Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 701-702 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sumarokov, Aleksandr Petrovitj - Sumatra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 1777, blef efter studier i kadettskola anställd
i grefve Münnichs krigskansli, sedan hos grefve
A. G. Razumovskij och avancerade till brigadjär.

Redan
under skoltiden röjde sig hans litterära talang, och
1747 inlämnade han en ansökan till ryska vet. akad. om
tillstånd att få publicera tragedien Chorev, som
med stor framgång uppfördes i Petersburg. Härpå
följde: Hamlet, Sinav i Truvor, Artistona, Semira
och komedierna Tjudovistii och Tressotinius, hvilka
samtliga spelades af kadetter. 1756 inrättades
en k. teater, hvars direktör S. blef. Han skref
äfven oden, elegier, fabler, satirer m. m. och
uppsatte 1759 tidskr. "Trudoljubivaja ptjela" (Det
flitiga biet), som dock snart måste upphöra. 1775
skref han texten till den första ryska operan,
Tsefal i Prokrisa (med musik af hofkapellmästaren
Araja). För scenen arbetade S. rastlöst: Pustynnik
(1757), Jaropolk i Dimiza (1758), Vysjeslav (1768),
Dmitrij Samozvanets (1771), Mstislav (1774) samt
flera komedier och baletter. Hans skådespel, som
strängt höllo sig till pseudo-klassicitetens lagar,
voro mycket uppstyltade i språket, schablonmässiga i
karaktärsteckningen och äro numera totalt onjutbara,
men saknade ej kulturhistorisk, uppfostrande betydelse
för sin tid och utmärkas för ledig behandling
af alexandrinen. Äfven i de fall, där han upptog
nationella stoff, t. ex. i Den falske Dmitrij, äro S:s
hjältar stöpta i den franska formen, och hans Hamlet
verkar som en grotesk parodi på Shakspere. Inbilsk
och retlig, ådrog sig S många fiender och lämnade
direktörsbefattningen 1761. Lika olycklig var han i
ett trefaldigt äktenskap. Trots alla fel och svagheter
var han en god, gifmild natur, och eftervärlden har
gett en viss litterär upprättelse åt den på sin tid
öfverskattade, sedan underskattade "Nordens Racine"
och "ryska teaterns fader". Hans dikter utgåfvos
1769, hans samlade verk 1781 och 1787 af Novikov. Jfr
N. Bulitj, "Sumarokov i sovremennaja jemu kritika"
(1854). A-d J.

Sumatra (malaj. Pula Partja l. Indalas), den
västligaste och näst Borneo största af Stora
Sundaöarna i Indiska hafvet, är en nederländsk
besittning och skiljes i n. ö. genom Malakkasundet
från halfön Malakka och i s. genom Sundasundet
från Java (se kartorna till art. Asien), ön
ligger mellan 5° 59’ s. br. och 5° 407 n. br. samt
mellan 95° 16’ och 106° 3’ 45" ö. lgd. Dess längd
från n. v. till s. ö. är omkr. 1,650 km., dess
största bredd 370 km. och areal 434,096 kvkm. (
= Sveriges areal). 4,029,503 inv. (enl. 1905 års
folkräkning). Utanför kusten, i synnerhet den västra,
ligger en barriär af öar: Simaloer (Simalu), Nias,
Mentaweiöarna m. fl., och utanför den östra Bangka
Billiton, Lingga-arkipelagen, Riou-arkipelagen
m. fl. Medräknas alla dessa, har hela S.-gruppen en
areal af 476,371
kvkm. Ytförhålianden. S:s västra kust är brant samt
försedd med flera hamnar och bukter, Tapanoelibukten
m. fl.; den östra kusten däremot är låg och på
åtskilliga ställen uppfylld af sumpmarker. Genom
öns hela längd går en bergskedja, som af européerna
kallas Boekit Barisan och som enligt Suess är
en fortsättning af Burmas meridionala berg och
fortsättes af Javas berg samt består af veckade
äldre (paleozoiska) kvartsiter, af prekambrisk
(intrusiv) granit och diorit, af kalkstenar och
skiffrar från stenkolsperioden, i förening med
diabaser, triasaflagringar (eocen, miocen, pliocen),
som flerstädes innehålla kol och äro genombrutna af
många delvis ännu verksamma vulkaner. Bergskedjan,
som flera gånger delar sig i parallellkedjor, men i
allmänhet går närmare västra kusten, har en höjd af
600-1,500 m., på några ställen 1,800 m. De högsta
vulkanerna äro Indrapura l. Korintji (3,805 m.),
Talang (2,597 m.), Singgalan (2,877 m.), Merapi
(2,891 m.), Ophir 1. Pasaman (2,912 m.), Lusch
(3,700 m.), Atlas (3,030 m.), i s. Dempo (3,159
m.) och Ringgit (2,720 m.). De bestå öfvervägande af
augit-andesit jämte basalt och ryolit. De nu verksamma
vulkanerna utsända sällan lava, vanligen aska och
slagg. - Vattendrag. Till följd af bergskedjans
sträckning äro de floder, som rinna åt v., af endast
ringa längd och i allmänhet ej segelbara. De, som
utmynna på östkusten, Tamiang, Simpang, Asahan, Kubu,
Siak, Kampar, Indragiri, Djambi, Musi l. Palembang,
äro däremot af större betydenhet och bilda i sitt
nedre lopp stora deltaområden. I bergstrakterna
finnas många sjöar, af hvilka flera äro slocknade
vulkaners kratrar. Den största är Toba. - Klimatet är
tropiskt, i de låglänta trakterna feberalstrande,
men på höjder öfver 1,200 m. sundt och behagligt. I
öns södra hälft gå monsunens växlingar liksom på
Java i motsatt riktning mot i den norra hälften. -
Fauna och flora äro, ehuru ön endast genom ett
smalt sund är skild från Java, mycket afvikande från
Javas. Pachydermata äro synnerligen karakteristiska
för S.; ej blott noshörning (Rhinoceros sumatranus),
med två horn, Sus vittatus och tapiren äro vanliga,
äfven elefanten, som saknas på Java, representeras
på S. af en form, som af några anses egen för ön. Den
vilda Bos sundaicus synes ej finnas på ön. Det vanliga
malajiska rådjuret är vida spridt, Cervus muntjac
mindre. Orangutanen förekommer, ehuru sällsynt, i
n. ö., siamangen (Siamanga syndactyla) är en för ön
egendomlig stor apa; ungkon (Hylobates agilis) är icke
allmän, däremot är Semnopithecus melalophus mycket
allmän, tama äro Cercocebus cynomalgus och Macacus
nemestrinus. Flädermöss finnas i omkr. 25 arter,
bl. a. den mycket allmänna Pteropus edulis. Tigern
visar sig sällan, men ger ofta sin närvaro till
känna, likaså Felis macroscelis. S:s hare (Lepus
netscheri) upptäcktes 1880; förut kände man endast
Lepus nigricollis. Manis javanicus är den enda
representanten för Edentata. Omkr. 350 fågelarter
äro kända, gemensamma utom några få för den malajiska
övärlden. Floran utmärkes för storartad yppighet och
mångfald. I synnerhet trädvegetationen är ytterst
växlande och gör ön till en af de skogrikaste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>