- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
275-276

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strand - Strand - Strand, Karl Johan - Strand, Per Sakarias - Stranda - Stranda - Strandbatteri - Strandberg - Strandberg, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lastageplats i Aino socken, Västernorrlands län, vid
Alnösundet. Årstillverkning 4-5 tusen stds sågade och
hyflade trävaror. Egare: Strands nya a.-b. (bildadt
1902; aktiekapital 250,000 kr.). Tax.-v. 157,000
kr. (1916) samt jordbruksfastighet inom socknen
21,600 kr.

Strand, härad och pastorat ö. om Hillefjorden,
Stavanger amt, Norge. 195,58 kvkm. 2,316
inv. (1910). Inom S. ligga industrisamhällena Fiskaaen
(301 inv.), Tau l. Tou (279 inv.) och Jörpeland
(301 inv. 1910). Liflig ångbåtsförbindelse med det
närbelägna Stavanger.
K. V. H.

illustration placeholder

Strand, Karl Johan, ämbetsman, författare, f. 4
juni 1728 i Lerbo, Södermanland, d. 25 mars 1795
i Stockholm, blef 1752 filos. magister i Uppsala
och var därefter under några år biträde åt prosten,
sedermera biskopen J. Serenius vid utgifningen af
2:a uppl. af dennes engelsksvenska lexikon. 1758 fick
S. anställning som e. o. kanslist i både Riksarkivet
och Antikvitetsarkivet, men kom hufvudsakligen
att egna sig åt det förra af dessa verk. Där blef
han 1759 kopist och befordrades sedan ganska raskt
genom alla graderna ända upp till arkivsekreterare,
d. v. s. Riksarkivets föreståndare. När G. Ribbing (se
Ribbing 8) i maj 1770 erhöll ett års tjänstledighet,
förordnades S., som då var aktuarie, att sköta
sekreterarbefattningen, 1771 utnämndes han till
biträdande sekreterare och blef 1773, då Ribbing
afgick, dennes efterträdare. S. anlitades mycket
af Kanslikollegium för historisk-administrativa
utredningar. När Vitt. hist. o. ant. akad. instiftades
1786, utsågs S. af konung Gustaf III till en af
dess första arbetande led. Som sådan författade
han en lefvernesbeskrifning öfver Anders af
Botin
(tr. i akad:s "Handlingar", d. 6). Anonymt
deltog S. i den litterära och politiska polemiken.
S. B-h.

Strand, Per Sakarias, orgelbyggare, f. 1797
i Stockholm, d. 1844 i Kumla, Närke, son till en
skicklig fabrikant af spelur, vefpositiv och små
orglar, studerade i Leipzig och Dresden, erhöll 1824
orgelbyggarprivilegium och vann anseende som sin tids
främsta mästare i Sverige inom facket. Hans största
verk är den 61-stämmiga orgeln i Lunds domkyrka (1836;
jfr Orgel, sp. 868). Inemot fyrtio af S:s orglar i
svenska landskyrkor ega ännu bestånd.

Stranda. 1. Härad och tingslag i Kalmar län, ingår
i Norra Möre och Stranda domsaga och fögderi samt
omfattar socknarna (kommunerna) Ålem med Pataholms
köping, Mönsterås, Mönsterås köping, Döderhult med
Påskallaviks köping. 63,898 har. 14,828 inv. (1916). -
2. Kontrakt i Växjö stift, omfattar de tre pastoraten
Ålem, Mönsterås och Döderhult med Oskarshamns
stad. 64,050 har. 23,120 inv. (1916).

Stranda (fi. Rannan) l. Härad i Viborgs
län,
Finland, är deladt på fem länsmansdistrikt
och omfattar Viborgs, S:t Johannis, Nykyrka,
Kuolemajärvi, Nuijamaa och Björkö socknar
samt Lavaasaari, Seitskär m. fl. utöar i Finska
viken. 2,970 kvkm. 88,872 inv., finsktalande (1914). -
2. Domsaga i samma län, har samma omfattning som
häradet och lyder under Viborgs hofrätt samt är
fördelad på 4 tingslag. 1-2. A. G. F.

Strandbatteri, befästningsk. Se Kustbatteri.

Strandberg, en från borgaren Oldberg i Hudiksvall
under 1600-talets förra hälft härstammande släkt;
hans sonson, kronofogden i Selebo härad, Södermanland,
Olof S. (f. 1688, d. 1727) upptog namnet S. efter
sin styffader; af släkten ha flera medlemmar vunnit
rykte på litteraturens och sångens område. Se [Sigrid
Strandberg] "Biografiska anteckningar öfver medlemmar
af familjen S." (1885).
illustration placeholder

1. Olof S., sångare, f. 15 febr. 1816 i socknen
Langenhanshagen i Pommern (där fadern, Olof S.,
slutligen kyrkoherde i Hammar, Strängnäs stift,
då idkade teol. studier i Rostock), d. 21 juni
1882 i Stockholm, blef student i Uppsala 1836, men
kom 1838 till Lund, och där väckte hans sällsynt
rena, romantiska och nordiskt klangfärgade tenor i
O. Lindblads kvartetter sådan uppmärksamhet, att
han 1842 engagerades vid K. teatern i Stockholm efter
att året förut ha debuterat som Max i "Friskytten" och
Jakob Friburg i "Den schweitziska familjen". Under
ett fjärdedels sekel tillhörde han vår operascen och
uppbar där de förnämsta tenorpartierna, såsom Tamino i
"Trollflöjten", Masaniello i "Den stumma", Ottavio i
"Don Juan", George i "Hvita frun", Edgar i "Lucie",
Raoul i "Hugenotterna", Rafael i "Hälften hvar",
Hüon i "Oberon", Arnold i "Wilhelm Tell", Profeten,
Fra Diavolo, Robert, Lyonel
i "Martha", Stradella,
Ernani, Manrico
i "Trubaduren" och Gustaf Vasa. 1867
frånträdde han sin plats som premiärsångare, men
tog först två år senare i Josefs parti afsked af
allmänheten. S. blef 1855 led. af Mus. akad. Redan
1865 hade han inträdt i "Post- och Inrikes
tidningars" redaktion, som han tillhörde ända till sin
död. S. var i ordets fullaste och vackraste mening
en natursångare. "Sångens välljud var och blef allt
för honom. Det var liksom han velat säga: här gifver
jag eder det bästa jag eger, mina toners fägring;
begären ej af mig dramatisk konst; det strider mot
min natur, och ett försök kunde aldrig lyckas mer än
till hälften" (Wetterhoff). Af detta utan tvifvel
riktiga omdöme framgår, att S. skar sina egentliga
lagrar icke på scenen, för hvilken han saknade både
dramatisk talang och musikalisk underbyggnad, utan
såsom sällskapssångare, hvartill äfven hans vänsälla
väsen särskildt gjorde honom egnad. Han utgaf en
musikalisk handbok För vänner af operan (1860; bearb.
efter F. Gleich) samt öfversättningarr af



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free