Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulpicius - Sulpicius Severus - Sul pont. - Sultan - Sultanabad - Sultanadadlar - Sultanarussin - Sultanat - Sultan Hasans moské - Sultanhönssläktet - Sultanpur - Sulukaffrer - Sululandet - Sulus - Sulu-sjön - Suluspråket - Sulustross - Sulu-ugn - Sulu-öarna - Sulva - Sulza - Sulzbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkte sig som jurist; han skref berömda juridiska
afhandlingar, som ofta nämnas i "Digesta". Af
honom finnas bref till hans vän Cicero. Litt.:
bl. a. E. Schneider, "De S. S. R." (1834). -
Publius S. Rufus, f. omkr. 124 f. Kr., en ädel
personlighet och stor vältalare, blef plebej för
att kunna väljas till folktribun (88 f. Kr.). Som
sådan spelade han en stor roll i sin samtids
historia. Han föreslog bl. a., att de bundsförvanter
och frigifna, som nyligen erhållit borgarrätt,
skulle h. o. h. likställas med de gamle borgarna
och att Marius skulle i st. f. Sulla få öfverbefälet
mot Mithradates. Såsom anhängare af Marius dödades
han af Sulla. Han framställes som en af de talande
i Ciceros "De oratore". Litt.: bl. a. E. A. Ahrens,
"Die drei volktribunen" (1836). J. C.
Sulpicius Severus. Se Severus, Sulpicius.
Sul pont., mus. Se Ponticello.
Sultan (arab., "envåldsmakt", "herravälde", sedan
"envåldshärskare"; plur. i den senare bemärkelsen
salatin), en i den muhammedanska Orienten vanlig
härskartitel, särskildt titel för den turkiske
kejsaren, som kallar sig Sultanu-s-selatin,
d. ä. sultanernas sultan, storsultan l. storherre. I
turkiskan används ordet äfven i femininum och
betecknar då sultanens systrar eller döttrar; däremot
begagnas kadyn ("madame") om sultanens gemåler. I
bet. "sultan" står det före namnet, t. ex. sultan
Mahmud, "sultan" Mahmud, i bet. "sultaninna",
"prinsessa" står det efter, t. ex. `Adile sultan,
"sultaninnan `Adile". Den regerande sultanens moder
kallas valide sultan, "sultaninnan modern". –
Det i västerländsk litteratur förekommande ordet
favoritsultaninna som beteckning på sultanens mest
älskade gemål saknar motsvarighet i turkiska språket.
(K. V. Z.)
Sultanabad, stad i persiska prov. Irak Adjemi v. om
sjön Huslugöl, 140 km. v. om Kaschan. 6–8 tusen inv.
J. F. N.
Sultanadadlar. Se Phoenix, sp. 788.
Sultanarussin. Se Russin.
Sultanat, en sultans värdighet eller rike.
Sultan Hasans moské. Se Kairo, sp. 561.
Sultanhönssläktet, zool. Se Purpurhönssläktet.
Sultanpur [sa’ltānpōə l. sultā’npōə]. 1. Distrikt
i Brittiska Indien, United provinces, divisionen
Faizabad. 4,436 kvkm. 1,048,524 inv. (1911). Det
är ett rent jordbruksdistrikt omkring floden
Gumti och i allmänhet slättland. – 2. Hufvudstad
i nämnda distrikt, vid floden Gumti och järnvägen
Oudh–Rohilkhand. 9,550 inv. (1901).
Sulukaffrer, Suluer. Se pl. Afrikanska folk och
Begrafning samt art. Kaffrer, sp. 544.
Sululandet, nordöstra delen af prov. Natal i Brittiska
Syd-Afrika, sträcker sig i n. till portugisiska
Mosambik, sedan 1895 Tongaland inkorporerades,
och i s. till Tugelafloden. Vid kusten ligger den
stora lagunsjön Santa Lucia, i det inre förekomma
utgreningar af Drakbergen (se f. ö. Natal). Areal
27,064 kvkm. 230.000 inv. (1904), till största
delen sulukaffrer (suluer), 2,000 basuto och
1,700 hvita. Kommissarien, som lyder under Natals
administratör, har sitt säte i Eshowe.
Om svenska kyrkans mission i S. se Mission,
sp. 673. - Till S. hörde fordom äfven det nuv.
Natal-området, hvilket dock 1840, efter häftiga
strider med de krigiske suluerna, eröfrades af
holländska boers. 1873 blef Cetewayo (se
d. o.) suluernas konung, och hans makt visade sig
snart farlig för den då brittiska kolonien Natal. I
jan. 1879 gjordes därför af engelsmännen ett infall i
S.; i aug. s. å. tillfångatogs Cetewayo, och därefter
styckades landet mellan tretton höfdingar. Då denna
anordning emellertid endast visade sig leda till
allmän förvirring, togo engelsmännen 1882 under sitt
beskydd, under namn af "Zulu reserve territory",
det mellan floderna Tugela och Umlatusi belägna
området. I landets nordöstra del erkände de en höfding
Usibepu (Zibebu), och i dess mellersta del insatte
de Cetewayo, men denne sistnämnde blef af Usibepu
fördrifven från sin kraal och dog 1884. Cetewayos
son Dinisulu (d. 1913) lyckades sedan med
bistånd af boerna återtaga hela S. med undantag af
"Zulu reserve". Åt sina hjälpare lämnade han då
landets norra del, där dessa 1884 upprättade den
sedermera utvidgade s. k. Nya republiken. Genom ett
fördrag af 1887 blef hela det öfriga S. ett brittiskt
protektorat. I dec. 1897 förenades hela S. med Natal.
(J. F. N.)
Sulus, arabisk skriftform. Se Neschi.
Sulu-sjön (Joló-sjön), ett af de s. k. medelhafven
i Malajiska arkipelagen mellan nordöstra Borneo och
Filippinerna, Palavan-ön och Sulu-öarna (Joló-öarna),
efter hvilka den har fått sitt namn. S. är i synnerhet
i sin östra del mycket djup, ända till 4,700 m.
J. F. N.
Suluspråket, ett af bantuspråken (se d. o.).
Sulustross, bergsv. Se Stross.
Sulu-ugn, metall. Se Koppar, sp. 977.
Sulu-öarna (Joló-öarna), en grupp af öfver 150 små,
bergiga, men fruktbara öar i Indiska arkipelagen,
mellan Borneo och Mindanao. Deras areal beräknas till
2,578 kvkm. Befolkningen, omkr. 32,000 pers. (1899),
består af muhammedanska malajer, som hufvudsakligen
sysselsätta sig med pärlfiske och insamling af ätliga
fågelbon. Den största ön är Basilan. Hufvudstaden
Sulu l. Joló är belägen på ön af samma namn. S.-öarnas
invånare voro länge beryktade som djärfva och grymma
sjöröfvare. 1851 eröfrades arkipelagen af spanjorerna,
och 1876 införlifvades den af dessa, ehuru nominellt
styrd af inhemska sultaner, med kolonien Filippinerna,
men afträddes jämte denna ögrupp till Förenta staterna
1898 och bildar en del af kolonien Filippinerna.
(J. F. N.)
Sulva [so’l-], finsk socken. Se Solf.
Sulza [so’ltsa], stad och soolbad i Sachsen-Weimar,
148 m. ö. h., vid Ilm och en järnvägsknut. 2,849
inv. (1905). 7 mineralkällor, som alla hålla klorider
af olika styrka, i främsta rummet klornatrium och
klorkalium. Säsong 1 maj-1 okt.; badgästernas antal
omkr. 2,800. Ln.
Sulzbach [so’lts-]. 1. Stad i bajerska
Oberpfalz, fordom residensstad för hertigarna af
Neuburg-Sulzbach. 5,480 inv. (1910). Humleodling. -
Det forna furstendömet Sulzbach (1,028 kvkm.) blef
på 1300-talet förenadt med Pfalz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
