Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ställning - Ställningar och förhållanden - Ställningsisomeri - Ställningskrig - Ställning till drabbning - Ställring - Ställskruf - Ställsten - Ställverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
virke än för vanliga tegelhus, för att tåla de
påkänningar, som förorsakas af större block. För
smärre byggen kan den ena raden spiror undvaras,
och då uppläggas bommarnas inre ändar i hål i
murverket, där de fastkilas. För smärre reparationer,
vattrifning, fogstrykning, målning m. m. betjänar
man sig ofta af färdiga, isärtagbara ställningar,
stående på hjul och sålunda flyttbara utefter
fasadens hela längd; för liknande ändamål användas
äfven hängställningar, utliggarställningar på bommar
eller ock apparater, bestående endast af en grof
ständare med därå anbragt höj- och sänkbar plattform
med räcke. Invändiga ställningar för boningshus göras
vanligen af bockar med därå upplagda plankor. Utom
ofvan nämnda byggnadsställningar erfordras för
särskilda arbeten tillfälliga anordningar, som
tjäna dels till beredande af arbetsplatser, dels
till ledning och stöd, såsom vid murning af hvalf,
s. k. hvalfstommar. Dylika bestå af efter den
inre hvalflinjens form gjorda hvalfbågar samt af
på dessa lagda "skålbräder" ; detta brädunderlag
utgör vid hvalfslagningen dels en ledning, medelst
hvilken hvalfvet får sin rätta form, dels ett stöd
för hvalfsidorna, tills de mötas, och slutligen -
vid inmurningen af de öfversta stenskiften - en
ståplats vid arbetets utförande. - 2. (Position)
Krigsv., den plats, där trupp uppställes för ett
gifvet ändamål. Man skiljer mellan samlingsställning,
uppställningsplats för trupper, som skola samlas på
ett ställe för att sätta sig i marsch eller intaga
beredskaps- eller stridsställning och å hvilken
fordras endast god belägenhet och tillräckligt
utrymme, vidare beredskapsställning, som intages,
då man ännu icke är fullt säker på fiendens afsikter,
utan tillsvidare vill hålla sina trupper i beredskap
eller ock af bakom stridslinjen varande reserver,
innan dessa komma till användning, och å hvilken
ställning fordras fördelaktigt och skyddadt läge,
tillräcklig utsträckning och goda förbindelser
i de riktningar, i hvilka trupperna kunna komma
att framsändas, samt slutligen stridsställning,
oftast kallad endast ställning, som man intar med
afsikt att i densamma upptaga strid, antingen en
ren försvarsstrid eller en försvarsstrid, från
hvilken man vid gynnsamt tillfälle ämnar öfvergå
till motanfall. I ställningen söker den vanligen
sin fiende moraliskt eller fysiskt underlägsne stöd
och förstärkning, till följd hvaraf det är af vikt,
att ställningen, på samma gång den är så belägen,
att fienden icke utan vidare kan gå förbi den, eger
lämplig utsträckning i förhållande till egna trupper,
att fältet framför densamma, det s. k. skjutfältet, är
öppet och kan med eld bestrykas från ställningen, att
dennas flanker äro skyddade eller lätt kunna skyddas,
att fronten är stark och medger skydd för främsta
linjen, att i ställningens inre finnas skyddade
uppställningsplatser med skyddade förbindelser till
frontens olika delar, att man från ställningen på
ett fördelaktigt sätt kan öfvergå till motanfall
samt att återtågsvägen är gynnsamt belägen. Ligger
ställningen på sidan om fiendens väg, kallas
den flankställning; afser den särskilda ändamål,
benämnes den avantgardes-, arriärgardes-, förpost-,
upptags-(repli-) ställning, framskjuten ställning
o. s. v. Om båda parterna stanna framför hvarandra
i befästa ställningar
(Plevna och Schipka 1877, flera tillfällen under
rysk-japanska kriget 1904-05), antar kampen
fästningskrigets natur, och ännu mera blir detta
förhållandet, när ställningarna såsom under
Världskriget utsträckas från den ena ändan af en
krigsskådeplats till den andra. Själfva ställningarna
antaga då formen af lägerfästningar (se Befäst
läger och Fästning). Om ställningskrig se d. o.
1. C. G-m. 2. C. O. N.
Ställningar och förhållanden, behandlade i bref,
skriftserie, utg. af M. J. Crusenstolpe (se denne,
sp. 920).
Ställningsisomeri (Ortsisoneri), kem. Se
Isomeri, sp. 992.
Ställningskrig l. Positionskrig, krigsv., krig, som
föres hufvudsakligen i ställningar (se Ställning 2),
vanligen befästa. Krigföringen antog under 1700-talet
alltmera formen af ställnings- l. positionskrig till
följd af båda parternas vanliga obenägenhet att inlåta
sig i strid, att framkalla ett afgörande. Alltifrån
den napoleonska tiden har kriget antagit en
rörligare prägel, men synes numera visa benägenhet
att åter taga prägeln af ställningskrig, beroende
på arméernas ökade styrka, större öfverensstämmelse
i duglighet och vapnens större verkningsförmåga.
C. O. N.
Ställning till drabbning, sjöv. Se Drabbning.
Ställring, maskinb. Se Axeltapp, sp. 538.
Ställskruf, maskinb. Se Skruf.
Ställsten, geol., petrogr. Se Glimmerskiffer.
Ställverk. 1. Elektrot., en enhetligt konstruerad
afdelning, till hvilken de för skötseln af ett
elektricitetsverk eller en kraftstation behöfliga
apparaterna och instrumenten (strömställare,
säkerhets- och skyddsapparater, mätinstrument
m. m.) pläga sammanföras. För mycket stora
anläggningar förlägges ställverket ofta i
en särskild byggnad, skild från kraftstationen
(t. ex. Trollhättans kraftverk m. fl.). Vid ett mindre
ställverk koncentreras instrument och apparathandtag
till instrumenttaflan, där vakthafvande
maskinisten uppehåller sig. I en ställverksbyggnad
är manövreringen koncentrerad till kontrollrummet.
2. Järnv., en central apparat, hvarmed vissa
grupper af signaler, växlar och spårspärrar på
järnvägsstationer förbindas för att ernå samband
sinsemellan. Ställverken kunna vara antingen
växelställverk, afsedda endast för omläggning
af växlar, signalställverk, afsedda endast för
manövrering af signalinrättningar och hvarvid sådana
anordningar vidtagas, att signalerna komma i beroende
af hvarandra, hvarjämte enstaka växlar kunna förreglas
genom förreglingshjul i signalledningarna, eller ock
växel- och signalställverk, afsedda för omläggning
och förregling af växlar samt för manövrering
af signalinrättningar; de sistnämnda ställas i
beroende såväl af hvarandra som af växlarna. Används
uteslutande handkraft för manövrering af växlar,
signaler m. m., benämnas ställverken mekaniska. Sker
däremot manövrering af växlar och signaler med
tillhjälp af elektrisk, pneumatisk eller hydraulisk
kraft, kallas de elektriska, pneumatiska eller
hydrauliska ställverk. Begagnas t. ex. såväl elektrisk
som pneumatisk kraft för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
