Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 469-470 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stub, Ambrosius - Stub, Kr.G.Kratzenstein - Stubaialperna - Stubaidalen - Stubbe - Stubbekjöbing - Stubbenitz - Stubbenkammer - Stubbe- och röjselrättshemman - Stubbhöjd - Stubblager - Stubbmila - Stubbplöjning - Stubbrytning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poetisk begåfning, varm känsla, och lefvande sinne för
naturen, förnöjsamhet och lefnadslust samt utmärkas
genom ädel enkelhet och vacker form. Fr. Barfod
utgaf 1848-52 S:s Samlede digte (3:e uppl. 1879) med
en biogr. K. K. F. Molbech behandlade S:s person i
sitt skådespel "Ambrosius" (18?8) och väckte därmed
allmänhetens intresse för skalden. S:s Udvalgte
digte utkommo 1912 (med inl. och anm. af H. Trier).
E. Ebg.

Stub [stubb], Kr. G. Kratzenstein, dansk målare. Se
Kratzenstein-Stub.

Stubaialperna [sto’b-], en grupp af de centrala
gnejsalperna i Tyrolen, begränsad i n. af Inndalen,
i ö. af Eisack och Sill, i v. af Oetzthal, medan den
i s. sammanhänger med Oetzthalalperna, till hvilka
den bildar en fortsättning. De flesta topparna ha en
höjd af 3,000-3,400 m., men sju äro än högre; högst
är Zuckerhütl (3,511 m.), som ligger i södra hälften
af alpgruppen. S. äro mycket besökta af turister. ’
J. F. N.

Stubaidalen [sto’b-], alpdal i Tyrolen, distriktet
Innsbruck, genomflytes af Ruzbach, som från trakten af
Zuckerhütl (3,511 m.) flyter åt n. ö. till Sill. Dalen
är 40 km. lång och har omkr. 4,300 inv., hvilka idka
boskapsskötsel, skogsbruk och järnindustri, särskildt
i Fulpmes, dit en elektrisk bana går från Innsbruck.
J. F. N.

Fig. 1. Stubbrytningsmaskinen "Rex" i arbetsställning.

Stubbe, skogsh., den i marken kvarvarande delen af ett
träd, som afverkats. Vid välskötta afverkningar gör
man numera allt för att afskära träden så nära marken
som möjligt. Stubbhöjden tillätes vanligen vara högst
8 cm. öfver marken, såframt ej stora rotgrenar hindra
detta. Förr togos stubbarna betydligt högre. Särskildt
i de snörika landskapen afsågades träden jäms med
snön. Under sådana förhållanden innehöllo stubbarna
stora kvantiteter virke, som ofta uppbröts genom
handkraft, maskin eller genom sprängning och som
användes till vedbrand eller tjärbränning. Ju lägre
stubbhöjden tages, desto mindre fördelaktig blir
stubbrytningen. Se vidare Stubbrytning. W. E-n.

Stubbekjöbing, stad på norra kusten af Falster,
Danmark. 2,152 inv. (1916). Sparbank och 2
banker. Sedan 1911 står S. i förbindelse med
Nykjöbing genom järnväg. S. nämnes första
gången 1288, då det brändes af de fredlöse
konungamördarna. Det fick stadsprivilegier
1354. E. Ebg.

Stubbenitz [sto’b-]. Se Rügen.

Stubbenkammer [sto’b-], Grosse och Kleine. Se
Rügen.

Stubbe- och röjselrättshemman, kam., ett slags
hemman af krononatur, hvilka numera endast till
namnet skilja sig från vanliga kronohemman. De
finnas i bergslagen. Namnet härleder sig däraf,
att de i äldre tider blifvit på rekognitionsskog
eller annan kronomark upptagna af stubben
och röjda, hvarefter landshöfdingeu, på grund
af den stubbe- och röjselrätt odlaren
förvärfvat, i utslag fastställt besittningsrätten.
Kbg.

Stubbhöjd, skogsh. Se Stubbe.

Stubblager. Se Mosse.

Stubbmila, skogsv., af stubbar inrest kolmila, reses
så tätt som möjligt, risas, täckes, kolas och rifves
som en vanlig kolmila. Stubbmilor förekomma sällan,
men träffas någon gång i Östergötland och angränsande
län. Lämnar sällan mera än 40 proc. behållning,
ofta mindre. W. E-n.

Stubbplöjning, landtbr., kallas en grund plöjning
af sädesåkern, hvilken är önskvärd omedelbart
efter skörden för att hindra jordens uttorkning,
befordra ogräsfröns groning och stubbens multning samt
underlätta efterföljande höstplöjning. Stubbplöjning
sker med skumplog (se Plog). H. J. Dft.

Stubbrytning, skogsv., upptagning af stubbveden ur
marken. Då stubbarna innehålla omkr. 20 proc.
af ett bestånds virkesmassa, har man sedan långt
tillbaka sökt tillgodogöra sig stubbveden. Under en
tid, då tillgången på arbetskraft var relativt god,
upptogos stubbarna för hand med tillhjälp af hacka,
yxa, häfstång och kilar. Allfteftersom tillgången på
arbetskraft minskades och behofvet af bränsle ökades,
ha flera maskiner kommit i marknaden. Samtliga dessa
anordningar äro så konstruerade, att maskinen själf
eller en vid densamma fastgjord krok kan fästas dels
i stubben, dels vid någon fast punkt, hvarefter
afståndet mellan dessa punkter medelst maskinen
förkortas, då stubben uppdrages ur jorden. Maskinen
kan utgöras af en ömsesidigt verkande häfstång,
t. ex. "Extraktor", eller en skrufanordning,
t. ex. "Rex" (fig. 1), eller genom ett spel med
block, som i en ställning uppsattes öfver stubben,
t. ex. "Jätten". Slutligen kan stubben uppdragas
medelst hästvandring och en lina, hvari en särskildt
konstruerad krok fastgjorts, t. ex. "Monarch"
(fig. 2) och "Bröt-Anund", hvilken senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>