Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 377-378 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - strumpebandsorden - Strumpstickningsmaskin - Strumös - Strunck - Strungk (Strunck), Nikolaus Adam - Struotta-galles - Strupe - Strupgången - Struphufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det röda Georgskorset omgifvet af
strumpebandet. Ordensdräkten består af en röd rock
med hvitt foder, en blå. guldsmyckad sammetsmantel,
svart barett med hvita och svarta fjädrar samt gyllene
kedja med en vidhängande bild af S:t Georg.

Strumpstickningsmaskin. Se Stickning.

Strumös, behäftad med struma (se d. o.).

Strunck. Se Strungk.

Strungk (Strunck), Nikolaus Adam, tysk tonsättare,
f. 1640 i Braunschweig, d. 1700 i Dresden, var från
1661 förste violinist i Celle och Hannover, blef 1678
ledare af rådsmusiken i Hamburg, anställdes 1782 hos
hertig Ernst August af Hannover som kammarorganist
och åtföljde denne på en resa till Italien. Vice
kapellmästare i Dresden 1688 och hofkapellmästare där
1693, flyttade han 1697 till Leipzig, där han redan
1692 inrättat en operascen. S. skref för Hamburgs och
Dresdens teatrar 23 operor, som blefvo af betydelse
för den äldsta tyska operans utveckling. Han utgaf
200 valda arior ur sina operor (1684-85). 2 sonater
af honom finnas i handskrift i Uppsala universitets
bibliotek. Biogr. af F. Berend (1915).

Struotta-galles [stro’å-]. Se Mytologi, sp. 175.

Strupe. Se Luftstrupe, Matstrupen och Struphufvud.

Strupgången, veter. Se Ganascher.

Struphufvud, grek. larynx, anat., öfre delen af
luftröret l. luftstrupen (se d. o.) och tillika
organet för tonbildningen vid tal och sång.

Fig. 1.

Detta organ är beläget på halsens främre öfre del,
mellan de stora blodkärlen, nära under huden. Med
öfre mynningen vetter dess bakre yta mot svalgets
nedre ända, och matstrupen börjar bakom dess nedersta
stycke. Det uppbäres af tungbenet. Det har ganska
tjocka väggar, hvilkas fasta stomme utgöres af
brosk. Såväl struphufvudets som
broskens former hos människan synas å figurerna,
af hvilka fig. 1 visar utseendet fram- och
fig. 2 bakifrån. De fem största brosken äro
följande. Ringbrosket, R, utgör en öfre fortsättning
af luftstrupen, LS, är framtill lågt och stiger bakåt
upp i en hög skifva, hvarigenom det något liknar
en sned sigillring.

Fig. 2.

Det uppbär de öfriga brosken. Framtill
stöder däremot (vid n, n) det stora sköldbrosket,
S, en bred hög skifva, framtill hos män böjdt i en
vinkel, v, af omkr. 90°, hos kvinnor och barn mera
rundadt. Det är denna vinkel eller kant, som bildar
"adamsäpplet" (se d. o.). Sköldbroskets öfre kant
är krökt och svängd samt har vid hvardera ändan
en högt stående spets, ö, ö, de öfre hornen. Hela
öfre kanten fästes af en hinna (icke afbildad)
och hornen af rundade band vid tungbenet. Från den
äfven krökta, i midten framtill med ett stråligt
band vid ringbrosket fästa nedre kanten utgå nedåt
två kortare, framåt riktade spetsar, n, n, de nedre
hornen, hvilka leda mot ringbrosket. Alla hornen
utgöra, så att säga, utlöpare ur sköldbroskets bakre
kanter. På insidan af sköldbroskets vinkel är fäst
det tredje brosket: struplocket l. epiglottis, E,
äfven det en buktig skifva af egendomlig, spadlik
form och på bakytan fullt af små gropar, i hvilka
slemkörtlar legat. Det kallas "lock", emedan det kan
nedsänkas bakåt och därigenom vid sväljning täcka
ingången till struphufvudet. På sidorna af bakre
ringbroskskifvans öfre kant stöda i en ledgång de
två (pariga) kannbrosken, K, K, till formen sneda,
buktiga, tresidiga pyramider, hvilkas sidospetsar
(plats för muskelfästen) och öfre spetsar äro
synliga på bilden 2; de senare bära hvar sitt lilla
kornformade brosk. De främre synas ej. Från dem utgå
röstbanden, konvergera framåt och mötas (vid ch)
i sköldbroskets vinkel på insidan under struplockets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>