Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhuset betydligt, men under åren närmast efter
fredsslutet inträdde ett bakslag, hvilket 1903 började
bli desto kännbarare, som unionistpartiet samtidigt
söndrades genom Chamberlains agitation för tariff
reform, riksenhetens stärkande genom införande af ett
till koloniernas förmån anordnadt preferenstullsystem,
hvilket samtidigt åsyftade att skydda brittisk
industri mot den växande utländska, särskildt tyska
konkurrensen på in- och utländska marknader. I
sin kamp för frihandelssystemets bevarande fingo
liberalerna stöd af en rätt inflytelserik grupp
konservativa och liberalunionister (hertigen af
Devonshire, lord Hugh Cecil, lord George Hamilton
m. fl.), och schismen inom partiet vållade sept. 1903
en partiell ministerkris, i det att Chamberlain för
att vinna större handlingsfrihet afgick ur kabinettet
och ungefär samtidigt äfven de ledande unionistiske
frihandlarna (Devonshire, Hamilton m. fl.) lämnade
det. Premiärministern Balfour förmåddes af hänsyn
till partiets sammanhållning och i samklang med
sin skeptiska personliga läggning att i den stora
tvistefrågan intaga en vacklande mellanställning, som
ytterligare blottställde regeringen för liberalernas
allt häftigare angrepp. Unionistregeringen
hade genom 1902 års Education act omorganiserat
folkskoleundervisningen (1903 utsträcktes
det nya skolsystemet äfven till London) och på
utrikespolitikens område gjort slut på S:s isolering
genom alliansen med Japan (jan. 1902; förnyad i vidgad
form aug. 1905) och genom det "hjärtliga samförstånd"
(entente cordiale) utrikesministern lord Lansdowne
åvägabragte med Frankrike aug. 1904 genom ett aftal,
enligt hvilket Frankrike gaf S. fria händer i Egypten
mot villkor att erhålla samma handlingsfrihet
i Marokko. Under rysk-japanska kriget 1904-05,
då brittiskjapanska alliansen skyddade Japan
mot inblandning af Frankrike eller andra makter
till Rysslands förmån i kriget, framkallades
en allvarlig brittisk-rysk konflikt genom den
s. k. "Dogger-bank-episoden" (se Doggerbank)
i okt. 1904. Stark misstämning i Ryssland framkallades
s. å. genom en af dåv. öfversten Younghusband ledd
expedition till Tibet, hvilken framträngde ända till
Lhasa och gjorde slut på de ryska intrigerna hos den
tibetanska regeringen. Ministern för Irland, Wyndham,
genomdref 1903 en i det irländska jordbrukets historia
epokgörande jordlag, genom hvilken staten medelst
frikostiga penningtillskott och ekonomiska garantier
främjade arrendatorernas förvandling till själfegande
småbrukare (se Irland, sp. 868). Uppmuntrad af
denna framgång, som vunnits under medverkan af alla
irländska partier, sökte Wyndham i samförstånd
med den nye understatssekreteraren för Irland,
sir Antony (nu lord) Macdonnell, tillmötesgå de
berättigade sträfvanden, som home-rule-rörelsen
kunde innesluta, genom ett förslag om "devolution",
d. v. s. öfverflyttning till ett irländskt
finansråd af en del ärenden, som dittills
afgjorts af brittiska parlamentet. Förslaget strandade
emellertid på det starka motstånd det rönte från
unionistpartiets högra flygel, och Wyndham nödgades
afgå (mars 1905). Jämte tullfrågan var behandlingen
af de nyeröfrade sydafrikanska kolonierna ett ständigt
tvisteämne mellan regeringen och den
liberala oppositionen; särskildt gällde dess angrepp
nödfallsåtgärden att i brist på svart arbetskraft
använda importerade kinesiska grofarbetare (kulier)
vid de transvaalska gruffälten. Fyllnadsvalen
utföllo allt oftare till oppositionens förmån, och då
Chamberlain allt enträgnare yrkade på sitt
tariffreformprograms antagande af regeringen, föredrog Balfour
(dec. 1905) att afgå, lämnande tullfrågans afgörande
åt de allmänna val den nya liberala ministären
var nödsakad att omedelbart utlysa. Denna ministär
bildades under presidium af den personligen älskvärde
och förmedlande, men som statsman rätt medelmåttige
Campbell-Bannerman, som i sitt kabinett lyckades samla
de främste representanterna (utom Rosebery) för de
olika meningsskiftningarna inom partiet. Grey blef
utrikes-, Asquith finans- och Haldane krigsminister;
den äldre riktningen representerades af Morley som
statssekreterare för Indien, Herbert Gladstone som
inrikesminister och J. Bryce som minister för Irland,
den raskt framträngande radikalismen af Lloyd George
som handelsminister. Valen (jan. 1906) resulterade
i ett förkrossande nederlag för unionisterna och den
Chamberlainska tariffreformen (blott 157 unionister
valdes mot 379 liberaler, 51 arbetarrepresentanter
och 83 irländska nationalister). Den nya ministären
dristade, trots oppositionens dystert varnande
förutsägelser, i ett slag förläna full kolonial
själfstyrelse åt de forna boerrepublikerna (1906)
och belönades för sin djärfhet genom den förvånande
snabba tillväxt lojaliteten mot brittiska riket fick
genom detta förtroendefulla tillmötesgående. I öfrigt
var ministären Campbell-Bannerman mycket fattig på
positiva resultat i sitt parlamentariska arbete,
detta delvis beroende på, att öfverhuset förkastade
den ena från underhuset dit öfversända radikala
billen efter den andra. Med Ryssland afslöts 31 juli
1907 en betydelsefull öfverenskommelse om Persiens
uppdelning i intressesfärer (se Persien,
sp. 564-565), samt om Rysslands och S:s framtida
ställning till Afganistan och Tibet. Därefter plägade
S., Frankrike och Ryssland ibland sammanfattas som
en mot trippelalliansen ställd stormaktsgrupp under
namnet "ententen", hvilken benämning sedan 1904 års
fransk-engelska aftal getts S. och Frankrike.
Campbell-Bannerman afgick af hälsoskäl april
1908 och efterträddes som premiärminister af
Asquith; vid ministärens rekonstruktion blef Lloyd
George finansminister och den från unionisterna
till det liberala partiet öfvergångne Winston
Churchill handelsminister, hvarjämte flera af den
radikala flygelns yngre krafter erhöllo viktiga
poster. Den rekonstruerade ministärens drifvande
kraft var Lloyd George, och hans april 1909
framlagda budgetsförslag innehöll bl. a. en rad
vidtgående jordbeskattningsförslag (på oförtjänt
värdestegring, bristande uppodling o. s. v.), som på
konservativt håll väckte den häftigaste opposition
mot omhvälfningsplanerna, särskildt bland de i
öfverhuset talrikt företrädde storgodsegarna, mot
hvilka Lloyd George i upphetsande folkmötestal sökte
mobilisera arbetarklassens hat. Öfverhuset, som ej på
mycket länge användt sin omstridda rätt att afslå
budgetsförslag eller andra biller af ekonomisk art,
beslöt (nov.) att "ej ge sitt samtycke till billen,
förrän den underställts valmännens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
