Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sumatranoshörningen - Sumatur - Sumba - Sumbava - Sumbul - Sumbö-malströmmen - Sumen - Sumera-mikoto - Sumerer - Sumeriska - Sumerska länet - Sumiais - Sumla - Summa - Summa appellabilis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sumatranoshörningen, zool. Se Noshörningar.
Sumatur (förkortadt S.), lat., må tagas (på recept).
Sumba, ö. Se Soemba.
Sumbava, ö. Se Soembawa.
Sumbul, Myskrot, farm., af osäkert botaniskt
ursprung, uppges härstamma från mellersta
Asien. Myskroten skall rätt mycket likna roten
af Dorema ammoniacum (se Dorema), som lämnar
amnioniakgummi, alltså vara en ljusgulaktig,
kålrotlik, svampig rot, som utmärkes för stark
mysklukt och bitter smak. Den innehåller flyktig
olja. I vissa länder (England och Amerika) har
myskroten användts som medel mot krampåkommor,
danssjuka, delirium tremens, blåslidanden, kolera
m. m. Dosen har varit 0,5-1,3 gr. flera gånger
på dagen i form af pulver, infusion, dekokt eller
tinktur. Roten lär äfven ha brukats till förfalskning
af mysk.
C. G. S.
Sumbö-malströmmen. Se Ma1ström.
Sumen [Ju-], stad. Se Schumen.
Sumera-mikoto, japansk härskartitel. Se bd XII,
sp. 1444.
Sumerer, folk. Se Babylonien, sp. 576–577, Kaldéen
och Sumeriska.
Sumeriska, det språk, som talades af sumererna,
urinvånarna i Eufrat- och Tigrisdalen (se
Babylonien, sp. 771), föreligger i en stor mängd
babyloniska litterära alster. En het strid har
stått om detta språk, enär en del språkmän med den
franske orientalisten J. Halévy i spetsen velat
anse sumeriskan som ett på den gängse semitiska
babyloniskan grundadt hemligt prästspråk. Denna
uppfattning kan dock icke längre uppehållas, utan
det måste anses som fastslaget, att sumeriskan är
ett själfständigt agglutinerande språk (se
Monosyllabiska språk) af icke semitiskt ursprung,
men senare påverkadt af de semitiske babyloniernas
språk. Sumeriskan har icke med framgång kunnat
inordnas inom någon språkgrupp. Den står för sig
själf som en förhistorisk filologisk kvarlefva, men
eger med moderna agglutinerande språk gemensamma
drag. Sumeriskans uttrycksmedel var kilskriften
(se d. o.), som senare de semitiske babylonierna
adopterade för sitt språk. Kilskriften var urspr.
ren bildskrift, men utvecklades till ideografisk
skrift (begreppsskrift) eller syllabisk skrift
(bokstafsskrift). Allt, som skall uttryckas,
betecknas medelst ett hufvudtecken eller hufvudord,
som i sin tur modifieras genom flera eller färre
bitecken eller biord. Substantivets pluralis
uttryckes sålunda antingen enligt ett gammalt
bruk genom hufvudtecknets upprepande eller
medelst suffix. Kasus, adverb, prepositioner och
konjunktioner uttryckas medelst postpositioner och
suffix. Verbet, hvars grundbetydelse uttryckes genom
ett alltid konstant hufvudord, konjugeras delvis
genom suffix, men hufvudsakligen medelst ett rikt
utveckladt system af prefix, hvarigenom verbets
alla modifikationer och förhållande till objekt
på ett fullkomligt sätt komma till uttryck. Under
det sålunda hufvudbetydelsen uttryckes i ett enda
tecken, uppta de modifierande prefixen en hel
rad. Se St. Langdon, "A sumerian grammar" (1911).
D. M.
Sumerska länet (Somerska länet) kallas i bref
och handlingar från 1600-talet ett område i
Ingermanland, som genom Stolbovafreden tillföll
Sverige. Det har fått sitt namn efter den lilla
sjön Samro i distriktet Gdov, halfvägs mellan sjön
Peipus’ norra del och floden Lugas mellersta lopp.
T. J. A.
Sumiais (fi. Sumiainen), socken i östra delen af
Vasa län, Finland, Laukas’ härad, Viitasaari domsaga,
var tidigare kapell under Laukas’ pastorat, utgör
numera konsistoriell kyrkoherdeförsamling af 3:e
kl. i Jyväskylä prosteri, Borgå stift. 203 kvkm. 2,352
inv. (1914), finsktalande. A. G. F.
Sumla [Jum-], stad. Se Schumen.
Summa, lat. 1. Mat., resultatet af en eller
flera additioner, utmärker således en storhet, som
erhållits genom hopläggande af två eller flera gifna
storheter. Hvar och en af dessa storheter kallas
summand, och den operation, genom hvilken summan erhålles,
kallas summation (summering). Summan utmärkes
antingen därigenom, att summanderna förenas med
plustecken, eller genom särskilda summationstecken,
företrädesvis S och ?. hvarvid ofta gränserna för
summationen särskildt
anges. Så utmärker t. ex. ? x2 summan
af
l,2 2,2 3,2 o. s. v.
ända till 102. Stundom möta
svårigheter att utföra summeringen genom omedelbar
addition af summanderna, och i sådana fall användas
särskilda metoder eller formler, af hvilka några
lämna fullt exakt, andra åter endast approximativt
riktigt resultat. Med summan af en oändlig konvergent
serie förstås det gränsvärde, hvartill man alltmer
närmar sig, ju flera termer i serien man adderar
(jfr Konvergera). Denna summa kan endast undantagsvis
genom omedelbar addition bestämmas; därtill erfordras
särskilda metoder (jfr Serie). - Summa summarum,
summornas summa, slutsumma; "alls som alls’’ (jfr In
summa). - Summarisk, som innehåller hufvudinnehållet;
sammandragen; kortfattad. Om summarisk process
se Civilprocess, sp. 370. - Summera, hopräkna. -
2. Filos. och teol., kallades inom den medeltida
skolastiken de då vanliga korta sammanfattningarna
af de teologisk-filosofiska systemen. Uppslaget till
denna litteratur gafs af Abailard, och dess mest
klassiska alster voro Summa contra gentiles (1496)
och Summa theologiæ (1485) af Tomas från Aquino. -
Summister l. Sententiarier kallas anhängarna
af en riktning inom skolastiken efter midten af
1100-talet, hvilken i metodiskt hänseende grundlades
af Abailard och hvars förnämste representant var
Petrus Lombardus, kallad "magister sententiarum". Jfr
Sententiarii. 1. (I. F.) 2. S-c.
Summa
appeliabilis (lat., "summa, för hvilken appell får
göras"), jur. Därmed åsyftas inom processrätten den
grundsatsen, att rätten till fullföljd af talan från
lägre till högre domstol (genom appell) är inskränkt
med hänsyn till tvisteföremålets värde; ett visst
penningvärde hos det, hvarom tvistas, är villkor
för rätten att fullfölja talan. Gällande svensk rätt
omfattar ej denna grundsats, så vidt angår fullföljd
genom vad. Annorlunda förhöll sig därmed enligt 1734
ars lag i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
