Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Struphufvud - Struphufvudets sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäste. - Brosken äro dels i de nämnda lederna,
dels genom band fästa vid hvarandra, så att de öfre
(struplock, sköld- och kannbrosk) till viss grad
kunna röras genom utanpå och mellan dem belägna
muskler. Brosken omsluta en håla, som utklädes
af slemhinna. Hålans lumen är ej likformigt,
utan företer ungefär i midten af organet en
förträngning från sida till sida, så att ett snitt,
gående parallellt med halsens främre yta, visar en
timglasform af detsamma. Förträngningen betingas
af slemhinneveck, som från båda sidorna skjuta
in i struphufvudets hålighet, nämligen stämbanden
(labia vocalia) och de öfver dessa stående fickvecken
(plicæ ventriculares). En äldre beteckning för samma
veck är "äkta" och "falska" stämband. Mellan dessa
öfver hvarandra liggande veck på hvarje sida är en
djupare- slemhinneficka, ventriculus laryngis,
belägen, hvarifrån ett rikligt sekret sipprar
ned öfver stämbanden för att hålla dessa fuktiga
och mjuka. Det genom de nämnda slemhinnevecken
betingade förträngda stället i struphufvudets vägg
kallas glottis och dess trånga lumen rima glottidis,
röstspringan. Slemhinnan utklädes af flimmerepitel
och är utrustad med många, delvis slemafsöndrande
körtlar. Genom struphufvudets håla passerar luften
vid in- och utandning till och från luftrör och
lungor. Slemhinnan är mycket känslig för beröring
med andra ämnen än andningsluften. Då de ämnen,
som skola sväljas, passera förbi larynxöppningen
till matstrupen, händer det, att delar af dem komma
in i larynx och vålla obehag. Man säger då ganska
riktigt, att de "kommit i vrångstrupen" och att
man "storknar". Intränga större, fastare ämnen,
som icke kunna aflägsnas genom hosta, inträffar död
genom kväfning. - Om det hit hänvisade glottisödem
m. fl. sjukdomar i struphufvudet se Struphufvudets
sjukdomar. - Läran om struphufvudets funktioner
och sjukdomar kallas laryngologi.
G. v. D.*
Struphufvudets sjukdomar. Heshet. Se
Laryngit. - Strypsjuka. Se Krupp. - Glottisödem
(af grek. oidema, svulst), vattensvullnad
i struphuf vudet, uppkommer därigenom, att
mjukdelarna i struphufvudet svullna. Namnet
glottisödem har vunnit burskap därför, att man
föreställde sig, att svullnaden väsentligen gällde
ljudspringan (rima glottidis). Så är emellertid ej
förhållandet. Vanligast förekommer glottisödemet strax
under ljudspringan, ej sällan öfver densamma; högst
sällan äro stämbanden, som i hufvudsak begränsa
ljudspringan, i högre grad svullna. Vanligen är
sjukdomens orsak en inflammation i struphufvudet eller
dess närmaste omgifning (vid difteri, tuberkulos,
syfilis), mindre ofta förekommer den vid elakartade
svulster, hjärtfel m. m. Sjukdomens symtom äro
försvårad inandning och däraf följande kväfningskänsla
och kväfningsanfall. Behandlingen går ut på att skaffa
patienten luft. Lägg den sjuke med mycket högt under
hufvud och axlar, laxera honom kraftigt, gif lätt
diet och varma inhalationer och pensla in jodtinktur
eller senapssprit utanpå strupen. Sjukdomen förvärras
stundom plötsligt, hvarför den sjuke om möjligt
bör vårdas på sjukhus, där inhalationer af syrgas,
intubation (se Difteri, sp. 394) och trakeotomi
(se d. o.) kunna ifrågakomma. Se f. ö.
Larynxödem. - Glottiskramp (spasmus glottidis, af
grek. spasmos, kramp, och glottis, röstspringa),
Laryngospasmus, Laryngismus stridulans, med., en
vanligen plötsligt påkommande kramp i de muskler, som
sluta röstspringan eller föra röstbanden tillsammans,
hvarigenom kväfningssymtom inträda, ansiktet blir
blåaktigt (kolsyreförgiftning), och den sjuke söker
förtviflansfullt efter luft. Orsaken till detta
lidande kan vara af hvarjehanda natur. Den mest
bekanta glottiskrampen hos barn synes i de flesta
fall bero på retning af de periferiska ändarna af
de nerver, som ha att beställa med struphufvudets
muskulatur. Sådan retning kan uppkomma genom
rubbningar af matsmältningen, genom häftigt och
långvarigt skrikande (såsom vid afvänjning
från diande) eller ock tillfälligtvis därigenom,
att små partiklar af föda eller dryck inkomma i
luftstrupen. Dåligt närda och skrofulösa barn ha mer
än andra benägenhet för anfall af glottiskramp,
vanligen af den orsak, att hos sådana barn de
s. k. bronkial- och peritrakealkörtlarna äro ansvällda
och därigenom trycka och tillfälligtvis (såsom vid
rikligare blodtillopp under barnets skrik) reta nervus
recurrens, den gren af nervus vagus, som befaller
öfver strupens muskler. Då sådana anfall påkomma,
bör kroppen hållas upprätt, frisk luft tillföras,
kallt vatten stänkas eller hällas öfver ansiktet,
tungan framdragas, retning ske af näsans slemhinnor,
elektrisering på sidorna om halsen (nervus phrenicus,
respirationsnerven) och i yttersta nöd struphufvudet
öppnas genom ett längdsnitt (se Laryngotomi). Enär
anfallen ha benägenhet att återkomma, är det
af vikt att noga ordna dieten och digestionen
samt iakttaga den bästa hygieniska vård. Denna
glottiskramp bör icke förväxlas med s. k. pseudokrupp
1. falsk krupp (se Krupp), som ibland, ehuru
oriktigt, benämnes laryngismus stridulans. Kramp i
röstspringan hos äldre personer, hvilken uppstår
därigenom, att främmande partiklar, en brödsmula
e. d., inkomma i luftstrupen ("vrångstrupen"),
karakteriseras, så länge röstspringan icke är
fullt sluten, af ett långdraget pipande ljud
under en mycket försvårad inandning. Undantagsvis
kan denna glottiskramp hos äldre medföra döden,
men i de allra flesta fall aflägsnas den retande
orsaken ur luftstrupen genom omedelbart påkommande
häftiga hostanfall. Om den vanligen tillgripna
bultningen i ryggen på den angripne kan bidraga
till den främmande kroppens (t. ex. en vätskas)
aflägsnande ur luftstrupen, torde vara mycket
osäkert. - Stämbandsförlamningar. Se Larynxparalysi. -
Struptuberkulos, s. k. struplungsot (tuberculosis
laryngis), är en hos lungfriska knappast förekommande,
men hos lungtuberkulösa utomordentligt vanlig, ofta
allvarlig sjukdom. De tidigaste symtomen äro vanligen
heshet och hostretning, i långt gångna fall äro de
besvärligaste symtomen dysfagi (smärta vid sväljning),
hvilket lätt blir ödesdigert för patientens
allmäntillstånd, och dyspne (svårighet att andas) på
grund af förträngning i struphufvudet. Behandling af
denna svåra sjukdom bör börja så tidigt som möjligt
och kan numera i en del fall åstadkomma fullständig
och definitiv läkning, i många fall läkning till
en tid och i nästan alla fall lindring. De sjukes
upphostningar äro smittfarliga för omgifningen,
om de ej noggrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
