitetsöfverskottet. I absoluta tal
anses utvandringen ha utgjort, efter ungefärliga
korrektioner, under 1850-talet 40,000 personer, men
under 1860-talet 155,000, under 1870-talet 170,000,
under 1880-talet 395,000, under 1890-talet 260,000
och 1901–16 omkr. 350,000, eller sammanlagdt under
sextiofem år ett antal af 1,370,000 människor. (Den
samtida invandringen kan anslås till vid pass 275,000
personer.) Af hela antalet utvandrare har Nord-Amerika
(Förenta staterna och Canada) fått mottaga fullt tre
fjärdedelar; af de öfriga ha 90,000 begett sig till
Danmark, 70,000 till Norge, 30,000 till Tyska riket,
17,000 till Finland och 2,000 till Ryssland. Under
emigrationens tidigare skeden utgjordes mer än hälften
af utvandrarna (60 proc.) af gifta personer och
deras barn, men numera upptar denna grupp knappt 30
proc. På 1,000 män bland utvandrarna komma inemot 800
kvinnor, öfver 30 proc. af utvandrarna, eller i allt
säkert öfver 400,000, befunno sig i den kraftigaste
lefnadsåldern (20–30 år) och öfver 200,000 i de
tidigare ungdomsåren (15–20 år). Denna ofantliga
folkförlust, i själfva verket relativt större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>