Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 835-836 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svans - Svans - Svansapor - Svansbenet - Swansea

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hoppfötterna öfvertagit hufvudrollen vid
ställflyttningen. Af stor betydelse är svansen
som en förlängning vid kroppens rörelser hos de
amfibier och kräldjur, som sakna ben eller ha endast
förkrympta sådana. Hos nutidens fåglar har antalet
fria svanskotor minskats till 5–7, och ryggraden
afslutas med ett – såsom embryologien ådagalägger –
af flera kotor uppkommet plogbillsformadt benstycke,
som uppbär stjärtpennorna. Endast den äldsta kända
fågeln, urfågeln (Archcæpteryx, se d. o.), har ännu
kvar en lång ödlesvans. Hos däggdjuren är svansen och
därmed äfven svanskotornas antal mycket växlande; hos
somliga finnas ända till 50 svanskotor, medan andra,
såsom gorillan och gibbon, ha endast 3 eller 4. Hos
hval- och sirendjur (se d. o.)
har svansen åter, om ock i något förändrad form,
upptagit sin ursprungliga funktion som simredskap. Hos
ett antal på träd lefvande däggdjur har svansen
blifvit ett grip- och delvis äfven känselorgan,
t. ex. hos några af Nya världens apor. Om svansen
hos människan se d. o., sp. 247.

Fig. 1. Häst med kuperad svans.

Fig. 2. Häst med lång svans.

Fig. 3. Häst med rakskuren svans.

Fig. 4. Häst med vid svansroten förtunnad svans.

Fig. 5. Häst med s. k. fasansvans.

Fig. 6. Häst med angliserad svans.

Fig. 1–6. Olika modetyper för hästsvansens frisering. (Till art. Svans 2.)

– 2. Hästsk. Svansen är en af hästens vackraste naturliga prydnader. Ädla
hästar ha fint och tunt tagel (hår) i svansen, medan
oädla ha gröfre och tjockare. En väl putsad svans
bidrar i hög grad att förhöja hästens utseende. Olika
tiders smak ha frambragt vidt skilda sätt för
hästsvansens frisering. Modet kräfver nu, att svansen
på lyxhästar, hvilka icke äro af orientalisk eller
rysk ras, hålles mer eller mindre kort. Att detta mod
af s. k. djurskyddsföreningar ej kan godkännas, ligger
i öppen dag; men modet är nu en gång en obeveklig
tyrann. Vagns- och jakthästar ha i allmänhet en helt
kortklippt svans; militärhästens svans räcker vanligen
till hasen och är på dragonhästcn rakskuren
nedtill (fig. 3), medan husarhästens svans slutar
i en spets (s. k. fasansvans, fig. 5);
kapplöpningshästen har ofta en nedanför hasen räckande
svans (fig. 2) eller en, som stundom är förtunnad
uppe vid svansroten (fig. 4). Hästens svansföring kan
förhöjas genom s. k. kupering (i dagligt tal
stubbsvans, fig. 1), som består däri, att en eller ett
par svanskotor bortopereras. (Till svenska armén köpas
icke kuperade hästar.) Anglisering (se
Anglisera) är en operation, som består däri, att
svansens undre muskler afskäras, hvarefter svansen
hålles uppbunden under sårens läkning, hvilket tar
4–6 veckor, och sedermera kan svansen ej mera sänkas,
utan bäres ständigt rakt ut (fig. 6). Detta är under alla
omständigheter djurplågeri. Auglisering torde numera
begagnas knappt någonstädes. Somliga hästar ha af
naturen utrustats med en så godt som tagellös svans,
s. k. råttsvans; en sådan svans skall enligt en
gammal, fastän svårförklarlig, erfarenhetssats
sällan eller aldrig förekomma på dåliga hästar.
1. L–e. 2. B. C–m.

Svans, Svanskalf, Svansrullar, Svansspade,
artill. Se Lavettage, sp. 1424-27.

Svansapor, Pithecia, <i<zool.</i> Se Primates.

Svansbenet, anat. Se Stjärtbenet.

Swansea [sωå′nsi], wales. Abertawe, stad och
särskildt grefskap (county borough) i södra Wales,
före 1888 inom grefsk. Glamorgan, 21,85 kvkm.
114,663 inv. (1911), ligger vid floden Tawes
utlopp i den till Bristolkanalen hörande Swanseaviken.
Den äldre stadsdelen ligger vid hafvet v.
om floden och norrut längs denna och upptages

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>