Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I faunan kan man med utgångspunkt från denna indelning
urskilja följande element: 1) Den arktiska faunan,
en utlöpare af polartrakternas djurvärld. En del
arktiska djur lefver uteslutande eller öfvervägande
ofvan trädgränsen eller fortplantar sig åtminstone
endast där; bland ryggradsdjuren kunna nämnas
fjällräfven, snösparfven, lappsparfven, fjällugglan
och fjällripan. Andra, som i allmänhet uppåt ej
öfverskrida videgränsen, gå ned i björkbältet eller
t. o. m. i det öfversta barrskogsområdet; hit höra
fjällämmeln, jaktfalken, fjällvråken, fjällgåsen
m. fl. Många vattendjur, som äro beroende af arktiska
lefnadsvillkor, kunna lefva långt utanför det
arktiska området, därför att alla sjöar på större
djup ha kallt vatten; så är rödingen vanlig från
högfjällen till de stora Lapplandssjöarnas östra
ändar samt förekommer dessutom i spridda sjöar
ända ned i Västergötland och Småland. 2) Den
subarktiska faunan. Flera ryggradsdjur äro vanliga
inom hela eller största delen af den subarktiska
zonen, t. ex. skogslämmeln (Lemmus schisticolor),
lafskrikan, dalripan och harren. Många äro mera
nordliga; sorken Evotomys rutilus förekommer
endast i norra Lappland, den smalnäbbade simsnäppan
(Phalaropus lobatus) är öfvervägande nordlig och
tyckes mest lefva i björkzonen. 3) Några få djur äro
subarktisk-mellanboreala, t. ex. kungsfågeln och
tjädern; några få utprägladt nordliga former förekomma
ej eller blott obetydligt s. om Skandinaviska
halfön (subarktisk-nordligt mellanboreala arter,
t. ex. talltitan och domherren). 4) Den panboreala
faunan är utbredd öfver hela det boreala området
(många djur saknas i dess östra, asiatiska del;
här tas ingen hänsyn till denna skillnad); den öfre
gränsen sammanfaller alltså med de två föregående
gruppernas. Exempel på sådana djur, som lefva från
skogsgränsen till Medelhafvet eller norra Afrika, äro
räfven, skatan, löfsångaren, dufhöken, abborren. 5)
Den mellanboreala och 6) den mellanboreal-mediterrana
faunan. Båda dessa grupper äro i n. utbredda
ungefär till den subarktiska faunans sydgräns;
söderut gå de mellanboreal-mediterrana djuren till
Medelhafvet eller norra Afrika, de mellanboreala, som
äro jämförelsevis få och därför här ej behandlas
för sig, endast ungefär till Alperna. En del
af dessa djur går hos oss till ekens nordgräns
(ekskogsfaunan), t. ex. nötväckan, skäggdoppingen,
sutaren. De flesta, t. ex. igelkotten, gräflingen,
hämplingen, nötskrikan, gröngölingen, kattugglan,
ring- och skogsdufvan, gå in i öfvergångszonen till
det subarktiska området (den nedre barrskogsregionen)
eller förekomma t. o. m. sällsynt ännu något längre
norrut. Andra däremot gå ej upp till ekgränsen,
utan äro åtminstone företrädesvis inskränkta till
sydligaste S. (bokskogsregionen); hit höra mullvaden,
illern, näktergalen, råkan, storken, löfgrodan och
några andra amfibier. Några få fåglar, som hos oss äro
mer eller mindre sydliga, äro utbredda långt utom det
boreala området (hägern, den nästan kosmopolitiska
tornugglan m. fl.). 7) Den arktisk-boreala faunan
är utbredd inom både det arktiska och det boreala
området. Många hithörande djur lefva från högfjällen
till Medelhafvet eller norra Afrika, t. ex. hermelinen, stenskvättan
och ängspiplärkan (arktisk-panboreala eller
arktisk-mediterrana djur). Andra, t. ex. kärrsnäppan
(Tringa alpina), öfverskrida ej Alperna. Flera af
dessa djur saknas dock i polarländerna och äro således
hufvudsakligen boreala. Nordharen är företrädesvis
subarktisk-nordligt mellanboreal; den lefver i
hela Skandinavien, men förekommer s. därom endast
på Alperna och Pyrenéerna. – Åtskilliga djur,
som egentligen ej tillhöra vår fauna, förekomma i
S. som tillfälliga eller periodiska gäster (t. ex. de
östliga fåglarna bändelkorsnäbben och stäpphönan);
några arktiska fåglar besöka vårt land regelbundet
under flyttningen eller vintern.
I denna grofva djurgeografiska indelning har ingen
hänsyn tagits till djurens lefnadsförhållanden och
vanor. Det finnes ju barrskogsdjur, löfskogsdjur,
slättdjur, sumpmarksdjur o. s. v.; vidare ha
kusterna och skärgårdarna sin speciella djurvärld. I
sötvattensfaunan kan man utskilja flera element med
olika lefnadsvillkor: strandformer, bottenformer,
fritt sväfvande plankton (se d. o.) o. s. v.
En rik hafsfauna lefver vid vår västkust; redan i
Kattegatt är djurlifvet sparsammare än vid Bohusläns
kust (Skagerak), men en oblandad hafsfauna tränger
ned ända i Öresund. I Östersjön med dess bräckta
vatten förekomma endast få hafsdjur, och deras
antal aftar småningom mot n.; öronmaneten (Aurelia
aurita), den svarta smörbulten (Gobius niger)
och ett par andra fiskar gå t. ex. till Stockholms
skärgård eller Ålands haf, blåmusslan, hjärtmusslan
m. fl. ännu ett stycke längre norrut. I Bottenhafvet
n. om Kvarken lefva liksom i Östersjöns innersta
vikar hufvudsakligen sötvattensdjur; där anträffas
endast några få, mycket euryhalina (se d. o.) hafsdjur
(musslan Tellina baltica och ett par fiskar,
bl. a. strömmingen och torsken, som dock är sällsynt
n. om Kvarken).
Djurgeografiskt faller S:s kust h. o. h. inom
den boreala regionen, som sträcker sig från norra
Norge, där östra Finnmarken utgör en boreo-arktisk
öfvergångszon, till Brittiska öarnas västra delar,
som bilda ett boreo-mediterrant öfvergångsområde. I
faunan kan man urskilja följande element: 1) Den
boreala faunan, som är inskränkt till den boreala
regionen; exempel på hafsdjur med denna utbredning
äro torsken, koljan, hvitlingen, sillen, sandmusslan
(Mya arenaria), strandsnäckan (Litorina litorea). 2)
Den arktisk-boreala faunan, som förekommer både
inom den arktiska och den boreala regionen; hit höra
rötsimpan (Cottus scorpius) och ett par andra fiskar
samt talrika ryggradslösa djur (molluskerna Leda
pernula och Tellina calcaria, sjöstjärnan Solaster
papposus). Några djur äro öfvervägande arktiska, såsom
fiskarna Icelus bicornis och Lumpenus lampetriformis
(vanlig i Östersjön), några räkor, musslan Astarte
borealis (vanlig i södra Östersjön, men saknas
vid västkusten). 3) Den mediterran-boreala faunan,
som är utbredd från Medelhafvet till Skandinaviens
västkust. Till denna grupp höra våra flesta hafsdjur;
som exempel kunna nämnas makrillen, flera snultror
(Labrus-arter), piggvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
