Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Superkarg - Superklorid - superl. - Superlativ - Supernationalitet - Supernaturalism - Supernumerär - Superoktav - Superoxid - Superporte - Superstition - Superum mare - Suphan, Bernhard Ludwig - Supination - Supinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Superkarg, Supercargo l. Superkargör (af
lat. super, öfver, och it. cargo, laddning), sjöv.,
ett slags fraktuppsyningsman, som åtföljer fartyg, för
att försälja och köpa laster, uppgöra redovisningar
m. m. Dylika affärer bemedlas numera genom mäklare
och agenter, hvadan det nu för tiden är sällsynt
att påträffa fartyg med superkarg. Å svenska fartyg
torde superkarger ej ha varit anställda annat än
under det svenska Ostindiska kompaniets tid, där de
hade ganska hög rang och saluterades med 8 skott.
R.N.*
Superklorid 1. Superklorur, kem., en klorid, som
till sammansättningen motsvarar en superoxid eller
en sur oxid. Ex. PbCl4, motsvarande PbO2; PCl5,
motsvarande P2O5.
P.T.C.*
superl., förkortning för superlativ.
Superlativ (lat. superlativus, med underförstådt
gradus, den högsta graden), gramm., kallas den tredje
graden vid komparation eller gradförändring hos
adjektiv eller adverb. Superlativ uttrycker dels
(relativ superlativ), att vid jämförelse den i
adjektivet eller adverbet innehållna bestämningen
tillkommer det föremål, den handling, den egenskap
o. s. v., hvartill bestämningen lägges, i högsta
grad, så att intet af de föremål, handlingar,
egenskaper o. s. v., med hvilka jämförelse sker,
eger bestämningen i lika hög grad, t. ex. detta hus
är högst (bland alla dem, om hvilka för tillfället
kan vara fråga), drängen kör fortast (bland alla
dem, på hvilka vid jämförelsen tänkes), dels (absolut
superlativ), att bestämningen i fråga förefinnes i
mycket hög grad, utan att någon jämförelse eger rum,
t. ex. med största nöje; hjärtligaste lyckönskningar;
hit höra öfliga umgängesformler, såsom: bäste
broder, och en hel del stående uttryck som: i det
närmaste, på det högsta. - Partiell betydelse har
superlativen i uttryck som: i det mörkaste Småland
(= i mörkaste delen af), då jämförelsen eger rum
mellan "samma" föremål på olika ställen, olika tider
o. s. v. Superlativ bildas antingen därigenom, att
vissa ändelser läggas till grundformen (positiv),
t. ex. lat. altissimus, högst, eller därigenom, att
fristående ord bifogas grundformen, t. ex. fr. le plus
grand, den störste. I svenskan fås superlativen på
följande sätt. 1. Till (den oböjda) positiven fogas
antingen -ast, med samma förändringar i stammen som
vid deklination, eller -st (med omljud i stammen, för
så vidt den är mottaglig för sådant), t. ex. bred-ast,
vackr-ast, läng-st, hög-st, stör-st (vokalförkortning)
och yng-st. En del komparativer på -re bildar
superlativ på -erst: hiterst, borterst m fl.; utan
komparativ äro efterst, mellerst och ypperst. I poesi
ha superlativer på -sta ofta brukats i st. f. prosans
vanliga former på -aste, t. ex. skönsta, djupsta,
finsta. På dansk-tysk inverkan bero kanslistilens
nådigst, underdånigst m. fl. 2. Många ord bilda
sin superlativ genom föresatt mest, t. ex. mest
främmande, mest enahanda. - Superlativen förekommer
dels i bestämd form, med ändelsen -e eller -a,
dels i (obestämd eller hellre) oböjd form utan
föregående artikel. Den sistnämnda formen nyttjas i
predikativ ställning (detta beteende är ynkligast),
som apposition (Kalle, äldst af kamraterna)
och stundom, genom inflytande från danskan, där
vårt språkbruk regelmässigt kräfver den bestämda
formen (störst intresse väcker offensiven). –
Superlativ nyttjas äfven vid jämförelse mellan två
(t. ex. min yngste bror = min yngre);
komparativ återigen kan nyttjas äfven för att beteckna
jämförelse med alla: "han är klokare än de öfriga"
(= klokast). Det finns en superlatif d’infériorité
("minst bra") likaväl som en comparatif d’infériorité
(jfr Komparativ). Se A. Noreen, "Vårt språk" (V: 486).
(R–n B.)
Supernationalitet, en term, som numera börjar användas
om särskildt den kristna missionen för att betona,
att den ej får begränsas af eller stå i tjänst hos
nationella motsättningar och att kristna missionärer
böra ha rätt att verka äfven i kolonier eller
intresseområden tillhöriga annat land. Så utformade
den internationella kyrkliga fredskonferensen i
Uppsala 14–16 dec. 1917 grundsatsen om missionens
supernationalitet. Hj. H-t.
Supernaturalism. Se Supranaturalism.
Supernumerär (af lat. super, öfver, och numerus,
tal), detsamma som surnumerär (se d. o.).
Superoktav, mus., öfveroktav, närmast högre oktav.
Jfr Koppel 3.
Superoxid (af lat. super, öfver), mindre vanligt
Hyperoxid (af grek. hyper öfver), kem.,
en oxid, som innehåller mer syre än den normala
basiska oxiden af samma grundämne. Superoxiderna
utmärkas däraf, att de vid inverkan af syror
i allmänhet lätt förlora syre och ge salter af
syrefattigare oxider. Det syre de afge kan orsaka
oxidation. Så t. ex. ge många superoxider, såsom
mangansuperoxid, MnO2, och blysuperoxid, PbO2,
med klorväte fri klor därigenom, att klorvätets
väte syrsattes till vatten af det syre superoxiden
afger. Andra superoxider, såsom natriumsuperoxid,
Na2O2, och bariumsuperoxid, BaO2, ge med syror
vätesuperoxid, H2O2, jämte salter af motsvarande
syrefattigare oxid. Superoxider anses i allmänhet
som indifferenta oxider, men om några är detta icke
riktigt, då blysuperoxiden t. ex. ger salter med
starka baser och således är anhydrid till blysyra.
P. T. C. (K. A. V-g.)
Superporte [syperpårt], fr. Se Surporte.
Superstition (lat. superstitio), vidskepelse,
öfvertro. – Superstitiös, vidskeplig.
Superum mare. Se Inferum mare.
Suphan [sopan], Bernhard Ludwig, tysk
litteraturhistoriker, f. 18 jan. 1845 i Nordhausen,
d. genom själfmord 8 febr. 1911 i Weimar, kallades
1887 till Erich Schmidts efterträdare som direktor
för Goethe-und-Schiller-archivet i Weimar, i hvilken
befattning han kvarstod till 1911. Bland S:s många
arbeten i den moderna tyska litteraturhistorien
kunna nämnas Friedrich des grossen schrift über die
deutsche litteratur (1888), ett par arbeten om Hans
Sachs (1894 och 1895), upplagor af Goethes moders
bref (1889), Goethes och Schillers xenier (1893, med
Schmidt) m. m. och, framför allt, den monumentala
och mönstergilla upplagan af Herder (1877–1909),
hvarjämte han var medutgifvare af Weimarupplagan af
Goethes verk och "Schriften der Goethegesellschaft".
Supination, Supinatorer, anat.
Se Pronation.
Supinum (af lat. supinus, eg. "uppåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
