Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade största förtjänsten om reformbillens affattning
och lotsning genom parlamentet.
I nio år hade nu whigs öfvervikten i parlamentet och
fullföljde, om än med rätt snart aftagande kraft,
det påbörjade reformarbetet. Greys ministär, vid
dennes afgång i juli 1834 rekonstruerad af lord
Melbourne, blef nov. s. å. så godt som afskedad
genom konungens personliga ingripande, men sir
Robert Peel, som bildade en moderat toryministär,
lyckades ej genom parlamentsupplösning få majoritet
i underhuset och afgick redan april 1835, hvarefter
whigs åter kommo till makten och en ny ministär
Melbourne bildades. Redan under Greys ministär hade
1833 kolonialministern Stanley genomfört en lag
om negerslafveriets afskaffande inom det brittiska
riket. Reformen hade många årtionden påyrkats. Genom
en af den ädle Wilberforce börjad och af
Th. F. Buxton och Z. Macaulay outtröttligt fortsatt
agitation, som dock ej kunnat krönas med framgång,
så länge de engelske jorddrottarna hade makt att
skydda de västindiske plantageegarna; nu afskaffades
omsider slafveriet fullständigt i Englands kolonier
mot ett skadestånd af 20 mill. pd till slafegarna
och rätt för dem att under 12 år få ha kvar sina
forna slafvar i tjänst som "lärlingar" (apprentices)
mot kläder och kost som lön för tre fjärdedelar
af deras arbetsdag. En grundlig fattigvårdsreform
genomfördes genom 1834 års "poor law", som gjorde
slut på det planlösa fattigunderstödssystem, hvilket
dittills tillämpats, och systematiserade fattigvården
genom uppfattande af fattighus (workhouses) och
kommunernas sammanförande till större, modernt
organiserade fattigvårdsdistrikt. Den engelska
kommunalförvaltningen ordnades på mera tidsenligt
sätt (1835), men blef dyrare än förut, då en del
förtroendeuppdrag, som förut skötts af aristokratien,
nu öfverlätos åt aflönade ämbetsmän. Kolonialministern
lord Glenelgs okloka kolonialpolitik framkallade
i Syd-Afrika en massutvandring af boerfolket
från Kapkolonien till länderna bortom Oranje och
Vaal. Whigs’ makt led intet afbräck genom konungens
död och hans brorsdotter Viktorias (1837–1901)
tronbestigning; men denna bildar likväl en märklig
vändpunkt i Englands historia. Georg III hade haft
sju söner, men af dem hade endast tronföljaren och
hertigen af Cumberland ingått jämbördiga äktenskap. Då
prinsessan Charlotta, enda dottern till Georg IV och
hans olyckliga gemål, 1817 afled och konungahusets
bestånd därmed råkat i fara, fick världen inom
kort se fyra af de furstlige gubbarna hasteligen
bege sig i brudstol med äktenskapslediga tyska
prinsessor, allt till tronföljdens betryggande. Åt
den fjärde af bröderna, hertigen af Kent, föddes
1819 dottern Viktoria, som nu i kraft af den
engelska arfföljdsordningen, hvilken ger dotter
af äldre son företräde framför yngre son, besteg
tronen i st. f. hertigen af Cumberland, den femte af
bröderna. Då denne emellertid vid Vilhelm IV:s död
blef konung i Hannover med dess manliga arfsföljd,
löstes omsider den förbindelse med detta land, som
varat så länge och ländt England till så föga fromma.
Den unga drottningen tillträdde regeringen under
allmän sympati och med en uppfattning af sina
konstitutionella regentplikter, som var höjd öfver
allt beröm. I sitt äktenskap med prins Albert af
Sachsen-Koburg blef hon moder till en talrik
familj. Regeringen fördes till 1841 efter
samma grundsatser som förut, men under växande
inrikespolitiska svårigheter för det härskande
whigpartiet i dess täflan med Peel, som 1835
reorganiserat det godsegararistokratiska
torypartiet i demokratisk riktning och nu för sin
moderata, "konservativa", politik vann allt större
anslutning äfven bland medelklassen. En storslagen
utrikespolitik, ledd af lord Palmerston, visade
däremot S. i dess rätta dager såsom världsmakt. I
Afganistan bekämpades indirekt det växande ryska
inflytandet i Central-Asien. Mot Kina, till hvilket
man nalkats genom eröfringarna i Burma, fördes ett
lyckligt krig till fördel för den engelska handeln,
men hvars närmaste anledning – kinesernas försök
att skydda sig mot den fördärfliga införseln af
opium – var sådan, att det i Europa väckte allmänt
ogillande och i Kina ett ingrodt hat till västerlandet
(jfr Kina, sp. 63–64). I Egypten stäcktes Muhammed
Alis äregiriga, af Frankrike understödda planer att
grundlägga en stormakt, som kunnat bli farlig för S:s
indiska välde. Men i hemlandet jäste missnöjet bland
de lägre klasserna. Det ständigt öppna irländska såret
fortfor att blöda, under det O’Connell fullföljde sin
stormande agitation för sina landsmäns frigörelse
från engelskt aristokratförtryck. I England
såg underklassen, särskildt industriarbetarnas
proletariat, ej sina lefnadsvillkor bättras under
storborgarnas herradöme, och den framställde i
"folkets charta" (1839) anspråk på ytterligare
författningsreformer (se Chartism), som då
ansågos mycket radikala, men nu äro till största
delen genomförda. Chartiströrelsen fortgick några år
under stark agitation och med väldiga jättepetitioner
till underhuset, som dock ej lyssnade till dess
anspråk. I Canada utbröt 1837 ett farligt uppror,
men genom den dit utsände lord Durhams (se
Lambton 2) kloka ingripande ordnades några år senare
Canadas styrelse enligt själfstyrelseprincipens
grundsatser, en händelse, som bildar epok i de
brittiska koloniernas historia. I underhuset gled
makten 1841 öfver till tories eller, som de nu
började kallas, det konservativa partiet. Peel
hade redan 1839 fått uppdrag att bilda ministär,
men då misslyckats till följd af en konflikt med
den unga drottningen om utnämning af nya hofdamer
(the bedchamber question). I den ministär han nu
bildade voro den från whigs till de konservative
öfvergångne lord Stanley och sir J. Graham hans mest
betydande kolleger. En ministerpost utanför kabinettet
innehades af den unge W. E. Gladstone, hvilken då ännu
ansågs som "konservatismens hopp". Den folkrörelse,
som chartisterna inledt, blef snart af mera ekonomisk
än politisk natur. Det oerhörda uppsving, som ångans
användning gett industrien, hade framkallat ett
manstarkt proletariat af fabriksarbetare, och om än
nationalrikedomens ofantliga stegring ingalunda lämnat
dessa massor oberörda, sågo de dock sin tillvaro
oupphörligt hotas af hvarje kris inom handels-
eller fabriksvärlden. Deras lefnadskostnader ökades
i väsentlig mån genom spannmålslagarna, som vållade
konstlad höjning af sädesprisen till jordegarnas
förmån. Ehuru flera gånger mildrade, stodo dessa
lagar ännu alltid kvar, och mest mot dem vände sig
nu arbetarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
