Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulfitsprit - Sulfon - Sulfanal - Sulfonfettsyra - Sulfonsyra - Sulfosalter - Sulfosyra - Sulfur - Sulfuret - Sulfuretum stibicum depuratum - Sulfurylklorid - Sulfurös - Sul G - Sulger-Gebing, Emil - Su-l-hedja - Sulina - Sulioter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då tillverkningen af sulfitcellulosa i vårt land
1914 uppgick till omkr. 720,000 ton, skulle
alltså kunna tillverkas omkr. 36 mill. liter
95-procentig sulfitsprit. Under förutsättning att
en sulfitspritfabrik anlägges i omedelbar närhet af
en sulfitfabrik, kunna byggnadskostnaderna under
normala tider för en fabrik för tillverkning af l
mill. liter 95-procentig sprit om året beräknas till
300,000 kr. och tillverkningskostnaderna till 18 öre
pr liter. Sulfitspriten afses hufvudsakligen till
användning som motorbränsle, antingen enbart eller i
blandning med bensol, 1 liter 95-procentig sprit kan
antas ha ett effektivt värmevärde af 4,860 kalorier
och en blandning af 80 dlr 95-procentig sprit med 20
dlr bensol 5,580 kalorier. Då l liter bensin har 7,000
kalorier, motsvaras alltså l liter bensin af 1,44
liter 95-procentig sprit eller 1,25 liter bensolsprit.
G. H. H.
Sulfon, kem., inom organiska kemien benämning på
föreningar, som innehålla radikalen SO2 i förening
med tvenne organiska radikaler, eller efter formeln
R.SO2.R. P. T. C.*
Sulfonal. Se Sömnmedel.
Sulfonfettsyra. Se Stearin, sp. 1137.
Sulfonsyra l. Sulfosyra, kem., benämnes i
den organiska kemien en förening, som innehåller
radikalen SO2.OH förenad med kol. Sulfonsyrorna
bildas genom inverkan af svafvelsyra på organiska
ämnen, företrädesvis lätt på aromatiska kolväten
och deras derivat (jfr Kolväte, sp. 617). De äro
ganska beständiga och i alla väsentliga afseenden
analoga med karbonsyror (som innehålla radikalen
CO.OH), men betydligt starkare syror än dessa.
P. T. C.*
Sulfosalter, kem. Se Svafvelsalter.
Sulfosyra, kem. Se Sulfonsyra.
Sulfur, lat., svafvel (se d. o.).
Sulfuret, kem., en af Berzelius använd benämning på
positiva (basiska) svafvelföreningar, motsvarande
positiva (basiska) oxider. (Jfr Su1fid.)
P. T. C.*
Sulfuretum stibicum depuratum, kem. med., Renad
spetsglans, Antimontrisulfid, Sb2S3, gråsvarta,
stråligt kristalliniska stycken eller ett mycket fint,
svart, vid upphettning smältande pulver, olösligt
i vatten och sprit, nästan fullständigt lösligt i
varm klorvätesyra under afgifvande af svafvelväte
(sönderdelning). I form af pulver är preparatet
upptaget i Sv. farmakopén. Det framställes genom
rening af mineralet spetsglans l. antimonglans,
hvarvid i detsamma städse förekommande
svafvelföreningar af arsenik, bly, koppar och järn
så vidt möjligt aflägsnas; fullständigt lyckas detta
ej. Preparatet används endast till framställning af
det i praktiken som expektorans brukade medlet Kermes
mineralis (se Mineralkermes och
Expektorerande medel). C. G. S.
Sulfurylklorid. Se Svafvel.
Sulfurös, svafvelaktig, svafvelblandad
Sul G, mus. Se Sul.
Sulger-Gebing [so’lger], Emil, tysk
litteraturhistoriker, f. 7 juli 1863 i Basel,
professor i tyska språket samt allmän och tysk
litteraturhistoria vid tekniska högskolan i München,
har skrifvit om Dante i den tyska litteraturen,
bröderna Schlegel i deras förhållande till de bildande
konsterna 1897), Heinse (1903), Hermann Kurz (1904),
Hugo von Hofmannsthal (1905), Goethe och Dante
(1907), Peter Cornelius (1908), Gerhart Hauptmann
(1909; 2:a uppl. 1916) m. m., hvarjämte han gett ut
arbeten af Cornelius, Ph. O. Runge, Novalis m. fl.
R-n B.
Su-l-hedja, Su-l-hidje. Se Hedjra.
Sulina. 1. Den mellersta af Donaus tre mynningsarmar,
är, med en bredd af 100-130 m., den smalaste
och för endast omkr. 1/13 af flodens vatten,
men är genom sitt djup den enda för större fartyg
segelbara af flodens grenar. Äfven på denna farled
försvåras emellertid skeppsfarten af flera hinder,
särskildt flodbäddens uppslamning. För att hålla
trafiken öppen förordnades därför i freden i Paris
1856 en europeisk kommission (se Donaukommissionen),
som fördjupat farleden, så att vid staden S. djupet
ökats från 2,? m. till 7,3 m. och i hela flodarmen
minimidjupct ökats från 2,4 m. till 5,6 m. Dessutom
har genom flodkorrektioner flodfarten förkortats
från 84,3 km. till 67,7 km. På grund af flera
förbättringar, såsom uppförandet af fyrtorn o. s. v.,
har trafiken på S. betydligt ökats. 1913 inseglade i
S. 32,499 fartyg om 10,3 mill. ton och utlöpte 32,306
fartyg om 10,2 mill. ton (1914 var antalet något
mindre). - 2. Stad i Rumänien, länet Tulcea, nära
S:s utlopp i Svarta hafvet, sedan 1879 frihamn. 2,347
inv. (1912). Spannmålshandel. Säte för den tekniska
afdelningen af Donaukommissionen och för dess
verkstäder. 1-2. J. F. N.
 |
| Herde och kvinnor af sulioternas stam. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
