Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta hafvet - Svarta ibisen - Svarta Ik - Svarta jorden - Svarta kabinettet - Svarta Kei - Svarta kirgiser - Svarta kornmasken - Svarta korsets dagar - Svarta kreoler - Svarta kråkan - Svarta Körös - Svartalfer - Svarta listor - Svarta maneret - Svartanden - Svarta paradisfågeln - Svarta rasen - Svarta råttan - Svarta rödstjärten - Svarta salter - Svarta skaran - Svarta smörbulten - Svarta snoken - Svartastorken - Svarta stenen - Svarta stjärnan - Svarta systrarna - Svarta taflan - Svarta tatariska körsbär - Svarta tufmyran - Svarta tärnan - Svarta werderska körsbär - Svarta örns orden - Svart bambu - Svartbenta strandpiparen - Svartbleck - Svart bok - Svartbrand - Svartbrokig svensk låglandsboskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
venetianerna grundlade vid Dons mynning den |
viktiga kolonien Tana, en upplagsplats för de
från Asien kommande karavanerna. Genom turkarnas
eröfring af Konstantinopel 1453 blefvo emellertid
de europeiska nationerna uteslutna från S. Med Peter
den stores intagande af Asov 1696 öppnades dock åter
en hamn för den ryska handeln, och från Katarina
II:s tid gjorde sig det ryska inflytandet alltmer
gällande utefter norra kuststräckan. 1774 erhöllo
ryssarna fri förbindelse mellan Medelhafvet och S.;
1784 öppnades denna förbindelse för österrikarna
samt 1802 för fransmän och engelsmän. I freden i
Paris 1856 förklarades S. neutralt. På konferensen
i London 1871 fick Ryssland rätt att själf bestämma
storleken af sin i S. stationerade flotta. Om
främmande flottor fastställdes däremot, att de ej
utan Portens tillåtelse få passera Bosporen. Jfr
Mare clausum, sp. 889. - Om den projekterade kanalen
till Östersjön se Östersjö-Svartahafskanalen.
(J. F. N.)
Svarta ibisen, zool. Se Ibisfåglar, sp. 307.
Svarta Ik. Se Ik 3.
Svarta jorden, ett jordlager, som förekommer
flerstädes, men är mest kändt från Ryssland; dess
ryska namn är tjernozem [-nåsiå^]. Den utbreder
sig där öfver ett vidsträckt område från Pruth
till Volga med en mäktighet af 1-20 m. och får
sin svarta färg af den rikedom på humusämnen,
som den innehåller. Dessa göra den äfven mycket
bördig; svartajordsområdet är Rysslands förnämsta
spannmålstrakt. Om dess uppkomst äro åsikterna
delade; medan Richthofen ansåg, att den var en eolisk
bildning, d. v. s. ett af vinden ditfördt sediment,
har ryske forskaren Dokutjev förfäktat den meningen,
att svarta jorden är en eluvialbildning, d. v. s. har
uppstått genom förvittring af underliggande berg och
sålunda bildats på stället, ej ditförts från annat
håll. Svarta jorden uppträder också i Sibirien samt
i södra Indien, där den intar en tredjedel af arealen
och kallas regur 1. cottonsvil. Äfven i Marokko och
annorstädes finnes den s. k. svarta jorden. Jfr Löss,
sp. 299. - Om "svarta jorden" på Björkö (se d. o.).
J. F. N.
Svarta kabinettet. Se Cabinet noir.
Svarta Kei, flod. Se Kei.
Svarta kirgiser. Se Kirgiser.
Svarta kornmasken, zool. Se Kornvifveln.
Svarta korsets dagar. Se Gångdagar.
Svarta kreoler. Se Kreoler.
Svarta kråkan, zool. Se Korpsläktet, sp. 1067.
Svarta Körös, flod. Se Körös.
Svartalfer. Se Alfer.
Svarta listor. Se Fackförening, sp. 1240,
och Svart lista.
Svarta maneret. Se Mezzotintogravyren.
Svartanden, zool. Se Andsläktet, sp. 960.
Svarta paradisfågeln, zool. Se Kragparadisfågeln.
Svarta rasen. Se Negrer.
Svarta råttan, zool. Se Råttsläktet, sp. 31.
Svarta rödstjärten, zool. Se Rödstjärten.
Svarta salter, kem. Se Roussins salter, sp. 1043.
Svarta skaran, ryktbar ströfkår. Se Lützow, L. A. W. von.
Svarta smörbulten, zool. Se Smörbultsläktet.
Svarta snoken, zool. Se Jättesnokarna.
Svarta storken, zool. Se Storksläktet.
Svarta stenen (arab. hádjar el-áswad) i Kába. Se
Kába, sp. 510-511 (med fig.), och Mekka, sp. 9.
Svarta stjärnan. Se Ordnar (Frankrike), sp. 833.
Svarta systrarna, ett namn på servitinnornas orden. Se
Serviter.
Svarta taflan. 1. Pedag., en på vägg eller i särskild
ställning anordnad plan yta af trä, skiffer, murputs,
linoleum, papp, papper, glas, zink etc., preparerad
genom målning eller slipning i och för användning
vid undervisning eller föreläsning, särskildt i
matematik, men jämväl till anteckningar, förklaringar
och illustrationer i allmänhet, för att göra det
muntligt föredragna klarare och åskådligare. Ytorna
göras vanligen svarta, särskildt för skrifning och
räkning, men äfven i neutrala tonfärger, t. ex. grått
eller grågrönt, för teckningsundervisningen. Ofta äro
lärosalar numera rundt om klädda med omkr. 1 m. höga
dylika taflor. - 2. Sjöv., ett i dagligt tal förr
användt uttryck för ett för mindre förseelser afsedt
straff eller tillrättavisning ombord, bestående
uti extra släparbete på fristunder. Uttrycket
uppkom däraf, att namnen på de försumlige under
strafftiden stodo uppförda på en svart tafla till
allas beskådande och varning. - 3. (Lat. tabula
nigra) Vid åtskilliga universitet en svart trätafla,
hvarpå anslås offentliga tillkännagivanden rörande
universitetets angelägenheter och uppspikas akademiska
afhandlingar. 2. R. N.*
Svarta tatariska körsbär, trädg. Se Körsbär.
Svarta tufmyran, zool. Se Myror, sp. 110.
Svarta tärnan, zool. Se Tärnsläktet.
Svarta werderska körsbär. Se Körsbär.
Svarta örns orden. Se Ordnar (Preussen), sp. 835.
Svart bambu, bot. Se Phyllostachys.
Svartbenta strandpiparen, zool. Se
Piparsläktet.
Svartbleck, metall. Se Bleck.
Svart bok, hand., af kreditanstalter, köpmän
eller handtverkare m. fl. förd förteckning på
personer, hvilkas kredit anses dålig eller som genom
uraktlåtenhet att betala sina skulder visat sig vara
osäkra gäldenärer. Vanligen tillkomma dylika "svarta
böcker" och hållas à jour genom samverkan inom en viss
intressegrupp (t. ex. "skräddarnas svarta bok"). Jfr
Svart lista. A. W:son M.
Svartbrand, veter. Se Mjältbrandsemfysem.
Svartbrokig svensk låglandsboskap, husdjurssk., en
af Sveriges viktigaste nötkreatursraser, härstammar
från marskländerna i Holland och norra Tyskland. Våra
flesta och bästa låglandsstammar leda sitt ursprung
från Öst- och Västfriesland, hvarifrån rasen i fråga
infördes till Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
