Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för svenska konststuderande. Där målade A. Lauréus
(1783-1823), finne till börden, röfvare
och Campagnabönder och Hj. Mörner (1794-1837)
folklifsbilder. Båda skildrade äfven Stockholmslif,
Mörner var framför allt typtecknare. I Rom -
sedermera äfven i Paris - studerade O. J. Södermark
(1790-1848), som i sina porträtt gaf kärnfulla
tolkningar af sträf manlighet och romantiskt ljufva
af ideell kvinnlighet. K. G. Plagemann (1805-68)
anslöt sig till italienska förebilder, G. V. Palm
(1810-90) och J. M. Stäck (1812-68) skildrade
i plastiskt komponerade målningar italiensk natur,
men N. O. Blommér (1816-53) målade i Paris och i Rom
den nordiska naturmytens gudaväsen, älfvor, hafsfrun,
näcken, och K. Wahlbom (1810-58) utförde likaså på
främmande botten svensk-historiska bataljscener. En
outtröttlig aftecknare af medeltida konstverk var
N. Mandelgren (1813-99).
På 1830-talet började Paris som studieplats åter bli
uppsökt af unga svenskar. Där växte P. Wickenberg
(1812-46) till en finkänslig målare (landskap med
holländska kustmotiv och genrer). På genrens område
blef äfven L. A. Lindholm (1819-54) en älskvärd
småmålare. Men den moderna franska kolorismen fick
en svensk representant i J. F. Höckert (1826-66),
den främste svenske målaren af sina samtida. Jämte
svensk-historiska motiv ("Slottsbranden") behandlade
han ämnen från Lappland ("Lappgudstjänst").
Hemma odlades nordmannakonst af M. E. Winge
(1825-96), Aug. Malmström (1829-1901; den senare en
förfinad tolkare af den svenska naturens poesi), af
F. V. Scholander (1816-81) i fantasirika akvareller
och pennteckningar och i skulptur af K. G. Qvarnström
(1810-67) och J. P. Molin (1814-73), som var först
och sist en fyndig och lätt skapande improvisatör
("Fontänen", "Bältespännarna", se d. o.). Smärre
genreartade historiska motiv målades af J. K. Boklund
(1817-80) m. fl. Många genre- och landskapsmålare
höllo sig till skildringar af hemlandets folk och
natur, äfven om de befunno sig på utrikes ort. Bland
landskapsmålarna står M. Larsson (1825-64) främst
i naturbegåfning (marinstycken, småländsk obygd
med forsar och storm, hafvet i uppror med och utan
skeppsbrott eller brinnande ångbåtar). E. Bergh
(1828-80) blef den svenska björkhagens och
sjösträndernas älskvärde skildrare, P. D. Holm
(1835-1903) målade Lappland, G. Rydberg (f. 1835)
Skåne, likaså A. Kallenberg (1834-1902). Bland
landskapsmålare äro f. ö. att nämna A. T. Gellerstedt
(1836 -1914; akvareller), O. Hermelin (1827-1913),
V. Forsell (f. 1846).
Framför allt för genremålarna blef efter 1850
Düsseldorf en eftersökt studieort. Några blefvo
bofasta där till döddagar, såsom K. D’Uncker
(1828-66), som blef helt tysk i motiv
och skildringssätt (akrobater, pantlånekontor
o. d.), B. Nordenberg (1822-1902), som närmast
följde i Tidemands spår (godmodiga, idylliska
bondelifsbilder), A. Jernberg (1826-96),
Düsseldorfs-svenskarnas främste kolorist (målade
bönder från Rhentrakten, interiörer, stilleben), F. Fagerlin
(1825-1907, skarp iakttagare och skicklig berättare,
motiv från holländska fiskarstugor). A. Nordgren
(1828-88) var en gedigen, något kärf landskapsmålare.
Andra flyttade hem och förde med sig skolans
traditioner. Bland dem var V. Wallander
(1821-88), som, trefligt berättande, målade bondelif,
men äfven Bellmansbilder. Svensk bondegenre målades
äfven af N. Andersson (1817-65), G. Saloman
(1821-1902), Amalia Lindegren (1814-91), medan
herrgårdslifvet hade sin skildrare i G. Brandelius
(1833-84). - Det bör beaktas, att flera af våra
Düsseldorfsmålare någon tid studerade äfven i Paris -
Jernberg i hela 7 år. I Paris hade också den betydande
porträttmålaren U. Troili (1815 -75), som förut
tillhört de svenske romarna, i hög grad uppfriskat
sitt måleriska uttryckssätt. K. F. Kiörboe (1799-1876)
utvecklade sig i Paris till en djurmålare af förtjänst
(hästar, hundar, räfvar, men äfven ryttarporträtt,
se Karl XV). Och i Paris hade E. Lundgren (1815 -75)
börjat sina studier i utlandet. Hans verksamhet höll
sig sedan mestadels utanför beröring med svenskt
konstlif - han blef i Spanien, England, Indien en
lysande improvisatör med akvarellpensel eller penna.
Mellan Paris och Tyskland (Düsseldorf, München)
dela sig de unge svenskarna. Nya riktningar göra
sig gällande. Inom historiemåleriet ger G. von Rosen
(f. 1843) nya signaler: skarp och stram tidskaraktär,
djärfhet och djup i personkarakteristiken,
innerlighet i uttrycket. Jämte historiska motiv
och österländska skisser har han lämnat en rad
kärnfulla porträtt. I Pilotys skola lärde E. Perséus
(1841-90) och K. G. Hellqvist (1851-90), Münchenskola
röjde äfven J. Kronberg (f. 1850), en lysande
koloristisk begåfning, den måleriska karaktären i
hans tidigare alster starkt påverkad af venezianska
renässansmästare. E. Josephson (1851-1906) tog intryck
både af italienskt måleri och af modernt franskt. I
Paris utbildade sig N. Forsberg (f. 1842; "En hjältes
död"), G. Cederström (f. 1845; "Karl XII:s likfärd"),
H. Salmson (1843-94), A. Hagborg (f. 1852), G. Pauli
(f. 1855), A. Österlind (f. 1855), H. Birger
(1854-87), G. Arsenius (1855 -1908), K. Larsson
(f. 1853), R. Bergh (f. 1858) och många flera. Likaså
studerade nu många svenska landskapsmålare i
Frankrike. A. Wahlberg (1834-1906), som redan 1866
slagit sig ned i Paris, införde i svenskt måleri det
moderna franska stämningslandskapet. Efter honom
följde V. v. Gegerfelt (1844-1916), O. Törnå
(1843-94), R. Norstedt (1843-1911), K. Skånberg
(1850-83), J. Ericson (f. 1849), K. Hill (1849-1911),
K. Nordström (f. 1855), P. Ekström (f. 1844),
A. Lindman (f. 1848) m. fl.
1870- och 1880-talen kunna betecknas som en
skolgångens, förberedelsens tid för de svenske
konstnärerna. Den mera betydande konstverksamheten
egde då rum på utländsk botten. Omkr. 1890-talets
början skedde en allmän hemflyttning, och med
omplanteringen i hemlandets jord vidtar för vår
målarkonst ett nytt skede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
