Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartkonstbok - Svartkonstgravyren - Svartkonstnär - Svartkrita - Svartkrut - Svartkummin - Svartlera - Swartling, Frans Johan Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men å andra sidan anträffas ock afsevärdt mycket inom
den senare folktron, som uppenbarligen härflutit
ur svartkonstböcker och dylika skrifter. De äldsta
svenska svartkonstböckerna äro från 1600-talet och gå
direkt eller indirekt tillbaka på tyska förebilder
från 1500-talet och senare. I protokollet öfver
en trolldomsrannsakning i Västergötland 1697 heter
det, att "svartkonstboken är författad på danska,
med svarta och röda bokstäfver". Som urkunder för
våra ålderdomligare svartkonstböcker uppges stundom
"sjätte och sjunde Mosebok", hvilka ännu omtalas som
synnerligen mäktiga trolldomsböcker af vår allmoge,
särskildt i Norrland, samt Salomos nyckel (se
Salomos nycklar), hvilka skrifter räknas eller
vilja räknas till den kabbalistiska litteraturen
(se Kabbala), samt vidare "den store Grimoire",
"Veneris lilla bok att besvärja onda andar",
"Arcanum arcanorum maximum (hemligheternas största
hemlighet) eller jesuitisk Venus-bok" m. fl. ockulta
skrifter. Någon gång tillskrifvas äfven de svenska
svartkonstböckerna Cyprianus (se d. o.), såsom
förhållandet i regel är i Danmark och Norge, där många
dylika svarteböker rent af bära titeln Cyprianus. I
Tyskland är det vanligen Faust, som framställes som
deras upphofsman. Utmärkande för svartkonstböckerna är
i allmänhet, att de vilja mystifiera med uppgifter
om ålderdomliga författare och aflägset liggande
tillkomstår. Som upptecknare af dessa forntidens
hemligheter anges sålunda utom Cyprianus och Faust
äfven påfven Honorius III (se d. o.), som skall ha
nedskrifvit den under den senare medeltiden beryktade
svartkonstboken "Grimorium" (Grimoire), vidare
Albertus Magnus (se Albertus), Agrippa från Nettesheim
(se Agrippa) och andra. Som den högste mästaren
inom den fördolda kunskapen framställes konung Salomo
och före honom Mose. Svartkonstböckerna eftersträfva
således en så imponerande ålderdom som möjligt och
ange sig gärna ytterst fotade på kaldéernas hemliga
visdom. Trots all humbug ega de ock otvifvelaktigt
en viss rätt till detta höga anträd. Genom judar
och delvis äfven araber i Spanien har påtagligen en
afsevärd del af dessa formler och trolldomsregler
under medeltiden öfverflyttats till Europa från
Orienten (jfr t. ex. Abrakadabra), där
såväl alexandrinsk och gnostisk lärdom som persisk och
egyptisk mystik lämnat sina tillskott. Som de äldsta
svartkonstböckerna kan man med skäl anse de samlingar
af i kilskrift upptecknade besvärjelser och magiska
regler, som den assyriske konungen Aššurbaniapal
(se d. o.) i 7:e årh. f. Kr. lät afskrifva efter
äldre urkunder. Utom en i Malmö 1771 på danska tryckt
"Sybrianus" hänföras af allmogen med allt skäl till
här ifrågavarande bokalster "Den afslöjade naturen",
af H. v. Gerstenbergk och "Albertus Magnus redivivus
eller (natur-)hemligheternas bok", hvaraf en upplaga
("femte") utkommit så sent som 1904. Jfr Besvärjelse
och Signeri. Litt.: E. Wigström, "Folkdiktning"
(1881), och A. Lehmann, "Overtro og trolddom" (2 dlr,
1893–94) och där meddelade litteraturförteckningar
samt A. Chr. Bang, "Norske hexeformularer og magiske
opskrifter" (i "Vidensk. selsk:s skrifter", II,
1901), och F. Orth, "Danmarks trylleformler" (I,
1917).
N. E. H.
Svartkonstgravyren. Se Mezzotintogravyren.
Svartkonstnär. 1. Utöfvare af mezzotintogravyr
(se d. o.). - 2. Se Häxmästare.
Svartkrita, kem. tekn. Se Krita 2.
Svartkrut. Se Krut, sp. 103 och 104, och
Kruttillverkning.
Svartkummin, bot. Se Nigella.
Svartlera, geol., petrogr. Se Lera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>