Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafveltrioxid - Svafvelvatten - Svafvelvismut - Svafvelväte - Svagdricka - Svagmagnetiska ämnen - Svagströmsledning - Svagsynthet - Svagt preteritum - Swahili - Svahn, Frans Oskar Birger - Swahn, Christer - Swainson, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbelmolekyler, (S03)2, och bildar en sidenglänsande
massa af långa kristallnålar, som smälta först vid
40°. Svafveltrioxiden förenas med vatten under stark
värmeutveckling till svafvelsyra och utstöter i luften
tjocka, kväfvande rökmoln af små svafvelsyredroppar.
K. A. V-g.
Svafvelvatten, mineralvatten, innehållande
svaf-velväte eller lösliga sulfider. Bekanta sådana
förekomma vid Aachen (se d. o.) samt Budapest. Jfr
Mineralvatten.
Svafvelvismut. Se Vismutglans.
Svafvelväte, kem., Svafvelbunden vätgas, Vätesvafla
(förr äfven kallad hydrotionsyra), H2S,
var under namnet "stinkande svafvellukt" kändt
länge, innan Scheele 1772 visade dess verkliga
natur. Svafvelväte uppstår i naturen vid förruttnelse
af svafvelhaltiga, organiska ämnen, såsom ägghvita,
kött o. d., eller genom inverkan af förruttnande
ämnen på gips och andra svafvelsyrade salter. Det
utströmmar jämte vattenångor ur vulkanernas
solfatarer (se Gasvulkan) och finnes löst i vissa
källors vatten. Svafvelvätet beredes vanligen genom
inverkan af utspädd svafvelsyra eller saltsyra på
svafveljärn:
FeS + 2 HCl = FeCl2 + H2S.
Det är en färglös gas med vämjelig lukt af skämda
ägg. Genom stark afkylning kan gasen förtätas till en
färglös, redan vid -62° kokande vätska. I fast form
bildar svaf velväte en islik, vid -83° smältande
massa. Svafvelväte brinner vid antändning och ger
därvid, om lufttillträdet är tillräckligt, vatten och
svafvelsyrlighet; vid otillräcklig mängd luft bildas
vatten och fritt svafvel, enligt reaktionsformeln:
H2S + O = H20 + S.
Vatten löser ungefär 4 vol. svafvelvätegas och
antar dess lukt. Lösningen upptar ur luften syre och
grumlas af utfälldt svaf vel. Många metallsalter
ge med Svafvelväte fällningar af svafvelmetaller,
hvarför svafvelvätet är ett vid kemiska analyser
oumbärligt reaktionsmedel. Svafvelväte är giftigt och
verkar vid inandning kväfning, emedan det beröfvar
blodet dess syre. Man bör därför vid förgiftningar
härmed framför allt söka hålla respirationen i gång.
P. T. C. (K. A. V-g.)
Svagdricka. Se Maltdrycksbeskattning och Öl.
Svagmagnetiska ämnen, fys. Se Permeabilitet 2.
Svagströmsledning, elektrot. Se Elektriska
anläggningar, sp. 233, Linjestöringar samt Telefon
och Telegraf.
Svagströmsteknik, elektrot. Se Elektroteknik.
Svagsynthet, oftalm. Härmed betecknas stundom på
svenska dels astenopi (se d. o.), dels, och med större
rätt, amblyopi (se Ögonsjukdomar).
Svagt preteritum, gramm. Se Preteritum.
Swahili. Se Suahili.
Svahn, Frans Oskar Birger, pedagog, publicist, f. 29
dec. 1833 i Marstrand, d. 12 febr. 1908 i Kalmar,
vardt 1851 student i Lund. 1856 filos. doktor och
1863 docent i teoretisk filosofi samt 1867 lektor
i filosofisk propedeutik och svenska i Kalmar, från
hvilken tjänst han 1890 fick afsked. Under vistelsen
i Lund utgaf han några filosofiska afhandlingar, bl. a. om
Monadlärans uppkomst, utveckling och upplösning
(1863) samt Om betydelsen af Herbarts philosophiska
ståndpunkt (1865). 1873 företog han med statsunderstöd
en resa till Tyskland och Österrike för studiet af
därvarande lärarbildningsanstalter. S. å. blef
han led. af kommittén för afgifvande af förslag
till inrättande af en anstalt för blifvande
elementarlärares utbildning. 1875 företog han
med offentligt understöd en resa till Finland,
Petersburg och Schweiz för praktisk-pedagogiska
studier. 1875-79 var han föreståndare för den
teoretiska profårskursen i Kalmar. 1869-82 redigerade
S. tills, med K. Gethe tidningen ’Kalmar", och 1882-84
utgaf han "Svensk folktidning", hvilken 1883 utgick
i omkr. 7,000 exemplar och till sin afdelning, för
humoristiska sägner på svenskt landsmål fick mottaga
så många bidrag, att S. hufvudsakligen med hjälp af
dessa kunde utge 16 häften "Svenskt skämtlynne"
(1883-85; ny följd 5 hftn 1901). F. ö. utgaf
S. Paulus Genberg. Minnesteckning (1880),
Språkljud och qvantitativ betoning i högsvenskan
(1882), Lärobok i välläsning (s. å.), den åt
det äldre universitetslifvet egnade karaktärs-och
anekdotsamlingen Våra öfverliggare. Akademiska studier
(1885; 2:a uppl. 1886, pseud. Thord Bonde, med en
följdskrift s. å.), Det muntliga föredragets konst
i tal och sång (1890) och Lärobok i det muntliga
föredraget (1903) samt den delvis på insända bidrag
grundade, från läroverken hämtade anekdotsamlingen
Våra översittare (1888-89), som åtföljdes af förslag
till läroverksreform. S. tillvaratog förtjänstfullt en
hel del inhemskt anekdotmaterial och verkade lifligt
för åtskilliga reformer i den högre undervisningen,
bl. a. för att förlägga ett uni*versitet i
hufvudstaden. - S:s son, Valdemar Paul Oskar S.,
f. 12 jan. 1877 i Kalmar, där han blef student 1896,
idkade juridiska och estetiska studier i Uppsala
1896-1904, aflade kansliexamen sistn. år, tjänstgjorde
i verken 1904-08, hvarefter han uteslutande egnat sig
åt tidningsmannaskap och skriftställeri, vardt 1911
medarbetare i "Stockholms dagblad" och öfvertog 1917
redaktionen af "Hela världen". Af hans skisser och
kåserier kunna nämnas samlingarna Kungl. maj:ts och
rikets (1909), Välborna och högädla (1911) och Mannen
som förlorade huvudet (1915); dessutom har han gett
ut romanerna De ljusa och de mörka Windelcrantzarne
(1916; 3:e uppl. 1917) och Det gamla kommendantshuset
(5 uppl. 1917).
Swahn, Christer, pseudonym. Se Wickström, V. H.
Swainson, William, engelsk naturforskare
och samlare, f. 1789 i Liverpool, d. 1855 i Fern
grove, Nya Zeeland, var 1807-15 i civilmilitär tjänst
och hopbragte därunder stora zoologiska och botaniska
samlingar i Medelhafsländerna, företog 1816-18 en
forskningsresa i Pernambuco och Bahia, hvarifrån
företrädesvis zoologiska samlingar hemfördes,
och flyttade 1840 till Nya Zeeland, hvarifrån
han i regeringsuppdrag äfven besökte Victoria och
Tasmanien. Bland hans skrifter må anföras Zoological
illustrations (1820-23), Exotic conchology (1822-25),
The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
