Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sulen - Sulenöerne - Suletind - Sulfanilsyra - Sulfas - Sulfat - Sulfatfabrik - Sulfatmassa - Sulfatmetoden - Sulfhydrat - Sulfid - Sulfidium stibicum - Sulfinfärger - Sulfit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kala bergöar vid Sognefjordens mynning, N. Bergenhus
amt, Norge. 213,25 kvkm. 1,900 inv. (1910). Arealen
upptas delvis af Sulenöerne (fno. Sólundir),
d. v. s. Indre S. (115,91 kvkm., 749 inv.) och
Yttre S. med Husö hamn (33,25 kvkm., 374 inv.);
bland de öfriga 29 små öarna märkes Steinsundö (20,31
kvkm., 53 inv.), genom Indre Steinsund skild från
Indre Sulen, genom Yttre Steinsund från Yttre Sulen,
bägge sunden starkt trafikerade af linjeångare. Till
ögruppen hör Steinsöen (se d. o.), Norges västligaste
punkt. - 2. Fiskeläge med post- och telegrafstation
på en af de västligaste af Froöerne, en grupp små,
nakna holmar n. om ön Fröya i Frohavet, utanför
Fosen i S. Trondhjems amt. 244 inv. (1910). Stora
fiskerier i omnejden. På den största af holmarna
uppfördes 1909 S:s fyr (l:a klassens fyr med en
ljusstyrka af 165,000 normalljus och en lysvidd
af 18,5 kvartsmil). - 3. Ö. Se Sulöy.
1-3. K. V. H.
Sulenöerne (Indre Sulen och Yttre Sulen). Se Sulen
1. Om de vid dem belägna Steinsundö och Steinsundene
(Indre och Yttre Steinsund) se äfvenledes Sulen 1.
Suletind [-tinn], fjälltopp. Se Norge, sp. 1380.
Sulfanilsyra, kem., tekn.,
Paraaminobensolsulfonsyra,
NH2. C6H4. SO3H, utgör
ett viktigt råmaterial för framställning af
azofärgämnen (se d. o.). Den framställes genom
upphettning af anilinsulfat till 180-200° och är
svårlöslig i kallt vatten, men kristalliserar
ur kokande vatten i stora, tunna, bladliknande
kristaller. Ehuru en aminosyra, har den inga basiska,
utan endast sura egenskaper (jfr Aminoföreningar).
K. A. V-g.
Sulfas, sulfat (se d. o.), farm. S. cupricus,
kopparsulfat. Se Kopparsalter. - S. ferrosus,
järnoxidulsulfat. Se Järnmedel, sp. 413. -
S. natricus, natriumsulfat (svafvelsyradt
natrium). Se Afförande medel. - S. chinicus.
Se Kinin.
Sulfat (af lat. sulphur, svafvel). 1. Kem.,
svafvelsyrans salter. Sulfaten, M2SO4,
äro i allmänhet lösliga i vatten och ganska
beständiga. Olösliga eller svårlösliga i vatten
och syror äro bly-, barium-, strontium- och
kalciumsulfaten; kvicksilfversulfat är svårlösligt
i vatten och i utspädd svafvelsyra. Olösliga sulfat
framställas lättast genom fällning (t. ex. BaCl2 +
H2 SO4 = BaSO4 + 2HCL); lösliga genom inverkan
af svafvelsyra på den i fråga varande metallen,
dess oxid, hydrat eller karbonat. Vid glödgning
undergå sulfaten af mycket positiva metaller
ingen förändring; andra sönderdelas i oxider,
syre och svafvelsyrlighet. Vid upphettning med kol
reduceras de mest positiva metallernas sulfat till
svafvelmetaller. De viktigaste i naturen som mineral
förekommande sulfaten äro gips (kalciumsulfat) och
tungspat (bariumsulfat). Andra ofta förekommande
sulfat äro: natriumsulfat (glaubersalt),
aMmoniumsulfat, magnesiumsulfat (bittersalt),
aluminiumsulfat (se Alun) samt koppar-, zink-
och järnsulfat (koppar-, zink- och järnvitriol). -
Hyposulfat, salt af undersvafvelsyra L. ditionsyra,
H2S2O6. Mangansaltet erhålles genom inverkan af
svafvelsyrlighet på i vatten uppslammad brunsten:
MnO2 + 2SO2 = MnS2O6. Den fria syran sönderfaller
lätt i svafvelsyra och svafvelsyrlighet. -
2. Inom trämassetekniken förkortad benämning på
sulfatmassa. Se Cellulosa, sp. 1405, och Trämassa.
1. K. A. V-g. 2. Fmn.
Sulfatfabrik, kemisk trämassefabrik, vid hvilken
framställes sulfatmassa. Se Cellulosa, sp. 1405,
och Trämassa.
Sulfatmassa, kem. Se Cellulosa, sp. 1405.
Sulfatmetoden. Se Papper, sp. 1497.
Sulfhydrat, kem., dels svafvelbaser, dels svaflor,
kallas föreningar, som innehålla atomgruppen SH
och motsvara baser eller syror, hvilka innehålla
den analoga gruppen OH. Positiva sulfhydrat, eller
svafvelbaser, äro icke beständiga, såvida de icke
innehålla mycket positiva radikaler, såsom kalium,
ammonium, kalcium o. s. v. Äro radikalerna i mindre
grad positiva, sönderdelas svafvelbaserna i allmänhet
i svafvelväte och sulfuret, som motsvara de basiska
oxiderna. De negativa sulfhydraten, eller svaflorna,
sönderdelas ännu lättare i svafvelväte och sulfider,
motsvarande syreanhydriderna, så att man knappast
känner någon annan verklig svafla än kolsvaflan, (HS)2
CS, äfven den mycket obeständig. Emellertid benämnas
både positiva sulfhydrat och motsvarande sulfuret
svafvelbaser samt negativa sulfhydrat och motsvarande
sulfider svaflor, alldeles som man ofta med namnet
baser förstår dels positiva hydrat, dels motsvarande
oxider samt med benämningen syresyror både negativa
hydrat och motsvarande oxider. P. T. C.*
Sulfid (af lat. sulphur, svafvel), kem.,
urspr. benämning på negativa svafvelföreningar
eller anhydrider till svaflor. Ofta tages
dock ordet i vidsträcktare mening, och då
förstås därmed svafvelföreningar, som äro
till sammansättningen analoga med oxider.
P. T. C.*
Sulfidum stibicum, kem. med., Antimonsvafla
l. "Guldsvafvel", Antimonpentasulfid, Sb2S5,
är ett fint, orangefärgadt, lukt- och smaklöst pulver,
nästan olösligt i vatten. Sulfiden framställes
genom sönderdelning af natriumsulfantimonat
med svafvelsyra. Det sönderdelas särdeles lätt
vid beröring med alkalier, syror och många andra
ämnen. Det har förr ofta getts tills. med kalomel
i pulver (pulvis Plummeri) eller piller (pilulæ
alterantes Plummeri), men vid tillträde af fuktighet
eger äfven i denna blandning en kemisk omsättning
rum. Preparatet nyttjades mest som upphostningen
befordrande medel vid luftrörskatarr (bronkit)
äfvensom vid skrofler, reumatism, gikt, hudsjukdomar
m. m., då man ansåg en ökning af utsöndringarna från
hud och slemhinnor gagnelig. Medlet gafs invärtes
i pulver eller piller i dos från 5 till högst 20
cg. flera gånger om dagen. På grund af att preparatet
så lätt sönderdelas, har det numera kommit ur bruk
och uteslutits ur Sv. farmakopén. Se Expektorerande
medel. C. G. S.
Sulfinfärger. Se Färgning, sp. 294.
Sulfit (af lat. sulphur, svafvel). 1. Kem.,
svafvelsyrligt salt. Sulfiten ha i allmänhet, då
de äro neutrala, formeln MSO2 OM. om M betyder en
ekvivalent af en metall. Sulfit äro i allmänhet föga
lösliga, utom alkalimetallernas sulfit samt en del
sura sulfit; de upptaga med begärlighet syre och
öfvergå till sulfat. Vid tillsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
