Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stuart, Henry Benedict Maria Clement - Stuart, James - Stuart, Gilbert - Stuart, John M'Douall - Stuartia - Stuart Mill - Stub - Stub, Kjeld Lauridsson - Stub, Hans Gerhard - Stub, Ambrosius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder Karl som legitim konung af Storbritannien och
Irland. Vid Karls död 1788 häfdade han sin arfsrätt
och lät kalla sig konung Henrik IX. Undan franska
trupper nödgades han 1798 fly till Sicilien och
vistades 1799-1800 sjuk och fattig i Venezia. Han
erhöll då en årlig pension på 4,000 pd st. från Georg
III. 1800 återvände han till Rom och blef 1803 som
den äldste i kardinalkollegiet biskop af Ostia och
Velletri. På hans grafurna i Peterskyrkan står
"Henricus IX", och Pius VII lät där uppsätta
ett monument (af Canova) öfver de tre siste
Stuartarna (den äldre och den yngre pretendenten
samt kardinalen af York). Jfr H. M. Vaughan, "The
last of the royal Stuarts" (1906), och A. Shield,
"Henry S., cardinal of York, and his times" (1908).
1-21. V. S-g.
Stuart [stjo’ot], James, engelsk arkitekt, f. 1713 i
London, d. 1788, studerade till en början teckning
och målning, begaf sig, nära nog medellös, till
Italien 1741 och reste 1750 i sällskap med N. Revett
till Aten. Efter att som ingenjör ha deltagit
på österrikarnas sida i ett fälttåg i Ungern
besökte S. 1753 Tessalien och öarna i Arkipelagen
samt återkom 1755 till London. 1762 utkom bd I
af S:s och Revetts verk öfver Atens fornminnen,
hvilket blef af stor betydelse för kännedomen om
antikens grekiska arkitektur. Bd II fullbordades
af S., men utkom först 1789 efter hans död, bd III
fulländades af annan hand och utkom 1795. S. var
äfven praktisk arkitekt, målade i akvarell
grekiska och Londonmotiv och utförde kopparstick.
G-g N.
Stuart [stjö^t], Gilbert, amerikansk målare,
f. 1755 i North Kingstown (Rhode Island), d. 1828,
studerade i Newport och i Shetland, vistades från
1755 i England och 1778-92 i Dublin, mycket eftersökt
som porträttmålare. Från 1792 var han verksam i
Nord-Amerika, sedan 1805 bosatt i Boston. Han sluter
sig till de store engelske porträttörerna, utan
att efterbilda någon af dem. Närmast är hans måleri
besläktadt med Gainsboroughs (en af hans målningar,
Mr Grant, utställdes under Gainsboroughs namn i
England 1878). S. utförde porträtt af Georg III, Georg
IV, Ludvig XVI (under ett besök i Paris), Washington
(ett i Athenæum i Boston), general Knox m. fl. -
Monografi af G. C. Mason (1879). G-g N.
Stuart [stjö’ot], John M’Douall, engelsk
upptäcktsresande, f. 1818, d. 5 juni 1866, begaf sig
1839 till Australien och åtföljde 1844-45 Sturt på
dennes inlandsexpedition. 1858-62 företog S. själf
6 expeditioner till det inre af den australiska
kontinenten. Efter att ha gjort flera fåfänga försök
lyckades han 1862 att, först af alla européer,
genomvandra densamma i riktning från s. till n., från
Adelaide till Port Darwin vid Indiska oceanen. För
denna bragd erhöll han en nationalbelöning af
5,000 pd st. S. skref Explorations in Australia
(2:a uppl. 1864). 1864 utgaf Hardman The journals
of John Mac Douall S. during the years 1858-62.
O. N-d.
Stuartia, bot. Se Stewartia.
Stuart Mill [stjö’ot-], John. Se Mill 2.
Stub [stubb], norsk släkt, som härstammar från
1. Nils S., f. omkr. 1510 i Danmark, d. 10
febr. 1580 i Oslo. Han kom omkr. 1530 till Norge som
privatsekreterare ("skriver") hos fogden
("lensherren") på Akershus Erik Gyldenstjerne och
nämnes 1544 som rådman, senare som borgmästare i
Oslo, där han sedan 1570 var lagman. Hans rätts-
och kulturhistoriskt intressanta Optegnelser
fra Oslo lagthing 1572-1580 utgåfvos 1895 af
H. J. Huitfeldt-Kaas.
2. Kjeld Lauridssön S., präst, militär,
f. 10 dec. 1607 i Varberg, d. 20 april 1663
på predikstolen i Ullensakers kyrka, vann
baccalaureusgrad i Köpenhamn 1628 och gick sedan i
kejserlig krigstjänst, från hvilken han fick afsked
som kapten i fortifikationen ("ingeniörkaptein")
1631. Efter åtskilligt kringflackande erhöll han
magistergraden i Köpenhamn 1635, blef kort därefter
kyrkoherde i Kristiania och 1641 i Ullensaker.
Under "Hannibalsfejden" mot Sverige (1644-45)
anförtroddes honom en ledande ställning vid
gränsförsvaret samt vid anläggningen af Eidskogens
skans och andra befästningar. Efter kriget återvände
han till sitt prästerliga kall. S. utgaf den mot
svenskarna riktade stridsskriften Aggershusiske
acters förste quartaels summariske beskriffuelse paa
nerverende åar 1644 (bevarad i ett enda exemplar,
tillhörigt k. biblioteket i Stockholm, omtryckt i
100 ex. i Kristiania 1883).
3. Hans Gerhard S., norsk-amerikansk
präst, son till Hans Andreas S. (f. 1822, d. 1907),
missionspräst bland norska inbyggare i Wisconsin
och Iowa, f. 23 febr. 1849 i Muskego (Wisconsin),
studerade 1861-65 i Bergen, graduerades vid Luther
college i Decorah 1866, blef teol. kandidat vid
Concordia-seminariet 1872 och professor vid norska
synodens prästskola Lutherseminariet 1878
samt var 1879-88 denna skolas föreståndare.
Sedan 1896 är han redaktör af "Evangelisk
luthersk kirketidende" och sedan 1899 därjämte
af "Theol. tidsskr." Där och i bokform har han
offentliggjort många kyrkliga och dogmatiska afh. Han
anses som det norsk-amerikanska kyrkolifvets största
kraft. Tack vare i främsta rummet hans auktoritet
och mäktiga inflytande kunde de dittills bittra
striderna inom de olika norsk-amerikanska
kyrkosamfunden biläggas och en sammanslutning i
gemensam bekännelse och lära åvägabringas 1915.
1-3. K. V. H.
Stub [stubb], Ambrosius, dansk skald, f. 17 maj 1705 i
en by vid Assens på Fyn, där hans fader var skräddare,
d. 15 juli 1758, blef 1725 student och förde många år
ett kringflackande lif på Fyn och närliggande öar;
i synnerhet vistades han på herrgårdarna, där han
hade anställning som skrifvare e. d., under det
att hans bildning och skaldegåfvor skaffade honom
tillträde äfven till förnäma sällskapskretsar. Han
gifte sig 1735, men hans husliga lif varade helt kort
och torde knappt ha varit lyckligt. Efter hustruns död
fick han 1747 anställning hos baron Juel på Taasinge
och blef, enligt en berättelse, afskedad på ett
tämligen våldsamt sätt, emedan hans själfständiga
meningar och bitande kvickhet hade uppretat den
tyranniske godsegaren. 1752-58 vistades S. under
knappa omständigheter i Ribe, där han höll en privat
skola. S. var Danmarks förste framstående lyriske
skald och efterlämnade en mängd smådikter, både af
religiöst och skämtsamt innehåll, som på sin tid voro
på allas läppar och spredos i afskrifter. Blott en del
(omkr. 100) finns nu kvar. De vittna om ovanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
