- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
861-862

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartkonstbok - Svartkonstgravyren - Svartkonstnär - Svartkrita - Svartkrut - Svartkummin - Svartlera - Swartling, Frans Johan Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men å andra sidan anträffas ock afsevärdt mycket inom
den senare folktron, som uppenbarligen härflutit
ur svartkonstböcker och dylika skrifter. De äldsta
svenska svartkonstböckerna äro från 1600-talet och gå
direkt eller indirekt tillbaka på tyska förebilder
från 1500-talet och senare. I protokollet öfver
en trolldomsrannsakning i Västergötland 1697 heter
det, att "svartkonstboken är författad på danska,
med svarta och röda bokstäfver". Som urkunder för
våra ålderdomligare svartkonstböcker uppges stundom
"sjätte och sjunde Mosebok", hvilka ännu omtalas som
synnerligen mäktiga trolldomsböcker af vår allmoge,
särskildt i Norrland, samt Salomos nyckel (se
Salomos nycklar), hvilka skrifter räknas eller
vilja räknas till den kabbalistiska litteraturen
(se Kabbala), samt vidare "den store Grimoire",
"Veneris lilla bok att besvärja onda andar",
"Arcanum arcanorum maximum (hemligheternas största
hemlighet) eller jesuitisk Venus-bok" m. fl. ockulta
skrifter. Någon gång tillskrifvas äfven de svenska
svartkonstböckerna Cyprianus (se d. o.), såsom
förhållandet i regel är i Danmark och Norge, där många
dylika svarteböker rent af bära titeln Cyprianus. I
Tyskland är det vanligen Faust, som framställes som
deras upphofsman. Utmärkande för svartkonstböckerna är
i allmänhet, att de vilja mystifiera med uppgifter
om ålderdomliga författare och aflägset liggande
tillkomstår. Som upptecknare af dessa forntidens
hemligheter anges sålunda utom Cyprianus och Faust
äfven påfven Honorius III (se d. o.), som skall ha
nedskrifvit den under den senare medeltiden beryktade
svartkonstboken "Grimorium" (Grimoire), vidare
Albertus Magnus (se Albertus), Agrippa från Nettesheim
(se Agrippa) och andra. Som den högste mästaren
inom den fördolda kunskapen framställes konung Salomo
och före honom Mose. Svartkonstböckerna eftersträfva
således en så imponerande ålderdom som möjligt och
ange sig gärna ytterst fotade på kaldéernas hemliga
visdom. Trots all humbug ega de ock otvifvelaktigt
en viss rätt till detta höga anträd. Genom judar
och delvis äfven araber i Spanien har påtagligen en
afsevärd del af dessa formler och trolldomsregler
under medeltiden öfverflyttats till Europa från
Orienten (jfr t. ex. Abrakadabra), där
såväl alexandrinsk och gnostisk lärdom som persisk och
egyptisk mystik lämnat sina tillskott. Som de äldsta
svartkonstböckerna kan man med skäl anse de samlingar
af i kilskrift upptecknade besvärjelser och magiska
regler, som den assyriske konungen Aššurbaniapal
(se d. o.) i 7:e årh. f. Kr. lät afskrifva efter
äldre urkunder. Utom en i Malmö 1771 på danska tryckt
"Sybrianus" hänföras af allmogen med allt skäl till
här ifrågavarande bokalster "Den afslöjade naturen",
af H. v. Gerstenbergk och "Albertus Magnus redivivus
eller (natur-)hemligheternas bok", hvaraf en upplaga
("femte") utkommit så sent som 1904. Jfr Besvärjelse
och Signeri. Litt.: E. Wigström, "Folkdiktning"
(1881), och A. Lehmann, "Overtro og trolddom" (2 dlr,
1893–94) och där meddelade litteraturförteckningar
samt A. Chr. Bang, "Norske hexeformularer og magiske
opskrifter" (i "Vidensk. selsk:s skrifter", II,
1901), och F. Orth, "Danmarks trylleformler" (I,
1917).
N. E. H.

Svartkonstgravyren. Se Mezzotintogravyren.

Svartkonstnär. 1. Utöfvare af mezzotintogravyr
(se d. o.). - 2. Se Häxmästare.

Svartkrita, kem. tekn. Se Krita 2.

Svartkrut. Se Krut, sp. 103 och 104, och
Kruttillverkning.

Svartkummin, bot. Se Nigella.

Svartlera, geol., petrogr. Se Lera.

illustration placeholder

Swartling, Frans Johan Axel, affärs-, kommunal- och
riksdagsman, talman, f. 18 mars 1840 i Norrköping,
där fadern var handlande, hade anställning i
sidenkramhandel 1855-60 och på fabrikskontor 1860-65,
blef 1865 kamrer vid Enskilda industribanken och
öfvergick 1870 till samma befattning i Norrköpings
enskilda bank, med hvilken den förra banken då
sammanslogs. Men 1875 öfvertog han ledningen af
Drags a.-b., hvars verkställande direktör han ännu
är. Såväl inom Norrköpings affärs- och industrivärld
som dess kommunallif har han intagit en ledande och
representativ ställning. Han har bl. a. varit ordf. i
Norrköpings enskilda bank sedan 1898, i Norrköpings
sparbank sedan flera år tillbaka, stadsfullmäktig
1877-1909 (ordf. 1899-1909) och är sedan flera år
tillbaka ordf. i styrelsen för Norrköpings tekniska
elementarskola samt i Norrköpings fabriksförening. Han
var rysk vice konsul 1877-1903.

Medlem af Andra kammaren för Norrköpings stad
1884-1912, var S. till en början utprägladt
konservativ och anhängare af "det nya systemet". Han
ingick i nya landtmannapartiet vid dess bildande 1888
samt erhöll vid urtima riksdagen 1892 plats i dess
förtroenderåd. 1895-1902 var han ock led. af det
sammanslagna landtmannapartiets förtroenderåd. Hans
lugna, hofsamma uppträdande och klart utredande, af
en välljudande kraftig stämma förträffligt understödda
framställningsförmåga gjorde honom emellertid alltid
med aktningsfull sympati bemärkt äfven af hans
politiska motståndare. I fråga om arbetarlagstiftning
och liknande sociala frågor visade han dock tidigt
reformvänlighet och uttalade sig så t. ex. redan
1892 för legaliserande af skiljenämnder mellan
arbetsgifvare och arbetare samt motsatte sig senare
de från senare delen af 1890-talet uppseendeväckande
motionerna om straffarbete mot strejker och om den
s. k. Åkarpslagen. Från många af sina partikamrater
skilde han sig ock påfallande både genom att motsätta
sig införande af tackjärnstull (1898) och genom att
medverka till förslagen om nedsättning af majs- och
sockertullarna. Med åren blef han till hela sin
politiska läggning alltmer moderat, och den forne
motståndaren till äfven den minsta rösträttsreform
uttalade 1901 öppet sin önskan om en verklig
rösträttsreform och anses 1902 ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free