Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inv. Mot 1,000 män svarade i England med Wales 1,067
kvinnor, i Skottland 1,062 kvinnor. Den tätaste
befolkningen har grefsk. Lancaster. Stadsbefolkningen
i England med Wales utgjorde 1911 78 proc. Af städerna
hade 12 en folkmängd af öfver 250,000 hvar, däraf
4 öfver 500,000 (London, Liverpool, Manchester
och Birmingham), 32 mellan 100,000 och 250,000
samt 53 mellan 50,000 och 100,000. För Skottland
se d. o., sp. 1157. Om religion och antalet olika
trosbekännare se England, sp. 594–599, och Skottland,
sp. 1163–64. Allra största delen af folket talar
engelska (se Engelska språket). Af alla invånare
öfver 3 års ålder talade (1911) i Wales 190,292
(7,9 proc.) enbart keltiska och 787,074 (32,5
proc.) keltiska och engelska, i Skottland 18,400
(0,4 proc.) enbart keltiska (gaeliska) och 183,998
(3,9 proc.) gaeliska och engelska. (På Irland talade
16,873, 0,39 proc., enbart iriska och 565,573, 12,9
proc., iriska och engelska.) Antalet af dem, som tala
de keltiska dialekterna enbart eller jämte engelska,
är stadt i sjunkande. – Emigrationen från S. är mycket
stor. 1815–52 steg den till nära 3,6 mill., 1853–1900
till nära 12 mill., 1901–14 till 7,119,500 pers. –
Från Irland enbart hade 1851–sept. 1916 emigrerat
öfver 4,3 mill. pers.
Materiell kultur. Statistiken för 1911 visar, att
af Englands och Wales’ folkmängd voro af personer
öfver 10 år 9,46 mill. sysselsatta i industrien,
1,26 mill. i jordbruk och fiske samt 2,2 mill. i
handel. För Skottland se d. o., sp. 1158.
Jordbruket har sålunda icke samma betydelse som i
de flesta andra stater, utan landets hufvudnäring
är industrien. Dock är S. med hänsyn till skördens
storlek den sjätte i ordningen af Europas stater. Det
förmår dock icke på långt när producera, hvad det
själft behöfver, hvadan spannmål och produkter
däraf äro den största af alla importvaror (1913:
85,5 mill. pd st., 1916: 133,3 mill. pd). Af
Englands och Wales’ landområde voro (1915) 29,5
proc. (4,438,000 har) odlad jord, 5 proc. (76,240 har)
skog och planteringar, 10 proc. (1,52 mill. har)
berg och hedar, 43,3 proc. (6,51 mill. har)
gräsängar. Af den odlade jorden upptogos 1916 2,3
mill. har af sädesväxter jämte ärter och bönor,
550,200 har af rotfrukter, kål o. d. De förnämsta
jordbruksprodukterna äro hvete (1915: 20,2 mill. hl.),
korn (15,2 mill. hl.) och hafre (30,4 mill. hl.) samt
2,64 mill. ton potatis. Äfven ladugårdsprodukter
måste införas i stora mängder, ehuru boskapsskötseln
står mycket högt. Engelsmännen ha mer än andra folk
förstått att utbilda djurraser af olika slag till
olika ändamål. Både häst- och fårafveln stå där högre
än annorstädes. På det förra området märkas raser af
alla slag alltifrån den smärta fullblodshästen till de
tyngsta arbetshästar, såsom Clydesdalerasen. Antalet
hästar var i det förenade konungariket 1916
1,834,000. S. är ock hemlandet för många berömda
nötkreatursraser, bl. a. korthornsrasen. 1916 funnos
nära 12,45 mill. nötkreatur. I antalet får kommer
S. visserligen efter Ryssland (1916 voro de 28,25
mill.), men till kvaliteten öfverträffa de engelska
fåren de ryska. Somliga raser äro utbildade att lämna
mycket kött, andra
att producera fin ull. Fårafveln idkas mest i
bergstrakter och på hedarna, såsom på the Downs, på
Salisbury plain, i Wales, på Penninska kedjan och i
Hög-Skottland. Svinen (3,6 mill. 1916) äro särskildt
talrika på Irland. En af raserna, Yorkshirerasen, har
användts att förbättra den inhemska svenska svinrasen.
Egendomlig för S:s agrariska förhållanden
är jordegendomens ojämna fördelning. S. är de
stora landtegendomarnas land. I hela riket finnas
omkr. 1,2 mill. jordegare, men endast 320,000 ega
mer än 1 acre (0,404 har). En enda man, hertigen
af Northumberland, eger 1/5 mera jord än 900,000
andra jordegare tillsammans. Hälften af all odlad
jord eges af 7,400 personer, och 91 personer ega en
sjättedel af S. Stora områden tillhöra kronan, kyrkan,
universiteten eller korporationer. I Skottland och
Irland äro dessa förhållanden än värre än i England. I
det förra landet, som har endast 19,000 jordegare,
äro 26 i besittning af en tredjedel af hela landet. En
följd häraf är, att i S. de allra fleste bönderna äro
arrendatorer, och för dessa har lagstiftningen sörjt
genom en detaljerad arrendelagstiftning, som i vissa
fall gör arrendatorn nästan lika själfständig som en
jordegare. Så t. ex. finnas äfven ärftliga arrenden
(jfr Copyhold och Leasehold). Bland andra
åtgärder för att bereda småbruk åt jordarbetare märkes
The small holdings and allotments act af 1908, som
ålägger grefskapsråden att skaffa jordbruksarbetare
små arrenden, och t. o. m.
1914 hade i England och Wales 13,566
har genom de kommunala myndigheternas försorg
bortarrenderats till 130,526 arrendatorer och 52
föreningar. Antalet brukningsdelar i hela riket var
1916 505,179, hvaraf 105,486 på 1–5 acres,
229,636 på 5–50 acres, 153,367 på 50–300 acres
och 16,690 på öfver 300 acres (121 har). Emellertid
har svårigheten att i S. bli "sin egen" varit en af
orsakerna till den stora emigrationen. En annan följd
af jordens hopning på få händer har varit den, att de
store godsegarna afsatt stora områden till jaktmarker
eller fårbeten och att jorden sålunda icke odlas så
intensivt som i andra länder. Detta har medfört,
att landtbefolkningen aftar och jordbrukets
afkastning går tillbaka (under de sista 50 åren med
icke mindre än 60 proc.). 1900–16 minskades arealen
af odlad jord med 448,216 har.
Fisket är en viktig näringskälla och sysselsatte
1914 i S. och Irland omkr. 74,000 yrkesfiskare och
22,600 andra personer samt 23,000 fartyg. Värdet af
fiskeriprodukterna (434,750 ton)
1915 var 9,7 mill. pd st., hvartill kommo 362,000
pd st. för ostron, hummer m. m.
Bergsbruk. S. har stor rikedom af olika
bergverksprodukter. Viktigast är tillgången på
stenkol, som gett S. dess öfverlägsna ställning
som industristat. Stenkolsfyndigheterna i
Förenade konungariket S. och Irland uppskattades
1913 till 189,533 mill. ton. Emellertid har S:s
relativa betydelse på detta område gått tillbaka,
särskildt genom den ökade stenkolsbrytningen i
Förenta staterna. Medan före 1870 mer än hälften
af hela jordens kolproduktion kom på S., var 1915
Förenta staternas produktion nära dubbelt så stor
som S:s. Sistnämnda år brötos i S. 257,2 mill. ton
(på 1,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
