Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandvallar - Strandvallmo - Strandvargen - Strandvik - Strandvipsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenar, som af vågsvallet bearbetats och hopats på
härför lämpliga platser längs mera öppet liggande
strandsluttningar inom såväl nuvarande som forna, nu
mer eller mindre högt belägna, kustområden. Materialet
har nästan uteslutande lämnats af morängruset, endast
undantagsvis af rullstensåsarna. Ej sällan förekomma
tre, fyra eller flera vallar terrassformigt ordnade
ofvanför hvarandra på en och samma strandsluttning,
angifvande en gradvis försiggången höjning hos
landet. En redan sedan Linnés tid allmänt känd
strandvall är den längs kusten mellan Trälleborg
och Ystad löpande, s. k. Järavallen (se d. o.),
hvilken hvilar på torf och hvars krön ligger endast
omkr. 5 m. öfver nuv. hafsyta. Den är afsatt
vid Litorinahafvets (se d. o.) gräns. Särskildt
tydliga äro flerstädes de vallar, som bildats vid
Yoldiahafvets högsta vattennivå, den öfversta
marina gränsen (se d. o.), samt vid gränsen
för Ancylussjöns högsta stånd (Ancylusvallar, se
Ancylussjön). Gamla, af uteslutande sten bestående
strandvallsbildningar kallas stengärden. Vid Jenny
i Västervikstrakten finnes ett typiskt sådant med
vackert afrundade och slipade stenar. Jr Strandlinjer.
E. E.
Strandvallmo, bot. Se Glaucium.
Strandvargen, zool. Se Hyendjuren.
Strandvik, härad och socken på nordöstra sidan af
Björnefjorden, S. Bergenhus amt, Norge. 160,81
kvkm. 1,962 inv. (1910). Inom S. ligga
Strandvik (311 inv. 1910), säte för "Midthordlands
dampskibsselskap", och Sævereid, den största
industriorten (447 inv. 1910), som har ångbåtsstation
och förbindelse med Bergen. K. V. H.
Strandvipsläktet l. Småsnäppsläktet, Tringa, zool.,
tillhör fam. Charaariidæ och ordn. Charadriiformes
inom fåglarnas klass. Hithörande små vadare ha
ganska stor likhet med snäpporna (släktet Totanus),
från hvilka de dock skiljas bl. a. därpå, att tårna
äro fullständigt skilda utan någon bindhud vid basen;
från det närstående släktet Calidris skiljas de genom
förekomsten af baktå. Näbben är lika lång som eller
längre än tarsen. Vingarna äro spetsiga. Strandviporna
äro, med undantag af skärvipan, flyttfåglar, som
tillhöra mera det tempererade och det kalla än det
varma jordbältet. De lefva vid vattendrag, ur hvilka
de hämta sin näring, som består af insekter, maskar,
små skaldjur o. d. Boet utgöres af en med några
grässtrån fodrad grop. Till Sveriges fauna höra
följande sju arter. Dvärgstrandvipan l. småvipan
(småsnäppan), T. minuta, har näbben ungefär lika
lång som tarsen och efter hela längden nästan rät;
tarsen ungefär lika lång som mellantå med klo,
alla handpennornas spolar i midten hvita, stjärtens
sidopennor gråa och kantade med hvitt. Småvipan
är ofvan svart med täta, rådbruna fjäderkanter;
strupen, kroppssidorna och buken äro rent
hvita. Kroppslängd 14 cm. I Sverige är den påträffad
endast under flyttningar vår och höst, men då ej
sällsynt. En närbesläktad art, movipan l. mosnäppan,
T. Temminckii, skiljer sig från småvipan därigenom,
att endast den första handpennans spole är hvit, de
öfrigas spolar däremot bruna, samt att de yttersta
af stjärtens pennor äro hvita. Movipan har liksom
småvipan, med hvilken den ofta slår sig
tillsammans, sitt sommartillhåll i den högre norden;
den häckar ock i Lappland. Kärrvipan l. kärrsnäppan,
T. alpina (se fig.), skiljer sig ifrån de föregående
hufvudsakligen däruti, att
 |
| Kärrvipa |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
