Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulfit - Sulfitaffallslut - Sulfitfabrik - Sulfitkol - Sulfitlut - Sulfitmassa - Sulfitmetoden - Sulfitsprit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af syror till ett sulfit utvecklas svafveldioxid,
SO2. De viktigaste sulfiten äro natrium- och
kalciumsulfit, hvilka framställas genom inverkan
af svafveldioxid (svafvelsyrlighet) på soda eller
kalksten, i närvaro af vatten. Af natriumsulfit
framställes genom kokning med svafvel det viktiga
saltet natriumhyposulfit eller natriumthiosulfat (se
d. o.). Kalciumbisulfit används vid tillverkning
af cellulosa. - 2. Inom trämassetekniken
förkortad benämning på sulfitcellulosa
l. sulfitmassa. Se Cellulosa, sp. 1405, och
Trämassa. 1. P. T. C. (K. A. V-g.) 2. Fmn.
Sulfitaffallslut, tekn. Se Sulfitlut.
Sulfitfabrik, kemisk trämassefabrik, vid hvilken
framställes sulfitcellulosa. Se Trämassa.
Sulfitkol, tekn., ett kolhaltigt bränsle, som erhålles
ur sulfitlut (se d. o.) enligt en af ingenjören
E. V. Strehlenert (se denne) uppfunnen
metod. Sulfitkolets brännbara substans utgöres af
lignin, som förekommer i sulfitluten i löst form,
till större del som ett sulfinsyradt och till mindre
del som ett sulfonsyradt kalksalt. Genom att oxidera
den i luten varande fria och vid ligninen bundna
svafvelsyrligheten till svafvelsyra sönderdelas den
lignosulfinsyrade kalken uti svafvelsyrad kalk
och lignin, hvilka båda föreningar äro olösliga
och alltså kunna af skiljas från lutens öfriga
beståndsdelar. Oxidationen utföres i homogenförblyade
autoklaver. De beskickas till 75 proc. med sulfitlut,
och öfver densamma inpumpas svafvelsyrlighetsgaser
i ändamål att förhindra oxidation på ett för tidigt
stadium. Därefter sker upphettning till 170 à 190°,
och vid denna temperatur inpumpas luft, då följande
oorganiska reaktioner ega rum
SO2 + O = SO3
SO3 + H2O = H2SO4
H2SO4 + 4CaSO3 = 4CaSO4 + H2S
I början afgår från
autoklaven svafvelsyrlighet, men sedan, allteftersom
oxidationen genomföres, vätesvafla. Den förra
används lämpligen för fyllning af nästa autoklav,
och den senare kan tillvaratagas och användas för
sulfitfabrikens svafvelbehof. Efter slutad oxidation
tömmas autoklaverna uti med vakuumpumpar förbundna
diffusörer, hvarur luten bortpumpas, medan den ännu
är varm. Afvattningen kan därigenom ske till 35
proc., och produkten kan kort tid, sedan den lämnat
diffusörerna, användas som bränsle under ångpannor. På
sådant sätt framställdt sulfitkol består af lignin
och svafvelsyrad kalk och har en askhalt af 17 à 18
proc. Om emellertid sulfitluten före intagandet i
autoklaven försättes med surt svafvelsyradt natron
eller natriumbisulfat, kan den svafvelsyrade kalken
utfällas och aflägsnas. Sulfitkolet består då af
lignin och svafvelsyradt natron; det senare är
emellertid lösligt och kan alltså borttvättas i
diffusörerna. Sulfitkolets askhalt kan härigenom
nedbringas till 5 à 6 proc. Den fullständigt
torra och askfria sulfitkolsubstansen har ett
kalorimetriskt värmevärde af omkr. 6,800 kalorier. Om
sulfitluten innehåller 10 proc. torrsubstans och 75
proc. däraf kunna utfällas som sulfitkol samt vidare 5
kbm. sulfitlut tillgodogöras pr ton sulfitoellulosa,
skulle man kunna erhålla 375 kg. sulfitkol pr ton
sulfitcellulosa. Häraf beräknas enligt Strehlenert
omkr. 75 kg. åtgå i form af värme för sulfitkolets framställning,
hvadan omkr. 300 kg. skulle kunna levereras från
sulfitkolfabriken pr ton vid sulfitfabriken erhållen
sulfitcellulosa. Då i Sverige tillverkningen af
sulfitcellulosa 1914 uppgick till omkr. 720,000 ton,
skulle alltså under ofvan gjorda antaganden kunna
tillverkas omkr. 210,000 ton sulfitkol om året,
beräknade som torra kol. G. H. H.
Sulfitlut, Sulfitaffallslut, tekn.,
den vätska, som jämte sulfitcellulosa
uppkommer, då ved kokas med en lösning af sur
svafvelsyrlig kalk eller kalciumbisulfit enligt
sulfitcellulosametoden. Sulfitluten innehåller
vedens lösliga beståndsdelar, som uppgå till
omkr. hälften af vedens ursprungliga vikt. Sulfitluten
innehåller på 1 kbm. t. ex. 60 kg. lignin, 20
kg. bunden svafvelsyrlighet, 9 kg. kalk (CaO),
32,5 kg. kolhydrater m. m., 1,5 kg. proteinämnen,
3,0 kg. kåda och fett. På 1 ton sulfitcellulosa
finnas i sulfitkokaren omkr. 10 kbm. sulfitlut,
af hvilka hälften fritt af rinner vid kokarens
tömning. Ända intill senaste tid har sulfitluten i
stort sedt icke varit föremål för någon industriell
förarbetning, utan har fått rinna bort som värdelöst
affall, hvarigenom vattendragen i större eller mindre
grad blifvit förorenade. Sedan några få år tillbaka
utgör den råmaterial för tillverkning af sulfitsprit
(se d. o.), och f. n. äro under byggnad fabriker för
att af densamma tillverka äfven sulfitkol (se d. o.).
G. H. H.
Sulfitmassa, kem. Se Cellulosa, sp. 1405.
Sulfitmetoden. Se Papper, sp. 1497.
Sulfitsprit framställes genom jäsning af sockerarterna
i sulfitcellulosafabrikernas affallslutar och utgöres
af etylalkohol. Den är alltså icke identisk med
metylalkohol l. träsprit (se d. o.). Tillverkningen
tillgår på följande sätt. Affallsluten
uppsamlas i behållare för sur lut, där en del
svafvelsyrlighet afskiljes. Den pumpas därifrån till
neutraliseringstorn, där den neutraliseras med kalk
och prepareras för jäsningen. Från tornen kommer den
till behållare för neutraliserad lut och därifrån
till kyltorn eller kylapparat för att erhålla för
jäsning lämplig temperatur. Efter kylning kommer den
till jäskaren, där jäst och närsalter för jästen
tillsättas samt jäsningen försiggår, och därefter
till kolonnapparaten, där den vid jäsningen bildade
alkoholen afdestilleras i form af 95-procentig
sprit. Denna rinner till mätcisterner och därefter
till fabrikens förrådscisterner. Sulfitspritindustrien
har sitt ursprung i Sverige. De första fabrikerna
igångsattes 1909, en vid Skutskär efter ingenjör
Gösta Ekströms metod och en vid Köpmanholmen
enligt ingenjör Hugo Wallins metod. Båda voro
försöksfabriker. F. n. (mars 1918) tillverkas i
vårt land sulfitsprit vid Skutskär, Kvarnsveden,
Bergvik och Göta. Dessa ha en sammanlagd kapacitet af
omkr. 4 mill. liter 95-procentig sprit om året. Under
byggnad äro fabriker vid Skoghall, Ström, Svartvik
och Vifsta varf för tillsammans omkr. 5 mill. liter
95-procentig sprit. Enligt Ekströms och Wallins
metoder ha vidare igångsatts fabriker i Schweiz,
Förenta staterna och Tyskland. Pr ton tillverkad
sulfitcellulosa kan man tillgodogöra omkr. 5
kbm. Sulfitaffallslut. I genomsnitt håller denna lut
omkr. l,6 proc. jäsbara sockerarter och efter jäsning
omkr. l.0 vol. proc. alkohol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
