Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strykjärn - Strykkappa - Stryklinje - Stryknin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inläggas glödande kol, hvarvid de äro försedda med ett
rör för bortledning af förbränningsgaserna (fig. 2),
eller medelst en blåslampa för fotogeneldning. På
senare tiden ha i ganska stor utsträckning
s. k. elektriska strykjärn (fig. 3) kommit till
användning. Dessa äro utrustade med ett inuti
"järnet" monteradt "elektriskt motstånd", hvilket
uppvärmes genom elektrisk ström, som tilledes genom
särskild kontakt, kopplad exempelvis till en vanlig
belysningsledning. Sedan järnet blifvit varmt,
frånkopplas den elektriska ledningen.
Strykkappa, hästsk. Se Strykning 3.
Stryklinje, befästningsk. Se Bastion.
Stryknin (Strychnin), farm. med., är en mycket
giftig alkaloid, som utgör den förnämsta verksamma
beståndsdelen i räfkaka (se d. o. och
Strychnos), i den s. k. falska Angosturabarken,
cortex Angosturae spurius, som likaledes härstammar
från räfkaketrädet; vidare i Ignatiiböna (se
d. o.), i s. k. ormved, lignum colubrinum
(se Lignum) af Strychnos colubrina L., i fröna af
S. potalorum L., i rotbarken af den på Ostindiska öarna
växande S. Tieuté Lesch., hvaraf infödingarna
bereda det fruktansvärda pilgiftet Upas
Tieuté l. Upas Radja, äfvensom i en del andra
droger, som härstamma från Strychnos-arter i Gamla
världen. Ofta förekommer strykninet i dessa
droger tills. med systeralkaloiden brucin
(se d. o.), så t. ex. i räfkaka och i falsk
Angosturabark, medan stryknin finnes så godt som
ensamt i Ignatiiböna, brucin åter ensamt i barken
af Strychnos lanceolaris, hvaraf på Malakka beredes
pilgiftet Blay-Hitam. - Stryknin framställdes först
ur Ignatiibönor af de franske kemisterna J. Pelletier
och J. B. Caventou (1818). I räfkaka finnas
alkaloiderna bundna vid äppelsyra och kaffegarfsyra.
Stryknin erhålles företrädesvis ur de sönderstötta
fröna af räfkaketrädet Strychnos nux vomica genom
extraktion med alkohol. För att skilja strykninet
från det äfven i alkohol lösliga brucinet afdunstas
alkoholen, hvarefter återstoden utspädes med
vatten och fälles med soda, då endast
stryknin utfaller. Stryknin är en tertiär,
ensyrig, beständig bas. Den bildar färglösa
kristaller, som smälta vid 268° under
sönderdelning, äro nästan olösliga i vatten,
men lättlösliga i alla vanliga organiska
lösningsmedel med undantag af eter och
petroleumeter. Karakteristisk för stryknin
är dess intensivt bittra smak, som ännu i en
utspädning af 1:60,000 är tydligt märkbar.
Koncentrerad svafvelsyra löser stryknin utan färg.
Vid tillsats af litet kaliumbikromat till denna
lösning uppstår en vacker blåviolett färg, som
efter en tid öfvergår i röd. Stryknin
färgas, till skillnad från brucin, ej
af salpetersyra. Stryknins strukturformel
är ännu ej fastställd. Antagligen
innehåller det minst en kinolin- och en
karbazolgrupp. Dess empiriska formel är
C21H22N2O2. De två syreatomerna i stryknin
tyckas i fysiologiskt hänseende såtillvida märkliga
att, om en af dem reduceras, strykninets
giftverkan minskas betydligt, och om båda
två aflägsnas, åtminstone dess krampverkan
alldeles upphör. Det medicinskt brukade och
i Sv. farmakopén upptagna strykninsaltet är
nitratet, nitras strychnicus, C21H22N2O2.HNO3,
som bildar färglösa glänsande nålar med ytterst
bitter smak, lösliga i 90 dlr vatten och 70 dlr sprit,
men ej i eter. - Strykninets karakteristiska verkan
riktar sig förnämligast på centrala nervsystemet och
utmärkes därigenom, att de s. k. reflexapparaternas
retbarhet stegras i hög grad med den påföljd, att
normala retningar, som från sinnesorganen eller från
andra håll träffa dessa apparater, framkalla mycket
häftigare verkningar än vanligt. Den mest framträdande
effekten är häftiga krampanfall, som förete
karaktären af stelkramp, tonisk kramp l. tetanus
(se d. o.). Om dosen ej varit dödande, kan den sjuke
i många timmar slitas af det ena krampanfallet efter
det andra under bibehållet medvetande och slutligen
komma sig. Har dosen varit större, följa attackerna
tätt på hvarandra, medvetandet omtöcknas snart, och
döden kan inträda antingen plötsligt på höjden af
ett anfall (genom kväfning) eller en stund efter ett
sådant under total utmattning och förlamning. Utom
den reflexstegrande och krampväckande verkan utöfva
stora doser stryknin ett direkt förlamande inflytande
på centrala nervsystemet. Den dödande dosen af
stryknin för vuxen människa anslås till 10-12 cg. Vid
förgiftning genom nedsväljning af stryknin eller
räfkaka bör, om möjligt, magsköljning företagas;
som motgift kan ges garfsyra eller jod-jodkalium för
att med strykninet bilda svårlösliga föreningar. Mot
krampen och smärtorna används kloroform för en kortare
stund, sedan kloral eller morfin, hvarjämte man söker
bereda den sjuke lugn. - Försök på grodor visa, att
stryknin ej blott framkallar kramp, utan senare äfven
förlamar rörelsenervernas ändapparater i musklerna
på samma sätt som det sydamerikanska pilgiftet curare
(se d. o.); samma verkan har brucin i än högre grad,
medan dess krampväckande förmåga och dess giftighet
äro betydligt mindre än strykninets. Detta sistnämnda
skärper på ett egendomligt sätt sinnesorganens
retbarhet; särskildt ökas synskärpan inom periferiska
delar af synfältet, och om synförmågan är nedsatt
genom rubbningar i den nervösa synapparaten, kan
seendet tillfälligt förbättras genom insprutning
under huden af en liten dos strykninsalt. - Stryknin
ökar äfven retbarheten hos de viktiga nervcentra
i förlängda märgen: andnings-, blodkärls- och
vagus-centra, hvarigenom andningen blir lifligare
(naturligtvis ej under krampanfall), blodtrycket
stegras och pulsen förlångsammas; äfven hjärtat
kan bringas att arbeta kraftigare. Vid höggradig
nedsättning af andning och cirkulation (kollaps)
kan därför en injektion af strykninsaltlösning under
huden verka förbättrande på tillståndet. Äfven vid
förlamningar har man försökt stryknin för att, om
möjligt, befordra funktionsförmågans återvändande
i de förlamade nervapparaterna. Slutligen ha
strykninhaltiga preparat, särskildt räfkakeextrakt,
extractum nucis vomicae, och räfkakedroppar,
tinctura nucis vomicae, ofta getts
som stärkande bittra magmedel (se Bittermedel),
det förra i pulver eller piller, de senare i
flytande medikament. Kännetecknande för strykninet
och räfkakemedlen vid deras medicinska bruk är
benägenheten att alstra kumulativ verkan (se
Kumulativ): upprepade doser framkalla ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
