Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sumatra
- Sumatrabensoe
- Sumatrakamfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arkipelagen. All öppen och odlad mark inkräktas
af alang-alanggräset (Imperata arundinacea). De
viktigaste odlade växterna äro sockerrör, kaffe,
ris (af flera slag), kokos-, arenga-, areca- och
sagopalmerna, majs, jams och batater, och bland
fruktträden må nämnas tamarinden, granatäppel-,
orange-, pomerans-, guava- och papajaträden. Redan
före européernas ditkomst var S. kändt för
sina pepparplantager, och svart- och hvitpeppar
ingå fortfarande jämte kaffe (företrädesvis från
Padangdistriktet), tobak, bambu, gummi, kautschuk,
kopra, muskotnötter, muskotblomma, gambir och trävaror
bland öns förnämsta exportvaror. Tvångsodling af
kaffe afskaffades 1908. Sedan några år tillbaka
har ett svenskt bolag drifvit plantageodling på
S. (plantagen Liman-Manis). - Mineralriket lämnar
guld, tenn, koppar och, värdefullast, stenkol,
brunkol och petroleum, hvilket synes förekomma
mycket rikligt. - Den infödda befolkningen är af
malajisk ras, af olika stammar, hvilka skilja sig
till språk, seder och civilisation. Någon stam af
negritotyp har ej anträffats; kubu (se Naturfolk,
sp. 590), ett vildt skogsfolk i berglandet, ansågos
på grund af sitt krusiga hår vara negrito, men äro
utan tvifvel malajer. Bland andra anmärkningsvärda
stammar må nämnas atjineser (se Atjeh), bata (se
d. o. och pl. Asiatiska folk),
 |
| Höfdings bostad på Sumatra. |
orang-ulu och orang-lubu, två rent vilda, föga kända
stammar, som anses stå nära bata, siak och djambi på
östkusten, menangkabau, jämförelsevis civiliserade,
korintji, i bergen s. om Padang, redjanger, en
egendomlig stam, som använder en egen skrift,
hvilken ristas med knif i trä, pasuma och längst
i s. lampong (lampuner l. lampuhu), hvilka ha ett
visst intresse för oss genom sina halsringar,
som påtagligen äro af samma form som de svenska
halsringarna under järnåldern, antagligen genom
förmedling af arabiska köpmän (Mon-telius). Jfr
illustrationssidorna "Asiatiska kulturföremål" till
art. Asien. Flera stammar äro rent hedniska, men
eljest är islam förhärskande. Europeisk civilisation
och kristendomen ha gjort de största framstegen på
västra kusten, där omkr. 50,000 infödingar bekänna
sig till kristendomen och omkr 300 skolor finnas;
men f. ö. har kristendomen få bekännare och skolorna
äro få. - I administrativt hänseende hör S. till de
s. k. Yttre besittningarna af Nederländska
Ostindien (se d. o., sp. 704). Det är indeladt i följande
provinser (residentskap): Västra kusten, som indelas
i distrikten Padangsche beneden- och bovenlanden
(nedre och öfre landet) samt Tapanoeli (82,332
kvkm., 1,721,772 inv.), Benkoelen (24,441 kvkm.,
204,269 inv.), Lampong (29,366 kvkm., 156,518 inv.),
Palembang och det därmed administrativt förenade
Djambi (tills. 139,128 kvkm., 796,352 inv.), Östra
kusten (91,895 kvkm., 568,417 inv.) och Atjeh (53,222
kvkm., 582,175 inv.). Af befolkningen voro 3,868,792
infödingar, 18,737 andra östasiater, 3,550 araber,
130,455 kineser och 1,969 européer. Provinserna
styras af residenter, ställda direkt under
generalguvernören. De mest betydande orterna äro
Padang och Benkoelen på västra kusten, Palembang
och Medan nära Östra kusten, ön saknar goda vägar,
hvarför samfärdseln i det inre är obetydlig; den
sker hufvudsakligen till sjöss och på floderna,
af hvilka de flesta äro segelbara. Men på sista
tiden ha holländarna börjat bygga järnvägar,
till en början endast korta linjer, såsom mellan
Kota-Radja och dess hamn Oleh Leh och kring staden
Deli. I början på 1890-talet öppnades ett par längre
järnvägslinjer från staden Padang. 1914 hade ön 433
km. järnvägar. - Historia. S. rönte i äldsta tider
starkt inflytande från Indien, hvilket tydligt
röjer sig i ruiner af hinduiska tempel och andra
byggnader samt i fortvaron af flera ord ur sanskrit
i öbornas språk. Äfven från Java skedde i samma
tid betydande inflyttning. På 1200-talet började
islam vinna spridning på ön. Den förste europé,
som besökte ön, var Marco Polo i slutet af nämnda
årh. 1508 kom portugisen Diego Lopez de Sequeira
dit. Portugiserna anlade handelsplatser på ön, men
fördrefvos mot slutet af 1500-talet af holländare,
som 1599 under Cornelis Houtman kommo till S. och
funno det då deladt i rikena Batangharie, längst i s.,
Menangkabau och Tanah-Betta. Småningom utbredande
sig öfver ön, eröfrade de 1664-70 västkusten och
anlade flera faktorier, bl. a. Padang. 1685 grundlade
engelsmännen ett faktori i Benkoelen, och 1811-16
innehade de holländarnas alla besittningar, men
afträdde 1825 till dessa äfven Benkoelen. Sedermera
har den nederländska regeringen steg för steg
underkufvat de inhemska rikena. 1860 lades Redjang
till Palembang, 1863 företogs en expedition mot nias,
1865 en mot asahan och serdang, 1873 förklarades
krig mot Atjeh, 1876 företogs ett fälttåg mot Kola
Jutan på östkusten, och slafemancipationen
genomfördes på västkusten. 1878 blef Benkoelen ett
residentskap, och civilförvaltning öfver Atjeh med
underlydande anförtroddes åt en guvernör. 1883-94
utsträckte regeringen med hjälp af missionärer sitt
inflytande öfver sydöst- och sydvästkusten och under
de följ. åren genom militärexpeditioner öfver stora
delar af öns inre. I Atjeh fortgick ett gerillakrig,
men genom militärposters anläggning vid kusten och
militärvägar har praktiskt taget hela ön blifvit mer
eller mindre utforskad och ställd under nederländsk
kontroll. (J. F. N.)
Sumatrabensoe, farm. Se Bensoe.
Sumatrakamfer, bot., farm. Se Dryobalanops.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0388.html
