Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvelsyra - Svafvelsyrad ammoniak - Svafvelsyrad järnoxidul - Svafvelsyrad kopparoxid - Svafvelsyradt kali - Svafvelsyradt natron - Svafvelsyreanhydrid - Svafvelsyrehygrometer - Svafvelsyrlighet - Svafveltrioxid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stelnar först vid mycket lägre temperatur, ned till
-35°. Den kokar vid 327°, afdunstar ej märkbart
vid vanlig temperatur och saknar därför lukt, till
skillnad från saltsyra och salpetersyra. Ur fuktig
luft upptar koncentrerad svafvelsyra vatten med
stor begärlighet, hvarför den används till torkning
af gaser. Blandas syran med vatten, uppstår häftig
värmeutveckling. Man bör därvid hälla syran i
fin stråle ned i vattnet (ej tvärtom!), under
oafbruten omröring. Den koncentrerade syran är
ytterst starkt sur och frätande. Trä och tyger
sönderfrätas däraf till svarta koliga massor. Intagen,
verkar svafvelsyra som ett häftigt frätande gift och
dödar under svåra plågor. Utspädd svafvelsyra
löser många metaller, såsom zink och järn, med
utveckling af vätgas. Koncentrerad syra löser zink,
koppar, kvicksilfver och silfver först vid upphettning,
och då utvecklas svafvelsyrlighet; guld och
platina angripas ej. Gjutjärn angripes så obetydligt
af het, koncentrerad svafvelsyra, att syran
kan destilleras uti järnretorter. Äfven smidesjärn
angripes så föga af kall, koncentrerad svafvelsyra,
att den kan förvaras i järncisterner. Upphettar
man svafvelsyra med kol, reduceras den till
svafvelsyrlighet. Svafvelsyrans salter kallas sulfat
(se d. o.).
Rykande svafvelsyra utgör en i luften
rykande, starkt frätande vätska, hvars hufvudbeståndsdel
är pyrosvafvelsyra (se Pyrosyror),
HOSO2.O.SO2OH, som kan betraktas som en
förening af svafveltrioxid med svafvelsyra: SO3 + H2SO4, och sönderfaller vid upphettning i dessa
två ämnen. Den framställdes förr genom destillation
af rostad järnvitriol och kallades då nordhausisk
eller sachsisk svafvelsyra. Numera erhålles
den enligt kontaktmetoden (se ofvan) och används
hufvudsakligen i färgämnesindustrien.
Svafvelsyretillverkningen utgör en af den kemiska
industriens viktigaste grenar. Årsproduktionen
uppskattas till 7 mill. ton (däraf i Förenta staterna
1 3/4, Tyskland 1 1/2, England 1 1/4. I Sverige
tillverkades 1914 83,831 ton, till ett värde af 4,9
mill. kr. Den mesta svafvelsyran kommer dock ej
i handeln, utan förbrukas omedelbart för tillverkning
af soda (se d. o.), superfosfat (se d. o.),
ammoniumsulfat, natriumsulfat och saltsyra samt
färgämnen. Stora mängder förbrukas vid tillverkning
af aluminiumsulfat, salpetersyra, fosforsyra, ättiksyra,
oxalsyra och många andra syror samt för
rening af mineraloljor.
K. A. V—g.
Svafvelsyrad ammoniak, Ammoniumsulfat,
används på grund af sin till omkr. 20 proc.
uppgående halt af kväfve som konstgödsel. Den
framställes till största delen som biprodukt vid
lysgastillverkning och koksberedning af stenkol och
bildar ett hvitt, vanligen af inblandade tjärartade
ämnen gråaktigt salt. Stundom är den förorenad
af växtgiftet rodanammonium. Växterna uppta
kväfve företrädesvis i form af nitrat, och då
ammoniaken i jorden först skall öfvergå till detta
ämne, innan den upptas af växterna, verkar den
långsammare och mindre kraftigt gödslande än
salpeter — verkan af dess kväfve uppskattas i
medeltal till 90 proc. af salpeterkväfves —, men
i stället erbjuder den den fördelen, att den
kvarhålles i jorden, så att den ej går så lätt förlorad
som chilesalpeter. För vissa växter, såsom potatis
och hafre, verkar den i regel lika fördelaktigt som
salpeter. Den används dels enbart, dels i
blandningsgödsel tills, med superfosfat — ammoniaksuperfosfat
—, eller detta och kalisalt — rotfruktsgödning.
Tillverkningen i Sverige, omkr. 13,000
dt., finner blott till ungefär hälften användning i
landet, och återstoden utföres.
H. J. Dft.
Svafvelsyrad järnoxidul, kem. Se Järnvitriol.
Svafvelsyrad kopparoxid, Kopparsulfat, kem. Se
Kopparvitriol.
Svafvelsyradt kali, detsamma som kaliumsulfat. Se
Dovers pulver och Kaliumsalter.
Svafvelsyradt natron, detsamma som svafvelsurt
natrium, kem. Se Natriumsulfat.
Svafvelsyreanhydrld, kem. Se Svafveltrioxid.
Svafvelsyrehygrometer, meteor., en af Whitehouse
efter De la Rives förslag konstruerad hygrometer
(se d. o., sp. 1482).
Svafvelsyrlighet, Svafveldioxid, kem., en gasformig
oxid af svafvel, med sammansättningen S02, bildas
dels vid förbränning af svafvel eller rostning af
svafvelmetaller, dels vid upphettning af svafvelsyra
med kol eller koppar och andra metaller. Den är
en färglös gas med sur reaktion, stickande lukt
och 2,22 eg. v. (luft = 1). Genom afkylning kan
den förtätas till en lättröriig, färglös vätska,
som kokar redan vid -8° och stelnar vid -75°
till hvita kristaller. Svafvelsyrligheten
löses ganska lätt af vatten, nära 40 vol. gas
i 1 vol. vatten, vid 20°. Lösningen har gasens
karakteristiska lukt. Uppvärmes den, bortgår
svafvelsyrligheten. Svafvelsyrlighet upptar begärligt
syre ur ämnen, som lätt reduceras; den verkar
antiseptiskt och används därför till svafling af
öl- och vinfat samt desinfektion af sjukrum. Den är
icke brännbar, och brinnande kroppar slockna däri;
dock kan den vid upphettning med luft i närvaro
af platina och andra katalytiskt verkande ämnen
oxideras till svafveltrioxid, S03 (se Katalys samt
Svafvelsyra, sp. 806). Färgämnen af organiskt ursprung
blekas af svafvelsyrlighet, som därför används till
blekning af sådana väfnader, som ej kunna blekas
med klor, nämligen ull, silke, halm och badsvamp. I
öfrigt används svafvelsyrlighet förnämligast för
tillverkning af svafvelsyra samt vid framställning
af s. k. sulfitcellulosa (se Trämassa). Flytande
svafvelsyrlighet, som förekommer i handeln på
stålflaskor, kan användas som lösningsmedel för
vissa salter och en mängd organiska ämnen. En
lösning af svafvelsyrlighet i vatten förhåller
sig som en syra och ger med baser salter, kallade
sulfit (se d. o.). Om hydrosvafvelsyrlighet se
Undersvafvelsyrlighet. P. T. C. (K. A. V-g.)
Svafveltrioxid l. Svafvelsyreanhydrid, S03, kem.,
utgör svaflets högsta oxid och bildas i liten
mängd jämte S02 vid förbränning af svafvel. I
stort framställes den enligt kontaktmetoden (se
Svafvelsyra, sp. 806). Den förekommer i två olika
modifikationer. Den "isliknande" formen stelnar i
köld till en islik massa, som smälter vid 18° och
kokar vid 40°. Den utgöres af enkla molekyler S03
och öfvergår spontant i den "asbestliknande". hvilken
utgöres af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
