Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suess, Eduard - Suessa Auruncorum - Suessioner - Suessula - Suetonius, Cajus S. Tranquillus - Suever - Suever - Suez - Suffectus - Suffeter - Suffibulum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om bergskedjornas uppkomst genom höjningar i vertikal
riktning och i anslutning till J. D. Danas mening,
att den står i samband med sidotrycket förorsakadt
af jordens sammandragning samt att Alperna för sin
tillkomst ha att tacka ett tangentialt tryck från
s., genom hvilket berglagren veckats och skjutits
norrut eller på sina ställen hoppressats mot de
stela massor, som icke deltagit i veckningen. Frågan
om bergskedjebildningen kom härigenom i ett nytt
skede, och af lika genomgripande betydelse blef
S:s stora monumentala verk Das antlitz der erde
(3 dlr, den sista i 2 bd, jämte ett särskildt
registerband, 1885-1909; öfv. till eng., it. och
fr.; den franska, ännu ofullbordade uppl., "La
face de la terre" af E. de Margerie, är försedd
med omfattande tillägg af senare iakttagelser). I
detta arbete, som vittnar om den vidsträcktaste
erfarenhet och en rent af fenomenal beläsenhet,
urskilde S. inom jordskorpan två hufvudgrupper af
dislokationer, de radiala (eller sänkande) och de
tangentiala (eller veckande och öfverskjutande),
beroende på det ensidiga tangentialtrycket, där
på grund af jordkärnans sammandragning delar af
jordskorpan blifvit för stora. Jämte de nutida
tertiära bergskedjorna, Alperna och öfriga,
finnas äfven lämningar af äldre tiders, ehuru
dessa äro till stor del utplånade. Skottland,
Norge och Spetsbergen visa sålunda resterna af den
fördevoniska kaledoniska bergskedjan, i mellersta
Europa finnas spår af karboniska kedjor. I öfrigt
påvisas olikheten mellan den atlantiska och pacifiska
kusttypen ; de fem gamla landmassorna (Laurentia,
Fennoskandia, Angaralandet, Gondwanalandet,
Antarktis) urskiljas; de östafrikanska "grafvarna"
från Nyassasjön till Jordansprickan utredas; den
genomgripande betydelsen af hafvens transgressioner
och regressioner ådagalägges; förskjutningen af
gränserna mellan land och haf anses bero på växlingar
af jordens flytande omhölje, uppåtgående vertikala
rörelser af jordskorpan med undantag af sådana,
som medelbart förorsakas af veckningar, förnekas
o. s. v. Hvad här anförts är naturligtvis blott
en obetydlig del af innehållet och grundtankarna
hos det geniala verket, som varit af grundläggande
betydelse för den moderna geologien. Dess första
kapitel, som egnas åt en utredning af den af kaldeiska
författare och Mose omtalade stora öfversvämningen,
den s. k. syndafloden, har öfversatts till svenska och
som ett särskildt arbete ("Syndafloden", 1887) utgetts
af A. G. Nathorst. S. var led. af Fysiogr. sällsk. i
Lund (1888) och af sv. Vet. akad. (1895).
A. G. N.
Suessa Auruncorum. Se Sessa Aurunca.
Suessioner. Se Svessioner.
Suessula, forntida stad i södra Italien, Kampanien,
på slätten 2,5 km. v. om det nuv. Cancello, 15
km. s. ö. om Capua vetere. Dess äldre historia är
okänd. 338 fick det latinsk medborgarrätt (civitas)
och var på grund af sitt läge, som behärskade ingången
till Caudinska passen, af stor strategisk vikt under
krigen mot samniterna och Hannibal, då M. Claudius
Marcellus på höjden ofvanför Cancello hade ett befäst
läger, som skyddade Nola och skulle iakttaga Hannibal
i Capua. Under den äldre medeltiden plundrades
platsen flera gånger af sarasener och öfvergafs af
sina invånare på grund af malarian. Obetydliga ruiner
finnas, men i oskiska grafvar ha 1878-86 rika fynd
gjorts af vaser, bronser m. m. Inskrifter i "Corpus
inscriptionum latinarum", X, 3760-91.
Suetonius, Cajus S. Tranquillus, romersk
historieskrifvare och biograf, d. efter år 140,
utöfvade sin författarverksamhet förnämligast under
kejsarna Trajanus och Hadrianus samt var en samtida
och vän till Tacitus och Plinius d. y. Han var först
retor och advokat och blef sedermera, omkr. 119,
privatsekreterare (ab epistolis) hos Hadrianus, men
förlorade efter någon tid denna befattning, därför att
han ej behagade kejsarinnan, hvarefter han egnade sig
uteslutande åt sina studier. Af hans arbeten finnas
ännu i fullständigt skick XII vitæ imperatorum ("De
tolf förste romerske kejsarna", 1832), en följd af
biografier öfver de romerske kejsarna fr. o. m. Julius
Cæsar till Domitianus. Ehuru mera att betrakta som
en anekdotsamling, särskildt berörande kejsarnas
privatlif, än som ett historiskt arbete, är detta
verk af betydelse, enär det kastar något ljus öfver
en viktig, till stor del föga känd period, där Tacitus
lämnar oss utan ledning. Af ett annat omfattande verk,
De viris illustribus, återstå enstaka biografier
och en afdelning De grammaticis et rhetoribus. Dessa
skrifter jämte flera smärre fragment, bl. a. ur Prata
("lappverk"), ett arbete af blandadt historiskt,
grammatiskt och naturvetenskapligt innehåll,
utmärkas för klar, men något matt stil. Hans
samlade verk utgåfvos af trycket första gången
1470; sedan ha de lärdaste män, såsom Erasmus,
I. Casaubon och J. G. Grævius, utgett uppl. De bästa
textupplagorna äro af C. L. Roth (3:e uppl. 1886)
och A. A. Reifferscheid (1860). Kommenterade nyare
uppl. finnas af Baumgarten-Grusius (1816), H. T. Peck
(1889),L. Preud’homme (1906), M. Ihm (1907). I Macé,
"Essai sur Suétone" (1900), finns en fullständig
bibliografi till 1900. Biografien öfver Cæsar är
utg. af K. Vallquist 1908, en öfv. (af M. Luttropp)
1832. Jfr Latinska litteraturen, sp. 1328. (J. C.)
Suever. Se Sveber.
Suevus, flod. Se Spree.
Suez. Se Sues.
Suffectus, lat., vald i st. f. en romersk ämbetsman,
som afgått, t. ex. consul suffectus. Romarna valde
nämligen ej suppleanter. Jfr Magistratus, sp. 471.
Suffeter. Se Fenicien, sp. 34, och Kartago, sp. 1166.
Suffibulum, lat., ett aflångt fyrkantigt
stycke hvitt tyg, som bars om hufvudet af
vestalerna och de romerske prästerna, när de
offrade. Hur detta med en fibula om halsen fästa
tygstycke var arrangeradt, synes af bilden.
J. C.
 |
| Suffibulum å porträttstaty af en vestalis maxima, funnen i Atrium Vestæ, Rom. (Jfr fig. 21 å pl. VI till art. Rom.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
