Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom pågått en invandring från andra folk,
men så obetydlig, att ingen väsentlig omdaning
af svenska raskaraktären egt rum sedan stenålderns
slut. Öfver svenska folkets antropologi under Sveriges
medeltid föreligga ännu endast få undersökningar,
af E. Clason och G. Backman. Den senare har
därvid kunnat visa, att åtminstone på Gottland
minst två typer varit förhärskande, en långskallig
och en mesocefal. Om nutidens svenskar ega vi god
kännedom genom det af G. Ret-zius och K. M. Fürst
utg. arbetet "Anthropologia svecica", grundande sig
på undersökningar af
Fig. 1. Långskalle med långt ovalt ansikte (dolikocefal
ortognat). Modernt svenskt kranium, sidovy och
hjässvy.
Ur A. Retzius, "Ethnologische schriften".
44,939 21-åriga värnpliktiga. Svenskarnas
medel-kroppslängd utgör för hela Sverige 170,88
cm. Med undantag af Lappland uppvisa alla Sveriges
landskap en medelkroppslängd öfver 170 cm. Gottland
visar det högsta medeltalet, 172,74 cm. De båda
nordligaste provinserna, Lappland och Västerbotten,
liksom de båda sydligaste, Blekinge och Skåne,
visa de lägsta medeltalen, hvilken omständighet
talar för, att kroppslängdens variationer i olika
landskap till väsentlig del skulle kunna vara
beroende af inblandning med lågvuxna (kortskalliga)
raser, norrut finnar och lappar samt söderut alpina
befolkningselement. Emedan kroppslängdens tillväxt
icke är afslutad vid 21 år, blir genomsnittslängden
för den fullvuxne svensken
(efter korrektion) något högre eller 171,88 cm. I
hela Sverige äro 87 proc. af befolkningen långskallar
samt 13 proc. kortskallar. Inom den förra gruppen
äro 30 proc. äkta långskallar och ungefär 57
proc. mesocefaler. Största antalet kortskallar
förefinnes i Lappland, 23,67 proc., Uppland, 20,98
proc., Västerbotten, 19,03 proc., och Skåne, 18,60
proc. Tvärsöfver mellersta Sverige löper ett band
af utpräglad långskallighet. Såväl mot n. som mot
s. stegras kortskallarnas procentuella förekomst,
hvilket utan tvifvel har sin förklaring i samma
förhållanden, som anmärktes i fråga om
Fig. 2. Kortskalle med bredt, rundadt ansikte (brakyce-fal
ortognat). Kranium af svensk lapp, sidovy och hjässvy.
Ur A. Retzius, "Ethnologische schriften".
kroppslängdens variationer. Om äfven ansiktets form
i allmänhet är den chamäprosopa 1. låg-ansiktade
(76,6 proc.), så är dock den ovala an-siktstypen
afgjordt öfvervägande eller i 80 proc. emot den
runda, som förekommer i blott 20 proc. Åtminstone i
sydligare provinser, särskildt Skåne, uppträder den
runda ansiktstypen mer än dubbelt så ofta eller i
ungefär 45 proc. ögonens färg är i 47,4 proc. blå,
i 19,3 proc. grå, i 28,8 proc. melerad och i 4,5
proc. brun. Hårets färg är i 23,3 proc. gul, i 52,0
proc. cendré, i 21,6 proc. brun, i O,8 proc. svart
och i 2,3 proc. röd. Efter hopslagning af blå och
grå ögonfärg samt gul och cendré hårfärg föreligger
i Sverige i 66,7 proc. ljus ögonfärg och i 75,3
proc. blond hårfärg. De sydliga landskapen och
Östergötland ha högre procentsats brunögda än det
öfriga Sverige, och de nordliga landskapen förete i
sin tur märkbart höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
