Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 763-764 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Supinum - Suppé, Franz von - Suppedaneum - Supper - Supphellebraeen - Supphelledalen - Supphellenipa - Suppl. - Suppleant - Supplement - Supplera - Supplicationes - Supplicera - Supplinburg, grefve af - Supponera - Suppoprt - Suppositoria - Supprimera - Suppurantia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka lutad", "sluttande", subst. supinum), gramm.,
kallas vissa af det latinska verbets nominalformer,
hvilka liksom gerundium, men endast i förening
med vissa andra ord, tjäna som kasusformer af
den substantivt brukade infinitiven. Af supinum,
med böjning efter fjärde deklinationen, brukas
endast två kasus, nämligen ackusativen, som
förnämligast används tillsammans med rörelseverb
och uttrycker afsikten eller målet (t. ex. ire
cubitum, gå att lägga sig), och ablativen,
som hufvudsakligen förekommer tillsammans med
adjektiv och betecknar, att en utsagd egenskap
hänför sig till en handling eller ett tillstånd
(t. ex. jucundus auditu, angenäm att höra). Äfven
i fornslaviskan och vissa slaviska dialekter finnas
ordformer, som till användningen ega likhet med det
latinska supinum. Till grund för dessa bildningar
ligger ett indoeuropeiskt verbalnomen på -tu-,
uttryckande verbets aktionsbegrepp, hvaraf i sanskrit
åtskilliga kasusformer fungera som infinitiver. -
Supinum i svenskan (jfr Particip, sp. 156) bildas af
perfektparticipet och är vårt språks hufvuduttryck
för perfekt betydelse, vanligen förbundet med
hjälpverbet "hafva". Supinum är oböjligt.
K. F. J.


Suppé [soppe], Franz von, österrikisk tonsättare
(hette eg. Francesco cavaliere Suppé-Demelli),
f. 18 april 1819 i Spalato, Dalmatien,
d. 21 maj 1895 i Wien, studerade vid konservatoriet i Wien och var från 1841
kapellmästare vid Josephstadt-teatern där, sedermera vid Theater an der Wien
och Carlteatern. S. skref (alltifrån 1840-talet) sammanlagdt 31 operetter, af
hvilka flera genom sin gediget arbetade musik, med friska och muntra melodier samt
intagande små kantilenor nått högt i folkgunsten.
På detta område var S. vägröjare i Österrike och
Tyskland. Bland hans operetter må framhållas
Flotte bursche (1863; "Glada gossar", uppf. i
Stockholm 1875), Die schöne Galathea (1865; "Den
sköna Galathea", 1868), Leichte kavallerie (1866;
"Lätta kavalleriet", 1891), Fatinitza (1876;
i Stockholm s. å.), Boccaccio (1878; i Stockholm
1879), Donna Juanita (1880; i Stockholm s. å.),
Die Afrikareise (1883; "Afrikaresan", 1885),
Bellmann (1887) och Die jagd nach dem glücke
(1888; "Jagten efter lyckan", 1889). Jfr
Operett. S. komponerade dessutom musik till omkr. 180
farser, vådeviller, baletter o. d. (särskildt omtyckt
är hans förträffliga uvertyr till pjäsen "Dichter
und bauer") samt sånger och äfven musik i högre stil
(mässa, rekviem, symfoni, stråkkvartetter). Hans
biografi skrefs af O. Keller (1905).
E. F-t.

Suppedaneum (lat., af sub, under, och pedes,
fötter). Se Krucifix, sp. 76.

Supper [sa’po], eng. Se Måltid, sp. 204.

$upphellebræen, en gren af Jostedalsbræen
genom den från fjällmassivet under hufvudglaciären
i sydlig riktning utgående trånga fjällklyftan
Supphelledalen, som sträcker sig ned mot
Sognefjordens norra arm Fjærlandsfjorden, N.
Bergenhus amt, Norge. På S:s norra kant ligger
den skarpa tinnen Supphellenipa (1,737 m. ö. h.).
K. V. H.

Supphelledalen. Se Supphellebræen.

Supphellenipa. Se Supphellebræen.

Suppl., förkortning för supplement.

Suppleant (fr. suppleant, af lat. supplere, fylla
i, fylla ett tomrum), person, som (i regel genom
val) utses att intaga plats i stället för en annan
person, om denne skulle få hinder; ställföreträdare,
stadman. Numera har ordet börjat återges med
sv. "ersättare".

Supplement (lat. supplementum, af supplere, fylla),
fyllnad, tillägg, bihang. – Supplementvinkel,
mat., till en gifven vinkel v, kallas den vinkel,
som lagd till v ger två räta vinklar. Om, såsom i
trigonometrien vanligen sker, vinkeln representeras
af motsvarande båge a i en cirkel med enheten till
radie, blir uttrycket för supplementvinkeln pi–a. Jfr
Komplement och Explement. – Supplementär, fyllnads-.

Supplera (lat. supplere), ifylla, ersätta hvad som brister.

Supplicationes, lat. (eg. böner), fester hos
fornromarna för att tacka och bedja till gudarna;
vid dessa tillfällen höllos festmåltider i de öppnade
templen, och gudabilderna fördes ut och ställdes på
hyenden för att tillbedjas af folket (jfr Lectisternium);
ansökningar till påfliga kansliet.

Supplicera (lat. supplicare, eg. med knäfall bedja),
bönfalla, inge en böneskrift. – Supplik,
böneskrift, ödmjuk ansökan. – Supplikant, en,
som bönfaller om någonting, inlämnare af böneskrift
eller ansökan i nådeväg.

Supplinburg. grefve af. Se Lothar, romerska kejsare 2.

Supponera (af lat. supponere, eg. lägga under),
förutsätta, antaga, förmoda. - Supposition,
förutsättning, antagande, förmodan.

Support (af lat. sub, under, och portare, bära),
mek. Se Hyfvelmaskin, sp. 1476, och Svarfning

Suppositoria, lat., med., stolpiller (se d. o.).

Supprimera (lat. supprimere), undertrycka; hindra
offentliggörande af.

Suppurantia 1. Suppurativa (lat. suppurare,
vara sig), farm. med., retmedel, som framkalla
varbildning. Förr ansågs det vid många sjukdomar
nyttigt att på lämpligt ställe af kroppen framkalla
varflytning för att på det sättet "draga ut det
onda", hindra det att "slå in" och åstadkomma
kroniskt lidande. För sådant ändamål anbragtes
s. k. hank (se d. o.) eller ock anlades med samma
effekt fontanell (se d. o. 2), som hölls öppen med
retmedel - fontanell-papper, -piller, -plåster eller -salfva.
Vissa blåsdragande medel framkalla blåsor och
därefter varflytning, såsom tibast (se Daphne),
kardol från anakardier (se Acajou), vidare senap
eller senapsolja, om de få verka för länge och för
häftigt på huden (se Senap), äfvenså crotonolja,
(se d. o. och Croton). Ingnides en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>