Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om konstförhållandena hemma, om den splittring, som
under 1880-talet och sedan delade konstnärerna i två
skarpt skilda läger, och om de misslyckade försöken
att åstadkomma sammanslutning se Konstnärsförbundet
och Svenska konstnärernas förening. Det nationella
sträfvandet framträder till en början klarast
i landskapsmålningen. Hemlandets natur och
karaktär tolkas af K. Nordström (företrädesvis
Bohusläns klippnatur och Stockholms omgifningar),
B. Liljefors (f. 1860, natur och djurlif, skogen
och hafsbandet), N. Kreuger (f. 1858, Ölands vidder,
Halland), P. Ekström (Öland), prins Eugen (f. 1865,
Stockholmstrakten, skärgården). E. Jansson (1862-1915)
målade Stockholms ström och motiv från dess gamla
gator i ett starkt förenkladt framställningssätt,
G. Fjæstad (f. 1868) framför allt vinter och snö,
O. Hesselbom (1848-1913) Dalsland, vidsträckta
utsikter öfver sjöar och skog, O. Arborelius (1842
-1915) Dalarna, A. Lindqvist (f. 1843) skånska
bokskogar, E. Rosenberg (f. 1858) Stockholmstrakten,
A. Sjöberg (f. 1866) hafsbandet, R. Lindström
(f. 1882) skärgården, H. Osslund (f. 1866)
Lappland. Andra landskapsmålare äro H. Norrman
(1864- 1906), A. Schultzberg (f. 1862), G. Kallstenius
(f. 1861), P. Swedlund (f. 1865),
A. Fahlcrantz (f. 1851), V. Behm (f. 1859),
A. Bergström (f. 1869), Anna Boberg (f. 1864). En
talrik skånsk målarkrets skildrar sin hembygd:
E. Norlind (f. 1877), A. Larsson (f. 1869), Per Gummeson
(f. 1858), A. Trulson (1874-1911), P. A. Persson
(1862-1914), F. Kärfve (f. 1880), J. Lundegård
(f. 1860). Äfven figurmålarna ha sökt tillbaka
till det nationella. K. Larsson, som på 1880-talet
målade franska typer i fransk natur, blef sedermera
dalfolkets skildrare, på samma gång han som hemlifvets
och hemtrefnadens krönikör vann ett helt nytt område
för konsten. A. Zorn (f. 1860), i sina äldre
målningar h. o. h. kosmopolit, öfvergick till att måla
sin hembygd öfre Dalarna och dess folk, K. Wilhelmson
(f. 1866) är Bohusläns fiskarbefolknings tolk,
J. Tirén (1853-1911, Jämtlands- och Lapplandsmotiv),
G. Ha11ström (f. 1875, typer och stämningar från
Mälarbygden). Det monumentala måleriet har börjat
uppodlas och eger sina representanter i K. Larsson
(fresker i Nationalmuseum), G. Pauli (fresker i
Göteborgs museum m. fl.), prins Eugen (fresker
i skolor, i Dramatiska teatern, väggmålning i
Kiruna kyrka), A. Törneman (f. 1880, fresker
i Riksdagshuset). O. Hjortzberg (f. 1872) är den
främste representanten för kyrklig dekoration.
En plats för sig i brytningstidens måleri intog
E. Josephson, en stor koloristisk begåfning
("Strömkarlen", spanska och franska motiv, porträtt,
under hans sista skede fantastiska improvisationer
i konturteckning). G. von Hennigs (f. 1866) målar
cirkustyper i stark koloristisk hållning, J. A. Acke
(f. 1859) fantasirika kompositioner, O. Sager-Nelson
(1868-96) målade vemodiga, stämningsfulla bilder,
I. Arosenius (1878-1909) med flödande skaparförmåga
sagobilder, groteska drömsyner och äfven
verklighetsbilder af mycken originalitet.
Sagovärlden målas af J. Bauer, O. Elgström
(lappländska fantasier) m. fi.
Flera af de nämnde (Zorn, Larsson o. a.) äro
äfven högeligen betydande som porträttmålare. Inom
porträttet har R. Bergh sitt främsta område (djupt
sedda, gediget studerade karaktärsporträtt). Bland
öfriga porträttmålare märkas O. Björck (f. 1860;
äfven kraftiga genremålningar), Hanna Hirsch-Pauli
(f. 1864), R. Thegerström (f. 1857), E. och
B. Österman (födda 1870), A. Jungstedt (f. 1859),
I. Nyberg (f. 1855), E. Stenberg (f. 1873), V. Smith
(f. 1867). G. Ankarcrona (f. 1869), E. Hedberg
(f. 1868) o. fl. ha målat folklifsbilder. - I
Sverige liksom i andra länder har måleriet under
senare tid sträfvat från noggrann naturanalys till
ett bredt, sammanfattande framställningssätt, från
"illusionskonst" till kraf på dekorativ helhet. De
nu unge målarna ha åter vändt sig till Paris och
mest anslutit sig till de ytterlighetsriktningar,
som karakteriserat konststräfvandet under 1900-talets
början.
Teckningen har en högst betydande representant i
A. Engström (f. 1869), som haft stort inflytande på
de öfrige samtida tecknarna. Af andra äro att nämna
V. Andrén (f. 1856), K. Stangenberg (f. 1871),
A. Forsberg (1871-1914), H. Nyman (f. 1870),
E. Nerman (f. 1888). Bland raderingens målsmän
äro G. v. Rosen, A. H. Hägg (f. 1835; många
praktblad af städer och kyrkor från Spanien,
Italien, Frankrike), Hj. Molin (f. 1868,
likaledes arkitekturmotiv), A. Zorn, A. Tallberg
(f. 1860), F. Boberg (f. 1860), K. Ander (1872 -1908),
E. Norlind, N. Anckers (f. 1858), G. Burmeister (f. 1886),
T. Johansson-Thor (f. 1889), E. Schwab
(f. 1882), T. Schonberg (f. 1882), bland träsnidare
S. Bergström (f. 1880), A. Sahlén (f. 1882),
K. O. Petersen (f. 1881), Harriet Sundström (f. 1872).
De grafiska konsterna ha på de sista åren nått ett
märkligt uppsving och ha flera unga representanter
af förtjänst.
Skulpturen fick efter Qvarnström och Molin
en skicklig, men föga alsterrik representant i
Fr. Kjellberg (1836-85) och i A. Carlsson (1846-78)
en löftesrik kraft, som tidigt bröts. J. Börjeson
(1835-1910) blef det näst följande skedets dominerande
monumentalskulptör (en rad historiska porträttstatyer,
ofta mycket fyndiga i karakteristiken). P. Hasselberg
(1850-94) blef vår främste representant för
den franska skolan. I besjäladt formstudium har
knappast någon svensk skulptör efter Sergel nått den
höjd, som utmärker hans kvinnogestalter. Fransk
skola ega äfven I. Fallstedt (1848-99, i
spirituella porträttbyster), G. Lindberg (f. 1852,
kvinnostudier), K. Eriksson (f. 1858), som utgick
ur konsthandtverket och blef en högst mångsidig
företrädare af de mest olika arter af plastik - bland
hans alster äro kärnfulla svenska typer, bönder,
lappar, idrottsmän; hans område sträcker sig från
prydnadsting i miniatyrformat till monumentalskulptur
som "Bågspännaren". Vidare E. Brambeck (f. 1843)
och T. Lundberg (f. 1852), K. Mi11es (f. 1875),
en vidtfamnande natur, som sträckt sig öfver ständigt
nya cmråden och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
