- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
191-192

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riket, till att rikta ett kraftigt anfall
däremot. Åter tycktes det vara ute med "den sjuke
mannen", och åter fick S. skrida in till hans
hjälp. Den brittiska flottans hotande närhet
tvang ryska hären att vända om nästan i själfva
Konstantinopels åsyn, och vid Berlinkonferensen
måste Ryssland 1878 afstå en god del af de genom
kriget vunna resultaten, hvarjämte S. mot åtagande
af plikten att skydda Turkiets besittningar i Mindre
Asien fick åt sig öfverlämnad förvaltningen af ön
Cypern. Den "fred med ära", som Disraeli hemförde
från Berlinkongressen, var hans mest lysande
triumf, men den vanns under skarp protest af
Gladstone, som med hela kraften af sin vältalighet
åtagit sig de förtryckte bulgarernas sak och i
en bullrande agitationskampanj påyrkat turkarnas
utdrifvande ur Europa. - Äfven i andra världsdelar
var S. lyckosamt. Boerrepubliken Transvaal i
Syd-Afrika hade 1877 motvilligt gett sig under
dess välde af fruktan för suluernas fruktansvärda
krigarstat, och liksom Disraelis förra ministär
genomfört den kanadensiska unionen, arbetade hans
idérike kolonialminister lord Carnarvon nu på att
låta den efterföljas af en sydafrikansk, mellan de
brittisk-holländska staterna i denna världsdel. Ett
krig med suluerna hejdade fullföljandet af denna plan;
börjadt med nederlag för engelsmännen, slutade det
efter lord Chelmsfords seger (1879) vid Isandhlwana
med sulurikets fullständiga upprifvande. På
inrikespolitikens område voro skyddslagstiftning
för sjömännen (se Plimsoll-1agen) och
en grundlig reformering af öfverdomstolarna (1875)
de förnämsta resultaten af ministärens verksamhet.

1880 blef det nya parlamentsval och ny
ministerkris. Gladstone som 1875 lämnat den aktiva
politiken och endast tidtals ånyo personligen
ingripit, återtog nu det liberala partiets ledning
och förde det i en stormig valkampanj till seger
genom glödande oratoriska angrepp på de konservatives
utrikespolitik ("Midlothiankampanjen"). I sin nya
ministär (april 1880) inrymde han platser äfven åt
partiets radikalare flygel (Bright, Chamberlain,
Dilke), och genomgripande inre reformer blefvo
kabinettets lösen. Det besegrade Afganistan
återfick Kandahar; boerna i Transvaal, som 1880
rest sig, återfingo 1881 sin själfständighet;
ja själfve sulukungen Cetewayo insattes på nytt i
sitt rike, där han dock snart blef dödad under den
anarki efterlåtenhetspolitiken framkallat bland
suluerna. Blott i ett fall frångick Gladstone sin
ledande grundsats om folkens själfbestämmelserätt:
han lät 1882 under Arabi paschas uppror bombardera
Alexandria och besätta Egypten till skydd för de
hotade brittiska intressena. Arabis lätt kufvade
resning följdes snart af den vida fruktansvärdare
under en fanatisk profet ("máhdi") och upprorsledare
i Sudan (se Muhammed Ahmed). General Gordon utsändes
att med sitt stora personliga inflytande ordna
förhållandena i Sudan, som dock växte honom öfver
hufvudet, och Gladstone dröjde obeslutsamt att
sända honom själp, till dess det var för sent att
rädda honom från en säker undergång. Kartum föll
(jan. 1885), och Gordon dödades, Sudan var för
lång tid framåt i máhdins händer, en motgång för de
brittiska vapnen, som betänkligt sänkte S:s prestige
i Orienten och i hög grad minskade den liberala
ministärens popularitet
hemma i moderlandet. Gladstoae själf var emellertid
från ministärens tillkomst mest upptagen af de inre
reformproblemen, bland hvilka de irländska genom
förhållandenas makt trängdes fram i förgrunden. En
ny jordlag (1881), stödjande sig på urgammal
historisk rätt, återställde på Irland ett slags
samegendom mellan jordens egare och brukare,
men väckte också hos arrendatorerna i England och
Skottland anspråk på mera tryggande jordlagstiftning,
hvilka stegrats under intrycket af den öfvermäktiga
jordbrukskonkurrensen från andra världsdelar. På
Irland förmådde jordlagsreformen ej hämma det genom
våldsam nationalistagitation underblåsta missnöjet,
och efter morden i Phoenix-parken på ministern för
Irland lord Fr. Cavendish och understatssekreteraren
Burke (6 maj 1882) följde en period af terroristiska
våldsdåd och sträng undantagslagstiftning (se Irland,
sp. 866-867). Under patriotisk samverkan mellan
liberalerna och det efter Disraelis död (1881) af
lord Salisbury ledda konservativa partiet tillkom
1884-85 års stora valreform, som fullständigt
genomförde underhusets ombildning i demokratisk
anda, genom hushållsrösträttens utsträckning till
landsbygdens valmän och en genomgripande omreglering
af valkretsarna. Reformverket skulle ha drifvits
med ännu större kraft, om det ej hindrats af
underhusets irländska ledamöter; som funnit sig
ej ha några utsikter att på vanlig parlamentarisk
väg förverkliga sina vidtgående planer och hämnades
genom att med ändlöst prat om allt cch intet upptaga
husets tid och hindra allt fruktbärande arbete. Nu
måste underhuset finna sig i att vidtaga ändringar
i sin arbetsordning med tvångsregler (closure),
som ingen förr där kunnat drömma om. Värre var,
att den stora valreformen icke kunnat genomföras
utan irländarnas hjälp och att dessa därför fingo
behålla ett vida större antal mandat i underhuset,
än de med fog kunde kräfva. De betjänade sig af
sina påtryckningsmöjligheter på den af deras röster
beroende liberala ministären för att söka framtvinga
ett förslag om den vidsträcktaste själfstyrelse med
eget parlament för Irland. Gladstone beslöt under
intrycket häraf att åtaga sig irländarnas sak, och för
årtionden framåt kom sedan det parlamentariska lifvet
i S. att till stor del röra sig om denna irländska
själfstyrelsefråga (home rule\ se d. o. och Gladstone,
sp. 1260-61). E. S-n. (V. S-g.)

Ministären Gladstone
störtades (juni 1885) formellt på en budgetfråga
om höjning af skatten på öl och spritvaror, men
faktiskt på det allmänna missnöjet med dess svaga
utrikespolitik, och Salisbury bildade sin första
ministär, ehuru utan majoritet i underhuset. De
konservative genomförde nu en irländsk jordlag,
åsyftande att främja uppkomsten af ett själfegande
bondestånd på Irland (lord Ashbournes lag] se Irland,
sp. 867) samt upplöste nov. 1885 parlamentet. De
irländske nationalisterna, som i flera engelska
industristäder utöfvade rätt stort inflytande
bland valmanskåren, tvekade, hvilketdera partiet
de skulle stödja, och deras ledare Parnell (se
d. o.) förhandlade med den konservative lordlöjtnanten
på Irland lord Carnarvon om konservativt stöd åt
home-rule-politiken. Gladstone besvor samtidigt
valmännen att ge liberalerna så stark majoritet,
att de skulle kunna lösa den irländska frågan, utan
att vara beroende af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:03:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcg/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free