Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 87-88 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockkarda, text. Se Hargreaves, J. - Stockkumlaost. Se Ost, sp. 1044 - Stocklack. Se Gummilacka - Stockman, David Georg - Stockman. Se Löweneck, P. - Stockmar, Christian Friedrich von - Stockmarr, Johanne - Stockning. Se Biskötsel, sp. 492 - Stockport - Stockros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockkarda, text. Se Hargreaves, J.

Stockkumlaost. Se Ost, sp. 1044.

Stocklack. Se Gummilacka.

Stockman,
David Georg, operasångare, f. 30 nov. 1879 i
Göteborg, utöfvade först bildhuggaryrket och var
fem år solisttenor i Luttemanska kvartetten, som
mest konserterade utomlands. Han studerade någon tid
sång för H. Hoffmann i Breslau, roller för Jos. Lang
och plastik för Signe Hebbe samt debuterade 1906–07
som Wilhelm Meister i "Mignon", Lyonel i "Martha"
och Fernando i "Leonora" på K. teatern, där han
är anställd sedan 1907. S. eger en ganska stor, af
naturen lyckligt lagd tenorröst af äktsvensk klarhet
och renhet; tonansatsen är fast och otvungen, klangen
kännetecknas af en viss käckhet, till hvilken dock
småningom sällat sig rätt mycken lyrisk förfining och
uttrycksvärme, hvarjämte den manerfria aktionen fått
mera lif. S. har befunnits skickad att efter A. Ödmann
öfvertaga de ungdomligt ideala tenorpartierna. Till
hans roller höra Romeo, Faust (i Gounods och Boitos
operor), Raoul i "Hugenotterna", Lohengrin, Walther i
"Mästersångarna", Tristan och Parsifal, hvilka bägge
han kreerat på svensk scen, Tamino i "Trollflöjten",
Fra Diavolo, George Brown i "Hvita frun",
Alfredo i "Den vilseförda", Herman i "Spader dam",
Marouf, André Chenier och Gennaro i "Madonnans
juveler", hvilka fyra sista han här kreerat.

^{E. F–t.}

Stockman. Se Löweneck, P.


Stockmar, Christian
Friedrich von, friherre, tysk statsman, f. 22
aug. 1787 i Koburg, d. där 9 juli 1863, tillhörde en
släkt af, enligt familjetraditionen, svensk härkomst,
blef 1812 stads- och landsfysikus i Koburg och 1816
lifmedikus hos prins Leopold af Sachsen-Koburg,
hvilken han s. å. följde till England, då denne
bosatte sig där som tronarftagarinnan prinsessan
Charlottas gemål. S. blef snart prinsens sekreterare
och hofmarskalk samt tog som dennes förtrogne vän
verksamt del i de underhandlingar, som föregingo
dennes mottagande af belgiska konungakronan 1831. 1834
afgick S. formellt ur Leopolds tjänst och bosatte
sig i Koburg, men fortfor att genom korrespondens
och personliga besök bistå denne genom sina kloka
politiska råd. Han sändes 1837 af Leopold till
England och var där den unga drottning Viktorias
privatsekreterare till dec. 1838, då han åtföljde
prins Albert af Sachsen-Koburg på en utbildningsresa
till Italien. Han var däfpå dennes representant vid
förhandlingarna om äktenskapskontraktet mellan prins
Albert och drottning Viktoria och vistades efter
deras förmälning 1840 långa tider i England som
konungahusets intime vän. Bl. a. arbetade S. för ett
intimt vänskapsförhållande mellan Storbritannien och
Preussen och genomdref, att konung Fredrik Vilhelm
IV 1841 inbjöds till England att
stå fadder vid tronarfvingen Albert Edvards
dop. I England motverkades han emellertid af
de inflytelserika kretsar, som med misstro sågo
prinsengemålens – och öfver hufvud allt tyskt –
inflytande. S. var ifrig anhängare af de tyska
enhetstankarna, representerade på förbundsdagen i
Frankfurt 1848 hertigdömena Koburg och Gotha och
sökte förgäfves förmå Fredrik Vilhelm att ställa
sig i spetsen för enhetsrörelsen. Han afböjde juli
1848 och ånyo febr. 1849 anbudet att öfvertaga
utrikesportföljen i det nya riksministeriet. Som
personlig rådgifvare åt de furstehus, med hvilka han
var vänskapligt förbunden, har S. i Europas politiska
historia spelat en roll, hvars betydenhet först efter
hans död började bli allmännare känd. Han erhöll 1821
sachsiskt adelskap samt blef 1830 bajersk och 1844
österrikisk friherre. Se Denkwürdigkeiten aus den
papieren des freiherrn Ch. Fr. von S. (1872) af S:s
son Ernst von S. (f. 1823, d. 1886), hvilken som
kronprinsessan Viktorias privatsekreterare 1857–64
och äfven senare starkt påverkade kronprinsparet
i liberal riktning. Se vidare Th. Juste, "Le baron
S." (1873), Saint-René Taillandier, "Le roi Léopold et
la reine Victoria" (2 bd, 1878), samt sir Th. Martin,
"The life of the Prince consort" (6 bd, 1874–80)
och "Monographs" (1906).

^{V. S–g.}

Stockmarr, Johanne, dansk pianist, f. 1869
i Köpenhamn, elev af E. Helsted och Köpenhamns
konservatorium samt vidare utbildad i Paris och för
Fr. Neruda. Hon är en gedigen förmåga som solo- och
kammarmusikspelerska och har uppträdt äfven utomlands
(i Stockholm dels på 1890-talet tills. med Fr. Neruda,
dels 1900 och 1906).

Stockning. Se Biskötsel, sp. 492.

Stockport [stå’kpåt], stad och sedan 1888 eget
grefskap (county borough), 22,2 kvkm., förr tillhörigt
engelska grefskapen Chester och Lancaster, på en höjd
vid Mersey 9,5 km. s. ö. om Manchester samt vid flera
järnvägar. 108,682 inv. (1911). Staden är trångt
och oregelbundet byggd och har först under senare
tider vuxit till en storstad tack vare den lifliga
bomullsindustri, som sysselsätter omkr. 11,000
arb. – Latinskola (1487), söndagsyrkesskola
(Union sunday school, 5,000 lärjungar), bibliotek,
blindinstitut. Hampindustri började på 1500-talet
och tillverkningen af öfverklädda knappar på
1600-talet. 1732 anlades ett silkesspinneri, men
sidenindustrien öfverflyglades af bomullsindustrien
i början af 1800-talet och af hattfabrikationen mot
slutet af 1700-talet.

^{J. F. N.}

Stockros, bot., namn på Althæa (l. Alcea L.) rosea
Cavan., en i våra trädgårdar ofta odlad (två- eller
mångårig) prydnadsväxt, härstammande från Orienten
och hörande till fam. Malvaceæ. En af frö uppdragen
stockros bildar första året en rosett af stora rundadt
hjärtlika blad, ur hvilken följande vår uppskjuter
en nästan enkel stjälk af ända till 3 m. i höjd,
bärande 5–7-flikiga håriga blad, i hvars vinklar sitta
kortskaftade stora, hos de odlade varieteterna starkt
dubbla och därigenom nästan halfklotformiga blommor,
hvilkas färg hos olika stånd växlar från rent hvitt
till gult, rödt, violett och svartrödt med många
mellanliggande skiftningar. De bästa stockrosorna
äro de s. k. chaterska (uppkallade efter odlaren
Chater). Blommorna sitta tätt intill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>