Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 293-294 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandvipsläktet - Strandvorstadt - Strandvrak - Strandvård - Strang, William - Strange, lord - Strange, sir Robert - Strangford - Strangulation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skandinaviska halfön. Tämligen sparsamt förekommer den
under flyttningarna vid Sveriges kuster. Myrvipan
l. myrsnäppan, T. (l. Limicola)
pygmæa (platyrincha),
afviker från de föregående därigenom, att öfverkäken
framför näsborrarna är plattryckt och mera bred
än hög samt emot spetsen afsmalnande. De öfre
stjärttäckfjädrarna äro svartaktiga. Myrvipan
är en högnordisk form. Den har sitt tillhåll
på mossar och fjällmyrar; i Sverige häckar
den i Lappland samt här och där söderut.
L-e.

Strandvorstadt [-får-], förstad till Kolberg (se
d. o.).

Strandvrak, delar af eller tillbehör till fartyg
äfvensom gods, hvilket varit inlastadt i fartyg, när
ett sådant föremål anträffas uppkastadt å strand. Se
Sjöfynd och Strandrätt.

Strandvärd. Se Byavård.

Strang [strä’ij], William, skotsk målare, f. 1859 i
Dumbarton, studerade där och från 1875 i Sladeskolan
i London för A. Legros. En tid framåt idkade han
så godt som uteslutande grafisk konst, blef framför
allt en utmärkt etsare, har äfven utfört öfverlägsna
stentryck och silfverstiftsteckningar. Bland hans
verk märkas illustrationsserier till "The Pilgrim’s
progress", till Miltons "Paradise lost", Coleridges
"Ancient mariner", Kiplings "Short stories", till
don Quixote och till ballader, diktade af konstnären
själf. Hans porträttraderingar, ha framför allt
blifvit högt lofordade. I målning har S. behandlat
sådana ämnen som Vid grafven, Badande, Diana och
Festdagen. Adams och Evas lefnad har han skildrat
i 50 målningar i ett privatbibliotek. S. är
vicepresident i The international society
of sculptors, painters and gravers.
G-g N.

Strange [stréVndj], lord. Se Stanley 4.

Sir Robert Strange. Kopparstick af honom själf.

Strange
[stréYndj], sir Robert, skotsk kopparstickare, f.
1721 på Orkney-öarna, d. 1792 i London, anslöt sig vid
skotska revolutionens utbrott till pretendenten Karl
Edvards parti och flydde efter slaget vid Culloden
öfver till Frankrike. Benådad, begaf han sig 1747
till London, men återvände redan året därefter till
Frankrike. Han blef i Paris elev af Le Bas, som dock
utöfvade ringa inflytande på den själfständige
lärjungen, hvars längtan var att i eget maner lära
återge de gamle mästarnas verk. Återkommen till
London 1751. där han på grund af sina politiska
åsikter snart råkade i delo med de maktegande (han
vägrade t. ex. att sticka konung Georg IILs porträtt),
reste han 1758 till Italien, där han utförde flera
af sina bästa blad. Georg III, som blef förtjust i
hans 1787 graverade porträtt af de kungliga barnen,
upphöjde honom i adligt stånd. Till S:s yppersta
arbeten räknas hans blad efter målningar af Rafael,
Tizian, Correggio, Murillo och van Dyck. Som tecknare
var han något
osäker, men hans sätt att återge
de nakna partierna i nämnda mästares
taflor har aldrig blifvit öfverträffadt.
O. G-g.

Strangford [straffad], viscount, irländsk adelstitel
inom släkten Smythe. Percy Clinton Sydney Smythe,
6:e viscount S., f. 1780, d. 1855, var 1817-20
engelsk minister i Stockholm, därefter ambassadör i
Konstantinopel och några månader 1824 i Petersburg
samt blef 1825 brittisk peer under titeln baron
Penshurst. Hans äldste son, George Augustus
Frederick Percy Smythe, 7:e viscount S. och andre
baron Penshurst, f. 1818, d. 1857, tillhörde som
yngling Disraelis "Unga-England"-krets och anses
vara urbilden till dennes Coningsby. 1841- 52 var han
medlem af underhuset och 1845-46 understatssekreteraro
för utrikes ärenden. Hans broder Percy Smythe,
8:e viscount S. och 3:e baron Penshurst, f. 1826,
d. 1869, var berömd som orientalisk lingvist
och skref mycket uppmärksammade tidnings- och
tidskriftsartiklar om orientaliska ämnen, särskildt
i "Pall Mall gazette", samt samarbetade med sin
hustru, Emily Anne Beaufort, lady S., d. 1887, i
hennes arbete "Eastern shores of the Adriatic". Hon
utgaf Selections from the writings of viscount
S. (1869) och hans Original letters and papers upon
philology and kindred subjects (1878). Med honom
utslocknade titeln. Jfr E. B. de Fonblanque, "Lives
of the lords S. through ten generations" (1877).
V. S-g.

Strangulation (af lat. strangulare, strypa),
tillsnörning af halsen med sammanpressning af
luftvägarna och de stora blodkärlen på halsen
genom ett på halsens yttre delar verkande mekaniskt
våld. Man särskiljer två former af strangulation:
hängning och strypning. Vid hängning är det
kroppens egen tyngd, som åstadkommer, att det för
strangulationen använda föremålet, hvilket vanligen
utgöres af ett rep, tillsnör halsen; repet är lagdt
om halsen så, att det bildar en snara, hvilken genom
kroppens egen tyngd åtdrages. Verkar tillsnörningen
tillräckligt intensivt eller tillräckligt lång tid,
inträffar död genom kväfning på grund af luftvägarnas
sammanpressning; dock är äfven sammanpressningen
af halsens stora blodkärl af betydelse för dödens
inträdande. I de flesta fall af hängning är det
fråga om själfmord. Strypning kan verkställas på
två olika sätt. Antingen tillsnöres halsen genom ett
strängformigt föremål, såsom vid hängning, men med den
skillnaden, att en annan kraft än kroppens egen tyngd
medför snarans åtdragande: strypning med snara; eller
verkställes strypningen därigenom, att luftvägarna på
halsen sammantryckas med händerna. I de flesta fall
af strypning med snara är det fråga om mord, äfven
om själfmord genom dylik strypning förekommit i ej
så få fall. Vid strypning med handen är det nästan
uteslutande fråga om mord eller dråp. Vid strypning
inträffar döden genom kväfning på enahanda sätt som
vid hängning. Såväl vid hängning som strypning företer
den döda kroppen därför tecken på kväfningsdöd. Vid
hängning och vid strypning med snara visar dessutom
halsens yttre vanligen märken efter det strängformiga
föremål, som kommit till användning; vid strypning
med handen förefinnas på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>