Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar - Stockholmstelefon, aktiebolag. Se Telefon - Stockholms telegrambyrå. Se Telegrambyrå - Stockholms-tidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död 1915 ensam leder verksamheten med stort intresse.
Idén med entimmesföreställningar iverksattes i
Stockholm jultiden 1915 med Blanchteatern, inredd i
en annexsalong till Blanchs kafé vid Kungsträdgården
(hvilken sal förut, i början af 1880-talet,
tillfälligt tjänstgjort som teater). Direktör
var först B. Öbergsson, och från 1916 har
skådespelerskan Hilda Borgström (1917 tills. med
E. Eklund) förestått denna scen, hvars namn ändrats
en smula till Blancheteatern som en hedersgärd åt
lustspelsförfattaren Aug. Blanche.
För att bereda stockholmarna scenisk vederkvickelse
om sommaren under bar himmel byggdes 1911 Skansens
friluftsteater å Nordiska museets anläggning Skansen
på Djurgården. Där ha alltsedan folklifspjäser
o. d. uppförts, hvarje år under regi af skådespelaren
I. Hedqvist. Truppen förestods 1911–13 af U. Lindholm,
som sedermera 1916 och 1917 inrättat en dylik
friluftsteater, Hagateatern, ett stycke utanför
Norrtull midtemot Hagaparken. (Före Skansens
friluftsteater anlades på Skansens område Nedre
Solliden 1901 en mindre sommarteater, där amatörer
gåfvo föreställningar 1901, 1902 och 1910.)
Åtskilliga numera försvunna teatrar må slutligen
nämnas:
I Humlegården byggdes 1851 (invid
nuv. Engelbrektsgatan) en ny teater med parkett
och fondläktare; den innehades af E. Stjernström,
K. G. Hessler, O. Andersson (1853–62), af V. Åhman
och M. K. Pousette 1863–67, af K. Rohde 1868, A. Bosin
1869, K. O. Lindmark m. fl.
På Teatern i Davidsons norra paviljong vid
Drottninggatan uppträdde Weselius’ trupp
1852–53, Selinders "barnteater" 1858–61,
Åbjörnssons "elevteater" i midten af 1860-talet.
Teatern i De la Croix’ hus vid Brunkebergstorg
begagnades hösten 1853 af E. Stjernström, 1864–66
af E. Caspér och K. Rohde samt kallades denna tid
Folkteatern.
Ännu mera tillfällig var verksamheten på Odeonteatern
(Regeringsgatan 28), invigd 1859, Valhalla i
gården n:r 51 A Mästersamuelsgatan (1860-talet)
och Kungsholmsteatern (Kronobergsgatan 11, i slutet
af 1880-talet).
Sveateatern. I f. d. änkhuset, vid Kungsträdgården
(där Nordiska kompaniets varuhus nu står), uppfördes
1886–88 den eleganta konsert- och varietélokalen
Sveasalen och inreddes 1892 ett slags annexvarieté
till denna, hvilket 1894 ombyggdes till en verklig
teater, Sveateatern, hvarå uppfördes operetter och
(bl. a. af franska skådespelarsällskapet Oeuvre)
dramatiska stycken. Sal och teater brunno ned 5 mars
1899. Namnet Sveateatern öfvergick till en därefter
i samma hus inredd varietéscen; huset refs 1913.
Östermalmsteatern på en öppen plan vid Karlavägen,
midt emot Östermalms allm. läroverk, var urspr. byggd
(1888) till cirkus, i orientalisk stil, hvarefter
byggnaden blef "industripalats" med restaurang och
1895 industri- och handelsmuseum, försågs sedan med
en rymlig scen, där Hj. Selanders sällskap spelade
1900–01 och ett af E. L. Nilsson bildadt sällskap
med betydande förmågor 1902–03, hvarvid lokalen fick
namnet Olympiateatern, ändradt till Östermalmsteatern,
när A. Ranft där 1904–05 lät uppföra Vasateaterns
operetter, och hette en kort tid Operettteatern, då
A. Salmsons sällskap 1909 uppträdde där, men blef 1910
"danspalats", och på nyåret 1913 gaf E. Gellin, i mars
s. å. slutligen O. Wennersten teaterföreställningar
där. Byggnaden nedbrann 30 mars 1913, och tomten är
ännu obebyggd.
Litt.: F. A. Dahlgren, "Anteckningar om Stockholms
teatrar" (1866; se Dahlgren, sp. 1101), A. Lindgren,
"Svenske hofkapellmästare" (1882), F. Hedberg,
"Svenska skådespelare" (1884), "Svenska operasångare"
(1885) och "Gustaf III:s operahus och dess minnen"
(1891), A. Schéele, "Minnen från Djurgårdsteatern
1864–1881" (1882), J. Flodmark, "Kongl. svenska
skådeplatsen i Stockholm 1737–1753" (1887) och
"Stenborgska skådebanorna" (1893), O. Levertin,
"Teater och drama under Gustaf III" (1889; ny
uppl. i Saml. skr. 1911), "Bref rörande teatern
under Gustaf III" (utg. af Sv. litt. sällsk.,
3 hftn, 1890–94), J. Svanberg, "Anteckningar om
Vasateatern" (1895) och "Kungl. teatrarne under
ett halft sekel 1860–1910, personalhistoriska
anteckningar" (under utgifning 1917 ff.),
"Operabyggnaden i Stockholm. Festskrift – – utg. af
teaterbyggnadskonsortium" (1898), H. Ring, "Teaterns
historia" (s. å.), N. Personne, "Svenska teatern under
gustavianska tidehvarfvet" (1913) och detta arbetes
fortsättningar, behandlande skedena 1792–1827 (3
bd, 1914–16), samt G. Nordensvan, "Svensk teater och
svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar"
(I, 1917).
E. F-t.
Stockholmstelefon, aktiebolag. Se Telefon.
Stockholms telegrambyrå. Se Telegrambyrå.
Stockholms-tidningen, daglig morgontidning i
Stockholm, uppsatt 30 nov. 1889 af A. Jeurling
(se denne), öfvergick i febr. 1893 till
"Stockholmstidningens aktiebolag", i hvilket
Jeurling, fortfarande tidningens redaktör,
blef en af de störste delegarna. T. o. m. maj
1890 utkom den i Stockholm i både morgon- och
aftonupplaga under namnen "Morgontidningen" och
"Aftontidningen", och i landsorten under namnet
"Stockholmstidningen". Dec. 1898-jan. 1915 utgafs
en sammandragen upplaga af "Stockholms-tidningen"
med namnet "Hvad nytt i dag?", hvars lösnummerpris
var 2 öre. Sedan åtskilliga år tillbaka utgår
Stockholms-tidningen själf i tre upplagor:
hufvudstadsupplagan (prenumerationspris 14 kr.,
lösnummerpris i Stockholm f. n. - hvardagar 8 öre,
söndagar 10 öre), landsortsupplagan samt den något
senare på dagen tryckta västra landsortsupplagan
(prenumeration på posten 6,5 kr., lösnummer 5
öre). Intill slutet af 1913 utgick hufvudstadsupplagan
med sex nummer i veckan, men från denna tidpunkt
med sju nummer, sedan ett söndagsnummer då börjat
utges. Tidningens förste hufvudredaktör och utgifvare
var Anders Jeurling. 1891 inträdde Adolf Hallgren
(se denne) som medredaktör, blef kort därefter
utgifvare och var längre fram ett par år äfven
hufvudredaktör. Sept. 1906, då Hallgren afgick,
blef Gustaf Gullberg (se denne) hufvudredaktör och
utgifvare och efterträddes vid sin död 1911 af Erik
B. Rinman (se denne), som från 1 okt. 1906 varit
anställd som medredaktör och chef för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
