Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sulzbach
- Sulzbach, Filip
- Sulzer, Johann Georg
- Sulzer Belchen
- Sulöy
- Sumak
- Sumarokov, Aleksandr Petrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pfalzgrefvarna af S. voro en bilinje af Pfalz-Neuburg
(sedan 1614). Pfalzgrefven Karl Teodor af S. blef
1742 kurfurste i Pfalz och 1799 äfven i Bajern. -
2. By i preussiska reg.-omr. Trier (Khenprovinsen),
vid järnvägen Wellesweiler-Saarbrücken. 22,431
inv. (1910). Stenkolsgrufvor, glastillverkning
o. a. industri, l-2. (J. F. N.)
Sulzbach [so’lts-],
Filip, pfalzgrefve af S., general i svensk tjänst,
f. 1630, d. 1703 i Nürnberg, son till pfalzgrefve
August af S., uppsatte 1655 ett eget regemente,
med hvilket han trädde i tjänst hos sin frände Karl
X Gustaf, då denne s. å. började sitt segertåg in
i Polen. Där utmärkte S. sig s. å. vid Krakaus
intagande och i den därpå följande träffningen
vid floden Dunajec. 1656 bidrog han kraftigt till
intagandet af Marienburg i Preussen och kommenderade
i tredagarsslaget vid Warschau 18, 19 och 20 juli
avantgardet på svenskarnas högra flygel samt fick
efter slaget i uppdrag att förfölja fienden. På
hösten s. å. delade han med G. O. Stenbock äran
af segern vid Philippowo, hvarigenom Preussen för
ögonblicket räddades åt Karl Gustaf. Då konungen i
början af 1657 fruktade ett fredsbrott med Danmark,
sände han pfalzgrefven att med sina trupper från
Preussen förena sig med K. G. Wrangel i Pommern för
att möta ett eventuellt danskt angrepp. Då Karl
Gustaf sedan, anländ till Gottorp, i jan. 1658
beredde sig för vintertåget till de danska öarna,
kvarlämnade han S. med 15 regementen i Kiel för att
iakttaga fienderna i Tyskland och mot dem skydda
hans rygg. Som befälhafvare för trupperna i Holstein
befann sig S. ännu där, då det andra danska kriget
utbröt på sommaren s. å. Han erhöll nu hemlig order
att öfverrumpla fiendens trupper och söka bemäktiga
sig de danska städerna i hertigdömet, ett företag,
som dock på grund af de danske befälhafvarnas
vaksamhet endast delvis lyckades. Kallad öfver
till konungen på Själland, fick han i okt. 1658
befallning att bemäktiga sig Amager, men höll därvid
på att jämte konungen och K. G. Wrangel falla i
händerna på danskarna, som gjorde ett utfall från
Köpenhamn. Han återvände emellertid till Holstein
för att jämte grefven af Waldeck skydda detta mot
de annalkande österrikarna och brandenburgarna. Han
nödgades dock med sina trupper lämna landet och öfver
Frederiksodde bege sig till konungen på Själland. Där
anförde han reserven vid stormningen af Köpenhamn
11 febr. 1659. På våren s. å. lyckades han bemäktiga
sig Möen, och längre fram på året utnämndes han till
öfverbefälhafvare på Fyn. I stället för att angripa de
på olika ställen landsatta fientliga trupperna, innan
dessa hunnit förenas, drog sig emellertid S. till
Karl Gustafs synnerliga missbelåtenhet tillbaka till
Nyborg, där svenskarnas ställning lätt kunde bli
ödesdiger på grund af
bristande proviant för armén. 9 nov. utnämndes
G. O. Stenbock till öfverbefälhafvare jämte
S., men redan 14 nov. blef den svenska styrkan
angripen af de allierade och led ett grundligt
nederlag. Pfalzgrefven, som i slaget ledt högra
flygeln, undkom jämte Stenbock i en liten båt
till Själland. Stenbock och S. hade delat äran
vid Philippowo; nu fingo de tillsammans bära
bördan af nederlaget vid Nyborg. Sitt förtroende
hos Karl Gustaf förlorade emellertid S. icke. Då
konungen nämligen i dec. 1659 afreste från armén
på Själland för att bege sig till riksdagen i
Göteborg, uppdrog han öfverbefälet åt pfalzgrefven,
som i denna egenskap kvarstannade, tills freden
1660 var sluten. 6 juli 1660 förde S. svenska
armén bort från Köpenhamn. Därmed upphörde han
att spela en roll i Sveriges historia. Han gick
sedermera i kejserlig tjänst och avancerade till
fältmarskalk. Enligt C. Fraas ("Geschichte der landbau
und forstwissenschaft" etc., 1865) är S. redaktör af
det under pseudonymen Franciscus Philippus
Florinus i 9 böcker 1702 utg. landtbruksekonomiska verket
"Oeconomus prudens et legalis". P. S.
Sulzer [so’ltser], Johann Georg, tysk filosof,
estetiker, f. 5 okt. 1720 i Winterthur i kantonen
Zürich, d. 27 febr. 1779, blef 1747 professor
i matematik vid ett gymnasium i Berlin och
1763 vid riddarakademien där. S:s förnämsta
verk, Allgemeine theorie der schönen künste
(1771 ff.; ny uppl., 4 bd, 1792 -94), ett slags
estetisk ordbok, hade på sin tid stort anseende. I
detta arbete sökte författaren eklektiskt förena
Wolfska skolans läror med de engelske och franske
filosofernas åsikter samt göra intresset för de
sköna konsterna beroende af moralen. Som estetisk
popularisator blef han mycket betydelsefull; och
do fleste svenske estetikerna under 1700-talets
sista årtionden och 1800-talets början ha hämtat
näring ur hans "theorie". S. utgaf äfven Vorübungen
zur erweckung der aufmerksamkeit und des nachdenkens
(3 bd, 1768; flera uppl.) m. fl. filosofiska och
moraliska arbeten. Hans själfbiografi utkom
1809. Jfr Encyklopedi, sp. 512, och Känsla, sp. 568.
(E. Wrgl.)
Sulzer Belchen [so’ltser]. Se Belchen.
Sulöy l. Sula (äfven Sulen), en 58,51 kvkm. stor,
bergig ö s. om Aalesund, Norge, i ö. skild från
fastlandet genom det trånga Vegsund, i v. från
Hareidlandet genom Sulefjorden, det mot hafvet öppna,
breda inloppet till Storfjorden, Romsdals amt. S. är
deladt mellan häradena Ulstein och Borgund. Högsta
toppen är Tverfjeld (800 m.). 2,230 inv. (1910).
K. V. H.
Sumak, bot. Se Garfmedel, Garfämnen och Rhus.
Sumarokov [-rå’kåff], Aleksandr Petrovitj, rysk
författare, f. 1718 vid Villmanstrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0386.html
