Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sufficiens quantitas - Suffigera - Suffimentum chlori - Suffisance - Suffix - Sufflé - Sufflera - Sufflett - Sufflör - Suffocato - Suffolk - Suffolk - Suffolkhäst - Suffolk punch - Suffolkras - Suffragan - Suffraganbiskop - Suffragett - Suffrage universel - Suffragium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sufficiens quantitas, lat. Se S. q.
Suffigera (lat. suffigere, sätta efteråt), modifiera
ett fonem (språkljudskvantum) genom att efter detsamma
sätta ett annat fonem (suffix). Se Affix.
Suffimentum chlori. Se Klorrökning.
Suffisance [syffisä’s]. Se Syffisans.
Suffix (lat. suffixus, fäst efter), språkv. Se
Affix.
Sufflé (fr. soufflé, uppblåst), kokk., ett
slags pudding, som göres lätt genom tillvispade
ägghvitor och som ej kan stjälpas ur formen,
utan måste serveras i den form eller på det fat,
där den gräddats. Vanligast äro suffléer efterrätter,
såsom äggsufflé, arrak- och likörsufflé, chokolad- och
kaffesufflé, citron- och apelsinsufflé, men också
stundom mellanrätter, såsom fågelsufflé, fisksufflé,
ärtsufflé m. m.
Sufflera (fr. souffler, af lat. sufflare, blåsa
under), hviska åt, lägga orden i munnen på, särskildt
om en vid teater anställd s. k. sufflör, som
vid teaterföreställningar lågmäldt och tydligt läser
rollerna för skådespelarna, om dessas minne behöfver
understödjas. Sufflören, dold för publiken, sitter
eller står merendels i sufflörluckan, en fördjupning
i midten af prosceniets golf, mot salongen täckt af
en liten hvälfd halfrund öfverbyggnad.
Sufflett l. Suflett (fr. soufflet, eg. blåsbälg),
vagnskur, ett merendels läderklädt, nerfällbart,
skärmlikt skydd öfver sitsen på ett åkdon.
Sufflör (fr. souffleur). Se Sufflera.
Suffocato [soffåkätå], it. (eg. kväfdt), mus.,
dämpadt.
Suffolk [sa’fək]. 1. Östligaste grefskapet i England,
begränsadt af Nordsjön samt Norfolk, Cambridge
och Essex, sedan 1888 deladt i två administrativa
grefskap: East-S., 2,222 kvkm., 203,223 inv. (1911),
oberäknadt Ipswich, som bildar ett county borough,
och West-S., 1,582 kvkm., 116,905 inv. (1911). Landet
är till större delen lätt kuperadt, med undantag
af kusten, som är låg och delvis träskartad. Af
vattendragen flyta Lark och Little Ouse till Great
Ouse samt Blythe, Deben, Orwell och Stour till
Nordsjön. S. är ett af Englands fruktbaraste
grefskap. Omkr. fem sjättedelar af dess hela
areal äro odlad jord, till nära hälften upptagen af
sädesodling (korn, hafre och hvete). Mycket betydande
är boskapsskötseln. Om nötkreaturen se Norfolkras,
om hästarna se Suffolkhäst. Får- och svinafvel (se
Suffolkras 2) bedrifves i stor skala. Industrien
däremot inskränker sig hufvudsakligen till
förädling af jordbruksprodukter, tillverkning af
landtbruksredskap och gödselmedel. Vid kusterna idkas
sill- och makrillfiske. – S. utgjorde fordom en del
af konungariket Eastanglia och har flera historiska
minnesmärken ända från romarnas tid. Hufvudstad är
Ipswich. – 2. Stad i nordamerikanska staten Virginia,
vid Nansemond river. 7,008 inv. (1910). Fabriker.
1–2. (J. F. N.)
Suffolk [sarf9k], earl, markis och hertig af, titlar,
burna inom några af den engelska högadelns mest
ryktbara ätter. De förste earlerna af S. (från 1337)
tillhörde släkten Ufford, som utslocknade 1382,
hvarpå earltiteln af S. 1385 gafs åt Michael De la
Pole (se d. o.). Den 4:e
earlen af S. inom denna ätt blef 1444 markis och
1448 hertig af S. Dennes sonson, Edmund De la Pole
(se d. o. 5), nöjde sig, mot att återfå några af
hans broder förverkade släktgods, med earltitel
af S.; efter hans afrättning 1513 gaf Henrik VIII
1514 hertigtiteln af S. åt sin gunstling Charles
Brandon (se d. o.), hvars ätt utdog 1551. Titeln
gafs s. å. åt Henry Grey (se d. o. 3) och
utslocknade vid dennes afrättning 1554. Earltitel
af S. förlänades 1603 åt Thomas Howard
(se d. o. 8) och bäres ännu inom dennes släkt.
V. S-g.
Suffolkhäst [sa’fək-], en engelsk hästras af
tyngre arbetshästtyp. Redan på 1700-talet fanns i
grefsk. Suffolk ett särskildt hästslag, vanligen
benämnd Suffolk punch (eng. punch, knubbig häst)
på grund af sin kompakta, muskulösa
kroppsbyggnad. Suffolkhästen har sedermera korsats
med normandiska och flamländska hingstar och
därigenom vunnit betydligt i storlek och groflek;
den nuv. Suffolkhästen uppnår en höjd af omkr.
1,60–1,65 m. och en vikt af intill 1,000 kg.; det
är en djup och bred, lågbent och synnerligen
muskulös häst, i sin hemort särskildt omtyckt för
sin lättföddhet och användbarhet intill hög ålder;
färgen är fux, hvita tecken dock tillåtna. Sedan
1877 ledes afveln af en förening, The Suffolkhorse
society, som äfven upplagt stambok öfver rasen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
