Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studniczka, Franz - Studsare - Studsningsskjutning - Stuers, Victor de - Stuesjöen - Stuevold-Hansen, Birger - Stuff - Stuflask - Stufning, Irländsk - Stufva - Stufvare - Stugsund - Stugun - Stuhleck - Stuhlmann, ernst Johann Adolph - Stuhlweissenburg - Stuhm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
e. o. professor där och utnämndes 1891 till
ord. professor vid universitetet i Freiburg im
Breisgau samt kallades 1896 i samma egenskap till
Wien. S. har nedlagt sina forskningsresultat
hufvudsakligen i tidskriftsuppsatser och i
filologiska sammelverk. De afhandla mestadels
den arkaiska grekiska och italiska konsten,
t. ex. de arkaiska fynden på Atens Akropolis.
J. C.
Studsare, krigsv. Se Handeldvapen, sp. 1312, och
Jaktgevär.
Studsningsskjutning. Se Rikoschettering.
Stuers, Victor de, holländsk ämbetsman, f. 20
okt. 1843, afdelningschef i inrikesministeriet,
är högt förtjänt om konstens och vetenskapens
tillgodoseende i Nederländerna. Särskildt har hans
verksamhet varit af utomordentlig betydelse för
holländska arkivväsendets utveckling. Se S. Mullers
uppsats i "Nederlandsch archivenblad" (22:a arg.,
1913).
Stuesjöen, en 6,87 kvkm. stor insjö 606 m. ö. h. i
Tydalen, S. Trondhjems amt, Norge. Genom älfven Tya
1. Nea afflyter S. till Selbusjöen. K. V. H.
Stuevold-Hansen, Birger, norsk ämbetsman,
f. 14 aug. 1870, juris kandidat 1895,
overretssagförer i Molde 1898, höiesteretsadvokat
1906, flera gånger konstituerad amtman i Romsdals amt,
representerade detta amts 3:e valkrets i stortinget
(vänstern) 1913-15 samt var 1909-17 medlem af
högfjällskommissionen och sedan 1915 dennas
ordf. 1917 ingick han i regeringen som chef för
provianteringsdepartementet, med en utomordentligt
sträng ransonering af landets lifsmedel som
program. K. V. H.
Stuff, geol. miner., profstycke af ett mineral eller
en bergart, medelst hammare tuktadt till lämplig
form och storlek, men icke slipadt eller på annat
sätt bearbetadt. "Handstuffer" af bergarter ha
vanligen rektangulär form af 10-15 cm. längd, 7-10
cm. bredd och 2-4 cm. tjocklek. - Stuffslig. Se Slig.
E. E.
Stuflask, skpsb. Se Bordläggning, sp. 1155, och Lask.
Stufning. Irländsk (eng. Irish stew), kokk., en rätt
af fårhals, som klyfves i lagom stora bitar, kryddas
med peppar och nedlägges i en djup kastrull; potatis
och litet schalottenlök samt morot skäras i skifvor,
som nedläggas hvarftals med köttet; färdigkokas på
het spishäll eller i ugn. Det hela påspädes litet i
sänder med kokande vatten eller buljong, salt, peppar.
Stufva, sjöv., placera och fördela lasten så,
att den upptar minsta möjliga utrymme (för så vidt
full last däraf kan intagas), att fartyget får sin
rätta styrlastighet och lämpligaste stabilitet,
att ena lastsorten genom läckning, lukt e. d. icke
skadar en annan närliggande, att lasten (spannmål
o. d.) icke "förskjuter sig", utan att "slingerskott"
(långskeppsvägen) byggas, o. s. v. Ehuru uti vissa
hamnar finnas anställda s. k. stufvare,
personer med erfarenhet och vana att stufva olika
slag af gods i ett fartyg, befrias befälhafvaren
dock ej från ansvar för godsets behöriga
stufning, hvilken utföres under styrmannens omedelbara
tillsyn. Jfr Plimsoll-lagen. - Så snart
besättningens kojer efter utpurrningen om morgnarna
blifvit "beslagna", stufvas, d. v. s. inläggas,
de ordentligt i härfur afsedda kojlårar. i
bastingeringarna eller i finknät. Jfr
Bastingering, Beslå 1, Finknät och Koj.
R. N.*
Stufvare, sjöv. Se Stufva.
Stugsund. Se Statsbanan Kilafors-Stugsund och
Söderhamn.
Stugun, socken i Jämtlands län, Ragunda
tingslag. 80,940 har. 2,509 inv. (1916). S. bildar
med Borgvattnet ett pastorat i Härnösands stift,
Jämtlands östra kontrakt.
Stuhleck [stol-], bergstopp. Se Fischbacheralperna.
Stuhlmann [stol-]. 1. Ernst Johann Adolph S., tysk
pedagog, f. 1838 i Hamburg, lärare vid en yrkesskola
i Hamburg 1865, föreståndare för en yrkesskola där
1880 och högste ledare af Hamburgs yrkesskoleväsen
1897. S. har i öfverensstämmelse med den dåtida,
från Hamburgs lärarkretsar utgående reformrörelsen
inom teckningsundervisningen för detta fack utbildat
en fast metod, den s. k. "Stuhlmannska metoden", som
han framlagt i Der zeichenunterricht in der volks-
und mittel-schule (5 dlr, 1875) och som tillämpats
vid många tyska skolor samt äfven utöfvat stort
inflytande i Sverige. I vissa afseenden, särskildt
genom förordandet af teckning på med rutor och
punkter försedt papper, torde metoden nu kunna
anses föråldrad, men på sin tid betecknade den ett
betydelsefullt metodiskt framsteg. - 2. Franz S.,
zoolog och Afrikaresande, f. 1863 i Hamburg, for
1888 med understöd af Vet. akad. i Berlin till
Öst-Afrika för zoologiska studier, ingick under
arabupproret som officer i tyska skyddstruppen,
åtföljde sedan Schnitzer (Emin pascha) på dennes tåg
till det inre och sändes, sedan kopporna utbrutit i
lägret, 1891 med de friske i förväg till Victoriasjön,
där han förgäfves inväntade Schnitzer, och färdades
tillbaka till kusten med sina samlingar. På uppdrag
af tyska riksregeringen återreste han 1893 till
Öst-Afrika, blef afdelningschef för kultur och
landtmäteri i Dar es-salam, 1903 direktör för
det biologiska landtbruksinstitutet i Amani och
vardt 1908 generalsekreterare i kolonialinstitutets
central, Hamburg. Han har utgett ett band zoologiska
iakttagelser (1893), Mit Emin Pascha ins herz von
Afrika (1894) och Beiträge zur kulturgeschichte von
Östafrika (1909). 1. S-e. 2. Wbg.
Stuhlweissenburg [stol-], komitat och stad. Se
Székes-Fehérvár.
Stuhm, kretsstad i preussiska reg.-omr. Marienwerder
(Västpreussen). 3,091 inv. (1910). S. gaf sig åt
svenskarna i juli 1626. Vid S. utkämpades 17 (27)
juni 1629 en strid mellan svenskar under Gustaf II
Adolf å ena sidan samt polacker under Koniecpolski
och österrikare under Arnim å den andra. Trots
sin öfverlägsenhet kunde de senare icke drifva
svenskarna ur deras ställning. Träffningen, som i
åtskilliga polska arbeten är uppkallad efter det
närbelägna Trzciana (Honigfeld), är egentligen
ryktbar därigenom, att Gustaf II Adolf under
densamma råkade i största lifsfara, men räddades
(af öfverste Erik Soop, enligt en länge gängse, men
numera vederlagd berättelse). Enligt stilleståndet
i Altmark s. å. öfverlämnades S. till kurfursten
af Brandenburg i sekvester, men ännu 1631 arbetade
svenskarna på dess försvarsverks förstärkande, och
1635 befalldes De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
