Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulioter - Sulita - Sulitelma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
element, på anstiftan af ryssarna, 1789 upptogo kampen
med den fruktade Ali pascha af Janina. En skoningslös
hämnd väntade dem dock för deras röfvartåg. Sedan fred
slutits med Ryssland 1792, vände nämligen Ali pascha
sig mot dem. Hans första angrepp blef tillbakaslaget,
och äfven 1800 måste han, ehuru understödd af den
förrädiske sulioten Georg Botzaris, uppge den blockad
han företagit af bergpassen. Först 1803 lyckades han
eröfra de fasta platserna. En stor del af
sulioterna nedhöggs; de öfverlefvande togo sin tillflykt
till Joniska öarna. Men då Ali pascha 1820
råkade i strid med sultanen, kallades sulioterna af
den senare till hjälp. Det sätt, hvarpå de af
Markos Botzaris anförde krigarna behandlades
af sultanens befälhafvare, gjorde det emellertid
möjligt för Ali att vinna dem på sin sida. De satte
sig snart i besittning af sina forna bergfästen, som
vid grekiska frihetskrigets utbrott 1821 blefvo fasta
värn för nordvästra Grekland, men efter Ali
paschas fall 1822 blefvo äfven hans bundsförvanter
tvungna att kapitulera. 14 sept. s. å. fördes de
på engelska skepp till Kefalonia. Flera sulioter
togo därefter framstående del i grekernas strider
med turkarna äfvensom i Greklands inre politiska
lif. Jfr Albanien och Grekland, sp. 254.
Litt. bl. a. Perrhaibos, Sulis och Pargas
historia (nygrek. 1815; eng. öfv. 1823), Lüdemann,
"Der suliotenkrieg" (1825), M.
Mendelsohn-Bartholdy, "Ali Pascha von Janina" (i "Hist.
taschen-buch", 1867).
(J. C.)
Sulita, pseudonym för A. Giller (se denne).
Sulitelma (Sulitälma), den stora snöklädda
fjällkomplex, som ligger på gränsen mellan Sverige
och Norge, ö. om den norska Skjerstadfjorden,
Nordlands amt, och i Sverige på gränsen mellan Lule
och Pite lappmarker, samt skild från Ålmajalos i
n. genom Sårjesjaure och dess aflopp Sialojokk till
Virijaure. I motsats till Kebnekaise och Sarek, som
ej äro enstaka fjäll, utan fjällgrupper, är S. ett
enda massiv (fig. 1), omgifvet, med undantag af
Jägnaflo i n. ö. (1,853 m.), af jämförelsevis låga
och mindre omfångsrika fjäll, som träda i skuggan
för S. Vid närmare undersökning af våra fjälltrakter
har S. förlorat sin rang som Sveriges högsta fjäll
(se därom Sarekfjällen), men bland svenska högfjällen
finnes intet, som har så stora snöfält och glaciärer
som S. De sistnämnda uppta 68 kvkm. (40 i Norge och
28 i Sverige),
 |
| Fig. 1. Sulitelma, fjällkomplexen sedd från Varvek. (Fotografi af d:r F. Svenonius.) |
|
| Stortoppen. Svenska Sulitelma. Fig. 2. Glaciären Salajäkna. (Fotografi af d:r J. Westman.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
