Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 109-110 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stolplinje - Stolpmünde - Stolpning - Stolsbröder - Stolshydna - Stolsteg - Stoltenberg, Mathias - Stoltenberg-Lerche, Vincent - Stolt fjällskifling - Stolt Henrik - Stolz, alban - Stolze, Heinrich August Wilhelm - Stolzenfels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplades på krokar, öfvergick man snart till
typer med horisontella reglar af vinkeljärn,
i hvilka äro infästa pinnar för isolatorernas
fastsättande. Vanligast förekomma 4-pinns reglar,
men där lättare trådsorter användas, förekomma
äfven reglar med större antal pinnar. Dessa typer
benämnas gemensamt enkelstolplinjer. Vid ännu större
trådknippen användas parstolplinjer för reglar med
8 eller 10 pinnar. Prof på några stolptyper ses i
fig. 1. -

Fig. 1. Stolplinjetyper.

Stolparna nedsättas ungefär l,5
m. i marken i förut uppgräfda hål, för hvilkas
upptagande särskilda verktyg, jordborr och jordskopa,
användas. Efter nedsättningen fastkilas stolpen med
stenar under samtidig uppriktning. I vinklar, där
stolparna äro utsatta för större påkänning, eller där
markens beskaffenhet omöjliggör nedsättning af stolpen
till erforderligt djup, måste denna förstärkas. Detta
sker medelst sträfvor och stag. Sträfvors utseende
och anbringningssätt framgå af fig. 2-3.

Fig. 2. Tresträfvad stolpe.

Fig. 3. Ensträfvad stolpe.

Vanligaste förstärkningssättet är stagning,
utförd med stållinor, bestående vanligen af 7
stycken 3 eller 2,2 mm. trådar (6 tons resp. 3 tons
linor), hvilka fästas upptill å stolpen i närheten
af anbringningspunkten för resultanten till de på
stolpen verkande krafterna och föras i riktning
mot denna resultant till ett i marken befintligt
stagfäste, som utgöres af en jordfast sten eller
en i marken nedgräfd sten eller s. k. stagskifva. -
Stag, som afse att aflasta vinkelstolpar för de af
trådarnas dragning uppstående påkänningarna, benämnas
vinkelstag. De på stolplinjen upplagda
ledningarna fastspännas vanligen i hvar 8:e
stolpe medelst s. k. spännhankar för begränsning
af uppstående ras vid ledningsbrott; dessa
s. k. spännstolpar förses med stag i linjens
riktning, spännstag, för att upptaga påkänningen vid
dylikt ledningsbrott. Vid utefter järnvägar gående
stolplinjer, hvilkas afstånd till gränsen för "fria
rummet" (se d. o.) är mindre än stolplinjens höjd
öfver marken, anbringas på stolparna vinkelrätt
ut från banan s. k. säkerhetsstag för att
linjen ej under några förhållanden må falla öfver
banan. Vid 1917 års början funnos i Sverige 31,800
km. stolplinjer tillhöriga telegrafverket, omkr. 8,000
km. tillhöriga statens eller enskilda järnvägar samt
en del stolplinjer tillhöriga enskilda telefonföretag.
(A. H-n.)

Stolpmünde. Se Stolp.

Stolpning, mek. Se Kätting, sp. 600.

Stolsbröder. Se Knutsgillen, sp. 427.

Stolshydna. Se Norge, sp. 1379.

Stolsteg. Se Vagel.

Stoltenberg, Mathias, norsk målare,
f. 1799 i Tönsberg, d. 1871 i trakten af Hamar,
blef döfstum vid 12-13 års ålder, kom 1820 till
Köpenhamn, där han studerade vid konstakademien
och för C. A. Lorenzen, och befann sig 1827 åter i
Norge. Under hela sin återstående lefnad reste eller
vandrade han omkring i landet och målade hvart han
kom små porträtt, som han sålde för billigt pris,
ofta för endast föda och husrum. Först på den
sistförflutna tiden ha dessa porträtt - målade med
virtuosmässigt föredrag och frisk, intagande kolorit
- blifvit uppmärksammade. På 100-årsutställningen
i Kristiania 1914 räknades S. till Norges
betydande målare under det gångna århundradet.
G-g N.

Stoltenberg-Lerche, Vincent, konstnär. Se Lerche.

Stolt fjällskifling, bot. Se Lepiota.

Stolt Henrik, bot., namn på Chenopodium bonus
Henricus, äfven kallad lungrot och
Henriksmolla. Se Lungrot 2.

Stolz [stålts], Alban, tysk författare, f. 1808
i Bühl, Baden, d. 1883 i Freiburg som professor
i pastoralteologi, var en originell, mycket läst
författare af katolska folkböcker: Spanisches für die
gebildete welt (1853), Besuch bei Sem, Cham und Japhet
(1857; 9:e uppl. 1908) m. fl. Gesammelte werke i 19
bd 1871 ff., billighetsuppl. i 10 bd 1910. Se biogr,
af Hägele (1889).

Stolze [stå’ltse], Heinrich August Wilhelm, tysk
stenograf, f 20 maj 1798 i Berlin, d. där 8 jan. 1867,
sedan 1852 föreståndare för preussiska Andra kammarens
stenografbyrå. Han utbildade ett eget stenografiskt
system (se Stenografi, sp. 1264) samt utgaf
bl. a. Anleitung zur deutschen stenographie (65:e
uppl. 1897).

Stolzenfels [stå^tsen-], borg i preussiska
reg.-omr. Koblenz (Rhenprovinsen), på en höjd vid
Rhen, midtemot Lahns mynning. Den ursprungliga borgen
uppfördes 1250 och var under medeltiden ofta säte
för ärkebiskoparna af Trier samt intogs af svenskarna
under Horn 21 juni 1632, men förstördes af fransmännen
1689. 1825 öfvergick S. till sedermera konung Fredrik
Vilhelm IV, hvilken där med begagnande af den äldre
borgens lämningar lät efter Schinkels planer uppföra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>