Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 859-860 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarthå - Svart häst - Svarthättan - Svarthölsfossen - Svartisen - Svart jura - Svart kalla - Svartkampen - Svart kanel - Svartklubben - Svartkonst - Svartkonstbok

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svarthå 1. Blåkäxa, Spinax niger, zool.,
en hajform, hörande till fam. Spinacidæ,
ordn. Plagiostomi (bredmunnar) inom fiskklassen.
Den skiljer sig från vår vanligaste hajart,
pigghajen (se d. o.),

Svarthå l. blåkäxa.

företrädesvis genom ringare storlek (40-47
cm.) och därigenom, att tänderna äro olika formade
i öfver- och underkäken, samt att främre ryggfenan
är mindre än bakre. Kroppsfärgen är ofvan blågrå,
under svart. Svarthån förekommer i Medelhafvet och
längs Europas västkust; utanför Bohusläns kust lefver
den i de större djupen. L-c.

Svart häst (eng. dark horse), urspr. i nordamerikansk
politik, sedermera äfven annorstädes, använd
beteckning för en förut relativt okänd valkandidat,
som plötsligt träder fram i förgrunden med utsikt
att "vinna löpningen". Särskildt vid nomineringen
af presidentkandidat i Förenta staterna ha sådana
"svarta hästar" stundom framkastats som kandidater,
när partiets främsta män af en eller annan anledning
befunnits vara mindre samlande än någon politiker i
bakgrunden, som kanske åtnjuter stor lokal popularitet
i en för valutgången viktig stat och som ej tidigare
varit tillräckligt framträdande för att skaffa
sig personliga ovänner bland partibossarna eller
i pressen. J. K. Polk, vald till president 1844,
var den förste, sannolikt också den obetydligaste,
af de "svarta hästar", som nått presidentvärdigheten.
V. S-g.

Svarthättan, zool. Se Trädgårdssångarsläktet.

Svarthölsfossen, namn på flera vattenfall i
Norge. 1. I Tinnelven, Telemarken, Bratsberg amt,
med två fall, öfverst ett, som är brant och 3,3
m. högt, 140 m. längre ned 3 m., tills. med lågvatten
representerande omkr. 8,000 hkr. - 2. I Espelielven,
Fyresdal, Bratsberg amt, mellan insjöarna Nesvatn och
Gjevden, 19 m. högt. - 3. Ett 114 m. högt störtfall
i Ulvundelven, Romsdals amt, motsvarande 230 hkr. -
4. Ett 9 m. högt fall i Glommen mellan dess utlopp
ur sjön Aursunden och Jensvolds järnvägsstation,
n. om Röros, S. Trondhjems amt. På denna sträcka
af 3,8 km. har Glommen inalles 59 m. fall.
K. V. H.

Svartisen, Norges näst största glaciär, 489,2
kvkm. stor, ligger under polcirkeln i N. Helgeland,
mellan Ranenfjorden i s. och Bejarfjorden i n.,
Nordlands amt. Vid Storglaamvatnet, Tærskaldfjeldet
och Glaamaagas trånga dalkjusa delas S. i en
nordvästlig och en sydöstlig hufvuddel. Från
v. splittras S. af en rad smala fjordar: Melfjorden,
Tjongsfjorden, Holandsfjorden, Bjærangen och
Glaamfjorden; på somliga ställen uppfånga de jökelns
utöfver dem glidande isarmar (se fig. i art.
Nordlandsamt). S:s mest kända, men ej största
utgrening är den 4 km. långa, ända till 1 km. breda
Fonndalsbræen, hvars glaciär når nästan fram till
Holandsfjorden. I ö. begränsas S. af Blakkaa- och
Bejardalarna. I v. skjuter Snetindon (1,599 m.),
S:s högsta punkt, upp (öfver
gluciären; på östra sidan resa sig Istinden (l,577
m.), Sniptinden (1,591 m.) och Skjelaatinden (1,640
m.). S:s bägge hufvudpartier ha en svagt hvälfd,
sköldformig yta. Kring S. ligger en del större
och mindre glaciärer, hvaribland Högtuvbræen
(35.8 kvkm.), Örtfjeldbræen (27,? kvkm.),
jökeln på Bredekkfjeldet och Steinfjeldet
(22,5 kvkm.), Stormdalsfjeldbrseerne (12,5
kvkm.) och Glaambræen. Hela glaciärdistriktet
utgör inalles omkr. 700 kvkm. - Se J. Rekstad i
"Norske geogr. selsk:s aarbok" (1892) och
i "Archiv f. math. og naturvid." (1893)
samt Ch. Rabot, "Au cap Nord" (1898).
K. V. H.

Svart jura, geol. Se Jurasystemet, sp. 303.

Svart kalla, bot. Se Arum.

Svartkampen, ett 1,365 m. högt fjäll
med öde stenvidder ("ur") på toppen,
Hedalens härad, Kristians amt, Norge.
K. V. H.

Svart kanel, bot. Se Kanelnejlika.

Svartklubben, fyrplats på en klippa vid Ålands haf,
ö. om Singö. Fyren, som visar två tätt på hvarandra
följande hvita blänkar hvar 10:e sekund, är anbragt i
ett rundt, hvitt stentorn, 19,5 m. öfver vattenytan.
A. G.*

Svartkonst. 1. Detsamma som magi, på grund af den
kyrkliga uppfattningen, att all magi var svart magi
(se d. o.). - 2. Se Mezzotintogravyren.

Svartkonstbok, skrifven eller tryckt undervisning i
utöfning af magi l. svartkonst. Hos vårt folk har
"svartkonstbokcn", såsom alla magiska böcker af
allmogen öfver hufvud benämnas, otvifvelaktigt
spelat en vida större roll inom sägnen än direkt
i praktiken. Man trodde, att den erhölls genom
öfverenskommelse med djäfvulen, och att innehafvaren,
om han vid sin död fortfarande hade boken i sin ego,
blef ohjälpligt fördömd. Emellertid är det visst, att,
särskildt i det sydligare Sverige, ett icke obetydligt
antal s. k. svartkonstböcker varit spridt, redan innan
företagsamma boktryckare begynt förse allmänheten med
dylik litteratur. Icke så sällan sägas - och synas
äfven - de svenska handskrifterna härleda sig från
präster, och kringvandrande djäknar och vaganter
ha säkerligen haft stor andel i förekomsten och
spridningen af dessa skrifter. Särskildt ansågos
de förfarna i svartkonst, hvilka studerat vid
universitetet i Wittenberg, vid hvilket doktor
Faust (se d. o.) uppehållit sig. Svartkonstböckerna
innehålla anvisningar att besvärja andar, uppdaga
skatter, framkalla eller afvända olyckor och
hemsökelser, göra osårbar mot vapen, bota sjukdomar,
upptäcka tjufvar och ogärningsmän, vinna lycka i spel
och kärlek, få framgång vid jakt och fiske o. s. v. De
ålderdomligare vimla af mystiska formler och tecken,
de förra ofta på latin och hebreiska, de senare af
såväl kristet som österländskt ursprung. Innehållet
är vanligen samladt från skilda källor och växlar
alltefter handskrifternas ålder och nedskrifvarnas
samhällsställning. Till föreskrifter, som härleda
sig från medeltidens "ockulta filosofi", ha småningom
tillagts allt flera sådana af folkligt ursprung, äfven
dessa stundom af mycket hög ålder, och i åtskilliga
senare s. k. svartkonstböcker ha dessa tillägg jämte
mer eller mindre vidskepliga anteckningar om huskurer
och hushållsrön nästan utträngt de lärda formlerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>