Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska stadsförbundet - Svenska statsbanebetjäningens understödsförening - Svenska stenhuggareförbundet - Svenska stenografförbundet - Svenska stora landslogen - Svenska storlogen af den oberoende Odd fellow-orden - Svenska stöfvaren - Svenska svinafvelsföreningen - Svenska Syd-Afrikalinjen - Svenska sågverksindustriarbetareförbundet - Svenska sångarförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildade tjänstemän jämte expeditionsbiträden
o. d. - En stor del af de reformer på den
kommunala lagstiftningens område, som under
senare tid genomförts eller påbörjats, är en
frukt af förbundets initiativ eller uttryck
för dess önskemål, exempelvis den kommunala
lånerättens reglerande (lag 1910), rättvisare
ordnande af köpingarnas och municipalsamhällenas
väghållningsskyldighet, ett yrkande, som
upptagits i 1916 års förslag till ny väglag,
åvägabringande af lagfästa regler för inkorporering
och andra förändringar i den kommunala indelningen
(kommunala nybildningskommitténs betänkande, 1918),
lagstiftningen rörande fastighetsbildning i stad
(1917) och magistratsförvaltningens reorganisation
i städer under landsrätt (sakkunnigebetänkande
1917). Inom förbundet har vidare stor uppmärksamhet
egnats åt de problem, som sammanhänga med den
kommunala förvaltningens ombildning i tidsenlig
riktning genom en förr eller senare oundviklig
revision af gällande kommunallagar och, i afvaktan
härpå, genom lokala reformer. Jämsides med att
förbundet sålunda utåt företrädt stadssamhällenas
synpunkter och intressen, har det gifvetvis äfven så
mycket som möjligt sökt underlätta sina medlemmars
löpande förvaltningsarbete. Den genom kommunala
centralbyrån i sådant syfte bedrifna rådgifvande
verksamheten har under årens lopp utvecklats till en
faktor af stor betydelse i vårt kommunala lif, hvars
behof af en central beredningsinstans byrån alltmer
blifvit i stånd att tillgodose. Vissa ärendesgruppers
omfattning och vikt ha därvid gett anledning till
ytterligare utbyggnad af förbundet. Sålunda inrättades
1917 Svenska stadsförbundets bostadsråd med uppgift
att följa bostadsförhållandenas utveckling i landets
stadssamhällen samt förbereda och taga initiativ
till de reformer, som med hänsyn härtill finnas
nödiga. I rådet äro jämväl Socialstyrelsen och
Pensionsstyrelsen företrädda. För de kommunala
låne- och finansfrågorna planeras en liknande
organisation, Svenska stadsförbundets finansråd,
som med biträde af en särskild finansafdelning
inom kommunala centralbyrån skulle till-handagå
statsmyndigheterna vid kontrollen öfver kommunernas
finanshushållning, lämna kommunerna vägledning i
finansiella spörsmål samt tjäna som förmedlingsanstalt
af kommunallån. Planens realiserande förutsätter
ekonomiskt stöd från statens sida, hvarom proposition
af K. M:t aflåtits till 1918 års riksdag. Bland
förbundets publikationer märkes främst "Svenska
stadsförbundets tidskrift" (8 häften om året),
som började utges 1909 och utom fristående artiklar
meddelar fortlöpande systematiska öfversikter öfver
alla grenar af kommunal verksamhet och därigenom
bildar ett verkligt arkiv för orientering i
aktuella kommunalpolitiska spörsmål. Genom
förbundets försorg verkställda utredningar
af större omfattning och allmännare intresse
publiceras i "Svenska stadsförbundets skriftserie",
hvaraf 11 nummer utkommit och som upptar bl. a.:
E. Palmstierna, "De svenska städernas låneväsen",
Yngve Larsson, "Kommunalförvaltningens organisation
och arbetssätt i svenska och utländska städer" och
"Inkorporeringsproblemet" m. fl. arbeten. Förbundets
ekonomi hvilar på medlemmarnas afgifter, som uteå i
förhållande till
vederbörande samhälles folkmängd
(f. n. 2 kr. pr 100 inv.). Staten för
samtliga verksamhetsgrenar balanserar 1918 på
omkr. 80,000 kr. Efter svensk förebild ha liknande
sammanslutningar bildats i Finland och Norge.
H. L-1m.
Svenska statsbanebetjäningens understödsförening. Se
Järnvägstjänstemannaföreningar (äfven i Suppl.).
Svenska stenhuggareförbundet. Se Fackförbund.
Svenska stenografförbundet. Se Stenografi, sp. 1268.
Svenska stora landslogen [-låʃen]. Se Frimureri,
sp. 1445.
Svenska storlogen af den oberoende Odd fellow-orden
[-låʃen-]. Se Oddfellows, sp. 468.
Svenska stöfvaren, zool. Se Hunden, sp. 1310.
Svenska svinafvelsföreningen. Se Svinafvelsföreningar.
Svenska Syd-Afrikalinjen. Se Ångfartygslinjer.
Svenska sågverksindustriarbetareförbundet. Se
Fackförbund.
Svenska sängarförbundet bildades i juli 1909,
i sammanhang med ett vid Stockholmsutställningen
s. å. på Djurgården hållet sångarmöte 17-18
juli, hvari deltogo 2,700 sångare från 14
länssångarförbund. Svenska sångarförbundet
har till ändamål att genom sammanslutning
af länssångarförbund och därmed jämförliga
sångarförbund verka för utöfning och utbredning af
fyrstämmig manssång samt för att höja den svenska
nationalkänslan. I förbundet kunna äfven svenska
sångkörer i utlandet upptagas. Angelägenheterna
handhas af en förbundsrepresentation, som sammanträder
minst hvart tredje år, samt en förbundsstyrelse i
Stockholm, med sammanträde minst 1 gång årligen,
och ett musikutskott, som består af 1:e, 2:e och 3:e
förbundsdirigenterna jämte hvarje anslutet förbunds
1:e dirigent. Ordförande i Svenska sångarförbundet
har från början varit kronprins Gustaf Adolf.
Tanken på ett allmänt svenskt sångarförbund
framställdes först 1906 af Uppsalasångens
anförare I. E. Hedenblad. Den 1897 (22-23 sept.) i
Stockholm vid den stora utställningen och Oskar
II:s regeringsjubileum hållna första allmänna
svenska sångarfesten för manskör, med 1,529
sångare (se Sångarfester), föranledde bildandet
af länssångarförbund landet rundt. Först i raden
kom Norrlands (21 sept. 1897), därefter följde
Värmlands (1898), Skånska (s. å.), Östgöta (1901),
Dalarnas (1906), Gottlands (1907); 1908 tillkommo
Södermanlands, Smålands och Jämtlands, 1909
Västergötlands, Hallands, Örebro läns, Upplands,
Stockholms och Västmanlands, 1910 Dalslands,
Norrbottens och Gäfleborgs läns, 1911 Blekinge,
Göteborgs och Bohus läns samt Kristianstads läns,
1912 Västerbottens. Ståtliga resultat af deras
samverkan ha hittills yppat sig i 2:a allmänna svenska
sångarfesten, som med 4,418 deltagande sångare hölls i
Stockholm 12-14 juli 1912 under Olympiska spelen, och
en 3:e dylik sångarfest där med omkr. 4,000 sångare
15-16 juli 1916 vid Svenska spelen. En outtröttligt
organiserande kraft vid åvägabringande af allt
detta har varit Norrlands sångarförbunds och Svenska
sånsrarförbimdots 1:e dirigent, stadsingenjören G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
