Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormakt - Stormarn - Stormarnas udde - Stormast - Stormberg - Stormbergen - Stormbock - Stormbro - Stormbräder - Stormcentrum - Stormdalen - Stormdalsaaen - Stormdalsaaga - Stormdalselven - Stormdalsfjeldet - Stormdalsfoss - Stormdyning - Stormdäck - Stormfort - Stormfrihet - Stormfågelsläktet - Stormglas - Stormgraf - Stormhatt - Stormhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de under och efter Wienkongressen själfkrafda
åtogo sig, nu försvunnit. – Litt.: J. R. Kjellén,
"Stormakterna" (2 dlr, 1905; 2:a uppl., 4 dlr,
1911–13) och "Samtidens stormakter" (1914).
C. H. H.
Stormarn [stå’r-], landskap i södra delen af
preussiska prov. Schleswig-Holstein, i s. gränsande
till Elbe, i s. ö. till Bille, i n. ö. till Trave,
i n. v. till Stör. En del af landskapet bildar
kretsen S., hvars styrelse residerar i Wandsbek,
hvilket dock numera utgör en egen stadskrets. Se
vidare Holstein. Titeln hertig af S. ingick
under holstein-gottorpska husets regeringstid
(1751–1818) i svenska konungatiteln och S:s vapen
(silfversvan med gyllene krona om halsen å rödt)
i svenska riksvapnet.
J. F. N.
Stormarnas udde. Se Kapkolonien, sp. 865.
Stormast, sjöv. Se Mast.
Stormberg, ort (järnvägsknut) i divisionen Allert
af Kapkolonien, n. v. om Stormbergen. Vid S. blef en
engelsk styrka om 2,500 man infanteri med 2 batterier
under generallöjtnant Gatacre natten till 10 dec. 1899
öfverraskad och i grund slagen af en till högst 1,500
man uppskattad boerstyrka under general Olivier,
hvarvid engelsmännen förlorade öfver 700 man (mest
i fångar) och 2 kanoner. 5 mars 1900 återtogs S. af
general Gatacre, sedan boerna föregående dag utrymt
orten. H. J-dt.
Stormbergen, stenkolsförande bergskedja i Kapkolonien
(se d. o., sp. 861).
Stormbock, krigsv., detsamma som murbräcka (se d. o.).
Stormbro, krigsv. Se Stormningsredskap.
Stormbräder. Se Stormhinder.
Stormcentrum. Se Cyklon, Storm, Vind och Väderlek.
Stormdalen, en från n. till s. löpande bidal till
Dunderlandsdalen, Nordlands amt, Norge. Den norra,
högt belägna, 18 km. långa, breda och öppna delen,
Store S., fortsättes af den trånga, vilda fjälldalen,
Lille S., som kröker sig åt ö. och förenar sig med
Tespdalen. Största fjället är Stormdalsfjeldet
(1,493 m.). Dalen genomstrykes af väg för
flyttlappar. Den genomströmmas af Stormdalselven
l. Stormdalsaaga, som i sitt nedre lopp bildar den
40 m. höga Stormdalsfoss och faller ut i Ranelven.
K. V. H.
Stormdalsaaen [-åen]. Se Rana.
Stormdalsaaga [-aga]. Se Stormdalen.
Stormdalselven. Se Stormdalen.
Stormdalsfjeldet [-fjellet]. Se Stormdalen.
Stormdalsfoss. Se Stormdalen.
Stormdyning, meteor., kan man kalla den dyning, som
utgår i alla riktningar från den våldsamma sjögång,
hvilken förorsakas af cyklonstormarna i de tropiska
haf, där i vanliga fall vindarna äro svaga och hafvet
smult, och det händer därför i dessa farvatten,
att fartyg utanför cyklonens område träffas af
en dyning, som leder sitt upphof från en aflägsen
cyklonstorm. Uppträdandet af dyningar utan märkbar
orsak bör således lända den intelligente sjömannen
till varning för grannskapet till en af dessa farliga
stormar.
R. R. (N. E-m.)
Stormdäck, detsamma som awningdäck, skpsb. Se Däck,
sp. 1196.
Stormfort, krigsv. Se Fästning, sp. 318.
Stormfrihet, befästningsk., en genom härför
lämplig konstruktion åt en permanent befästning
eller genom stormhinders anbringande åt befästningar
i allmänhet gifven egenskap, som omöjliggör eller
åtminstone mycket försvårar en stormning, innan
fienden genom kraftig beskjutning lyckats åstadkomma
stormbar bräsch eller genom stormhindrens undanröjande
beredt väg för stormkolonnerna. Stormfrihet är ett
oeftergifligt villkor för en permanent befästning,
om den skall, som sig bör, kunna försvaras af en
jämförelsevis liten besättning. Den åstadkommes här
genom minst 6 m. höga beklädnadsmurar, i berg djupt
nedsprängda grafvar eller breda våta grafvar med
minst 1,8 m. vattendjup eller genom väl skyddade
stormgaller; men då det döda hindret i och för
sig själf ej är nog för en stormnings hindrande,
måste det försvaras, och särskildt är flankering
från ett väl skyddadt bombfritt verk ett oafvisligt
villkor. Vid fältställningar, där nöjaktig flankering
ej alltid kan anordnas, böra stormhindren läggas så,
att de bli så mycket som möjligt undandragna fientlig
beskjutning samt ej utan vidare kunna af fienden med
af dennes fältarmé medförda medel oskadliggöras; i
stället måste de ligga under försvararens verksammaste
eld. Jfr Stormhinder. L. W:son M.
Stormfågelsläktet, Fulmarus l. Procellaria,
zool., tillhör fam. stormfåglar (Procellariidæ),
ordn. Procellariiformes bland fåglarna. Näbben är af
hufvudets längd; nästuben är genom en längsskiljevägg
tudelad; stjärten är afrundad. Stormfågeln
(F. glacialis; se pl. II till art. Spetsbergen) är
ofvan askblå, under hvit; kroppslängd 50 cm. Den
tillhör polartrakterna, där den mångenstädes
förekommer i stor mängd. Den flyger snabbt, tätt
utmed hafsytan. I närheten af fartyg infinner den
sig ofta och är så glupsk, att den genast hugger
sig fast vid från fartyget utlagda metrefvar,
hvilkas krokar blifvit betade med något ätligt
i köttväg. Födan utgöres af lefvande och döda
hafsdjur. Stormfågeln försvarar sig därigenom,
att den sprutar ut mot sin fiende magsäckens hela
traniga innehåll. På Björnön, Färöarna, Spetsbergen
o. s. v. häckar stormfågeln i stort antal på branta
klippväggar. Ungarna dödas årligen i tusental och
insaltas - trots den vämjeligaste transtank - till
vinterförråd. Stormdrifna exemplar ha anträffats i
södra och västra Sverige. L-e.
Stormfåglar, Fulmaridæ l. Procellariidæ,
zool., familj tillhörande ordn. Procellariiformes
bland fåglarna. Näbben är sammansatt af smärre
hornplåtar, rak, öfvernäbben i spetsen böjd;
näsborrarna äro mer eller mindre tubformiga och
öppna sig på midten af näbbryggen. De främre tårna
äro förbundna genom simhud; baktån saknas eller
är förkrympt. Stormfåglarna lefva oftast långt
från kusterna, som de uppsöka nästan endast under
fortplantningstiden. Sin näring, hvarjehanda sjödjur,
hämta de från hafsytan. Somliga äro nattfåglar. De
lägga blott ett ägg. Hithörande släkten äro
albatrossen (Diomedea), stormfågelsläktet (Fulmarus),
stormsvalan (Thalassidroma) och liresläktet
(Puffinus). L-e.
Stormgaller, befästningsk., ha i fästningsgrafvar som
stormhinder numera ersatt palissader och fristående
murar. De bestå af lodrätt i berg, stenmur- eller
betonggrund nedsatta järnstänger, som upptill och
nedtill sammanhållas af horisontala plattjärnsband
samt stagas inåt. Vertikalstängernas spetsar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
