Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartbrokig svensk låglandsboskap - Svartbröder (Svartmunkar) - Svartbuksrockan - Svartbäcken - Svartdalen - Svartdalsbraeen - Svartdalspiggene - Svart dammarharts - Svartdöla - Svarteborg - Svartedalen - Svarte Douglas - Svarte Georg - Svarte Mustafa - Svartengren, Peter - Svartengren, Johan Jakob - Svartengren, Torsten Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan på 1820-talet. Först på 1870-talet tog denna
införsel full fart och fortgick oafbrutet till 1900,
hvarefter den varit mycket obetydlig. F. n. ha
omkr. 3/4 af Malmöhus läns nötkreatursstock
låglandstyp. Rasen är talrikt representerad
äfven i Kristianstads, Hallands, Östergötlands,
Skaraborgs, Älfsborgs, Göteborgs och Bohus,
Blekinge och Kalmar län. F. ö. förekommer den i
ringa antal spridd öfver hela Svealand. Malmöhus läns
nötboskapspremieringsnämnd har fastställt följande
standard för rasen: hufvudet långt, jämnsmalt med
markerade drag, fyrkantig insänkt panna, utstående
ögonbågar, rak näsrygg och bred mule; hornen korta,
glänsande hvita med svarta spetsar, hos korna
riktade halfcirkelformigt framåt och inåt, hos
tjurarna kägelformiga och riktade utåt och framåt;
halsen medellång, tunn, med liten dröglapp; manken
måttligt bred; bogarna lösa och sluttande; refbenen
väl hvälfda med stort afstånd mellan sista paret;
ryggen ej för skarp; länden bred och kraftig; korset
bredt, långt och rakt; svansen vackert ansatt och
lång, helst räckande till hasspetsen; benen lagom
långa, kraftiga, torra och välställda; jufret väl
utveckladt och försedt med stora, rektangulärt ställda
spenar; mjölkådrorna kraftiga; mjölkspegeln stor;
huden medeltjock och lös; håren korta, glatta och
fina; färgen svartbrokig med skarpa gränser mellan
de färgade och de hvita partierna. Hvita tecken,
såsom stjärna, hvita ben, hvita spenar, hvitt jufver,
hvit pung hos tjuren och hvita klöfvar äro önskvärda
(se fig. 1 och 2 på pl. I Nötkreatursraser). Rasen
besitter s. k. mjölktyp. Medelmjölkmängden i goda
låglandsbesättningar håller sig omkr. 4,000 kg., men
öfverstiger ofta 5,000 kg. Enstaka kor ha lämnat
10- à 12,000 kg. mjölk om året. Medelfetthalten
i mjölken varierar omkr. 3,3 proc. En fullvuxen
låglandsko väger omkr. 600 kg. och mäter i mankhöjd
omkr. 133 cm. Riksstambok öfver svartbrokig svensk
låglandsboskap utges af Landtbruksstyrelsen och
ett elitregister af en 1913 bildad "afvelsförening
för svensk låglandsboskap". 1917 ställdes till
Landtbruksstyrelsens förfogande 10,000 kr. för
uppläggning och tryckning af 1:a delen af en
riksstambok öfver svartbrokig låglandsras. H. F.
Svartbröder (Svartmunkar). Se Dominikanorden. -
Om de berömda svartbrödraklostren i Sigtuna och
Stockholm se Sigtuna kloster och Stockholms kloster.
Svartbuksrockan, zool. Se Rockor.
Svartbäcken, namn på en del af Uppsala (se d. o.).
Svartdalen. Se Svartdalspiggene.
Svartdalsbræen. Se Svartdalspiggene.
Svartdalspiggene, en ända till 2,143 m. hög
fjällrygg med vackra tinnar, hvilken reser sig öfver
Svartdalsbræen, s. om Gjendevatnets västra inskärning
i Jotunfjeldene (se d. o.). I ö. ligger den trånga
Svartdalen, som genomströmmas af Svartdöla.
K. V. H.
Svart dammarharts, bot. Se Canarium.
Svartdöla. Se Svartdalspiggene.
Svarteborg, socken i Göteborgs och Bohus län, Tunge
härad. 14,129 har. 2,371 inv. (1916). Annex till Foss,
Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt.
Svartedalen, kronopark i Romelanda, Jörlanda,
Västerlanda och Spekeröds socknar. Inlands södre och
nordre härad, Bohus län, tillhör Göteborgs revir
af Västra öfverjägmästardistriktet. Kronoparken
är bildad dels af indragna militiebostället 1/2
mtl Raknebo, i Jörlanda socken, hvilket genom
k. br. 15 mars 1907 förklarades för kronopark,
dels af egendomen Svartedalen och hemmanet 3/6
mtl Arvik, hvilka inköptes enligt bestämmelserna
i k. br. 24 jan. 1902 och 30 sept. 1910. 2,473 har
(1910). S-r
Svarte Douglas. Se Douglas 2.
Svarte Georg. Se Kara-Georg.
Svarte Mustafa. Se Kara Mustafa, sp. 900.
Svartengren. 1. Peter S., riksdagsman, f. 15
okt. 1770 i Sållom, Holmedals socken, Värmland,
d. där 14 maj 1841, var först skrifvare, därefter
bruksinspektör och timmermärkare och slog sig
slutligen ned som landtbrukare på Sållom, som han
inlöst af medarfvingarna, men egnade sin lediga
tid åt studier i moderna språk och historia
m. m. Han var vän af upplysningstidens idéer,
men af gamla vanor i hvardagslag, t. ex. i fråga
om klädedräkten, och vann genom sin affekterade
enkelhet böndernas förtroende. Han valdes till
fullmäktig i bondeståndet vid 1809 års riksdag,
men blef efter en månad utvoterad af ståndet på
grund af skarpa sammanstötningar med ståndets
sekreterare, hvars själfgodhet ej föll S. i
smaken. 1814 hade han täta konferenser med norrmän
om deras fria författning. Alltjämt var han sin
orts förtroendeman. Till häst och i allmogedräkt
framställde han i början af 1820-talet vid
riksgränsen på franska till Karl XIV Johan åtskilliga
ortens önskemål, som lära skyndsamt ha uppfyllts.
2. Johan Jakob S., den föregåendes son, lärare, f. 7
jan. 1809 i Holmedals socken, Värmland, d. 30 nov.
1863, student i Uppsala 1828, filos. doktor där
1836, vardt 1841 rektor för Uppsala privatgymnasium
(lyceum), hvarmed han förenade en "studentfabrik" på
det af honom inköpta Ärna i Uppsalas närhet, där han
inrättade en helpension. S. egde icke endast stor
pedagogisk förmåga, utan äfven stora kroppskrafter,
som han flitigt brukade i sin uppfostrarverksamhet,
hvars originella, ganska hårdhändta metoder
buro rika och goda frukter. S. författade
läroböcker i historia, Om grunderna för svenska
språkets odling (1840), Dikter (s. å.) m. m.
3. Torsten Hildebrand S., sonson till S. 1, präst,
f. 10 sept. 1847 i Södra Finnskoga församling,
Värmlands län, aflade 1869 afgångsexamen vid
Karlstads högre allmänna läroverk, studerade någon
tid vid Uppsala universitet och egnade sig
därefter under en följd af år åt hufvudsakligen
enskild predikoverksamhet. 1880 erhöll han
dispens från akademiska examina för inträde i
prästämbetet och prästvigdes s. å. för anställning
inom Härnösands stifts lappmarksförsamlingar samt
förordnades kort därefter att vara föreståndare
för statens lapska småskoleseminarium, som vid
denna tid var förlagdt till Mattisudden inom
Jokkmokks församling. 1888 blef han komminister i
Neder-Luleå församling och 1899 kyrkoherde i Umeå
stad. S. har gjort sig känd som en gedigen och äkta
evangelisk-luthersk predikant och har därjämte utöfvat
en rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
