Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
provisoriska skådebanor vid Hornsgatan (n:r 84) och S:t
Paulsgatan (n:o 13), tills Mosebacketeatern (fig. 13)
stod ånyo uppbyggd 1859 (med 2 logerader och parkett
samt utrymme för 550 åskådare). Den innehades af
Zetterholm till 1873, af E. Rylander, K. Littmarck och
F. Carlberg efter hvarandra 1873–76, G. Haqvinius
och G. Bergström 1876–82, af den sistnämnde ensam
1882–83, A. Bosin och R. Wagner 1883–88, af Wagner och
H. Christiernsson 1889–96, af Wagner ensam 1897–99
och innehas af A. Ranft sedan 1900. I synnerhet
under Zetterholms tid var Södra teatern ett omtyckt
stamhåll för Offenbachs och Lecocqs operetter, tack
vare sådana förmågor som Anna De Wahl, Charlotte och
Gustaf Bergström, F. Thegerström; numera inkräktas
denna scen af "revyn". – En annan, obetydligare teater
på Mosebacke, anlagd af Wallman, begagnades sedan
1852 kortare tider till dramatiska föreställningar.
Nya teatern (nu Svenska teatern) vid Blasieholmsgatan
(fig. 14) uppfördes, efter ritning af E. Jacobsson,
för E. Stjernströms räkning och invigdes af honom i
jan. 1875. Teatern, som kostade 600,000 kr., eger
en rymlig scen, 3 logerader, 1:a och 2:a parkett
med parkettbalkonger, bekväma åskådarplatser och
breda korridorer, men en ej fullt tillfredsställande
akustik. Teatern rymmer 1,150 åskådare. Den förestods
af Stjernström till 1877, därefter i två år af hans
änka samt uthyrdes
1879 till L. Josephson och V. Holmquist, hvilka
1880 inköpte den för 500,000 kr. och skötte den
i åtta år (om denna glansperiod för Nya teatern se
Josephson 2). De uthyrde den i okt. 1887 till ett
associationssällskap och i sept. 1888 till ett annat
med dem bägge och F. Hedberg som föreståndare,
samtidigt hvarmed teaterns namn ändrades till
Svenska teatern. I okt. s. å. uthyrdes den till
E. Hjertstedt, men i febr. 1890 måste teatern säljas
på exekutiv auktion och inropades då för 400,000 kr.
af J. V. Smitt, I. Hirsch och K. Wallenberg,
hvarefter den s. å. uthyrdes till V. Holmquist.
1891–98 tjänstgjorde den som scen åt K. operan, men
inköptes i maj 1898 för 550,000 kr. af A. Ranft.
Denne upprätthåller på Svenska teatern sedan dess
en aktningsbjudande täflan med Dramatiska teatern
genom odlande af den värdefullare in- och utländska
dramatiken med framstående skådespelarkrafter
(t. ex. Svennberg, Eliason, Riego, Wingårdh,
fruarna Fahlman och Brunius och tidtals flera
artister, som eljest tillhört Dramatiska teatern)
samt god regi och uppsättning.
Den s. k. hammerska teatern vid Södra
Blasieholmshamnen (fig. 12) anlades af Kr. Hammer
(se denne), invigdes i okt. 1867 af A. Berndt och
A. Selinder samt kallades då Nya teatern, innehades,
i förbättradt skick och under det nya namnet Mindre
teatern, spelåret 1868–69 af L. Josephson och
Fr. Ahlgrensson (därunder uppfördes, vid sidan
af en liflig dramatisk verksamhet, operor af ett
förträffligt italienskt sällskap), öfvertogs 1869 af
Hafgren och 1870 af G. Haqvinius, som skötte den
1872–76 i bolag med G. Bergström, innehades af A. Warberg
och A. Berndt 1876–78, af Hammer själf 1878–81 och
öfvertogs 1881 af Warberg. 1884 i maj nedrefs den
vanprydande byggnaden ("hammerska ladan"). Dess
traditioner som hem för den uppsluppna operetten
upptogos af:
Vasateatern, inrättad i K. O. Lundbergs palats vid
Vasagatan. Teatern, som har 1 rad jämte 1:a och
2:a parkett, öppnades 1886 af A. Berndt, öfvertogs
1887 af M. Gründer, V. Kloed och Anna Pettersson,
1889 af A. Warberg och E. Strömberg, 1893 af Warberg
ensam och eges sedan 1895 af A. Ranft, som numera
låter lustspelet (med komiker som V. Lundberg,
O. Winnerstrand o. a.) vara ensamtrådande där, sedan
operetten flyttats till
Oscarsteatern (fig. 15), med hvilken Stockholm fick en
elegant och tidsenlig, uteslutande åt operetten egnad
scen. Den uppfördes i hörnet af Kungs- och Vasagatan
i ett större kombineradt affärs- och teaterhus
(byggherre var I. Hirsch, dess arkitekt A. Anderberg),
hyrdes alltifrån början af A. Ranft och invigdes i
dec. 1906 med "Frihetsbröderna". Teatern har parkett
och 2 rader. Bland den glada konstens representanter
på dess scentiljor må det vara nog att erinra om
Emma Meissner, Naima Wifstrand, K. Barcklind och
A. Ringvall.
Äldre anor har Teatern vid Ladugårdslandstorg (numera
Folkteatern), anlagd af G. A. Müller och öppnad
1856. Den innehades till 1858 af K. G. Hessler och
A. Selinder, 1858–60 af landsortstrupper, 1861–66
och 1870–71 af Selinder (1866–67 af Hermann och
Martinsson, 1867–68 af K. Petterson, Hj. Sjöberg
och K. Viberg), 1869–70 af J. P. Roos och Selinder,
1871–72 af L. Zetterholm, E. Wallmark och L. Josephson
(Södra teaterns sällskap), af Wallmark 1873–74, af
A. Alberg 1877–78 ("Bijou-teatern") och med namnet
Folkteatern 1887–88 samt 1889–93 af K. Lund, 1893–95
af hans änka Fanny Lund, leddes 1895–1914 af hennes
andre make, J. Strömberg, och har efter hans död
ånyo föreståtts af fru Fanny Strömberg (första året
tills. med F. Hedlund). Den är inredd med öfre och
nedre parkett samt en fondrad, lägger an på roande
folkliga pjäser och har sin trogna publik, hvilket
äfven gäller om
Folkets teater (före hösten 1917 Folkets hus’ teater),
inredd i Folkets hus vid Barnhusgatan; dess scen
uppläts först åt amatörer och förestås sedan 1907 af
O. Wennersten.
Den första Intima teatern tog som sin säregna uppgift
att uteslutande spela Strindberg och framför allt
hans "kammarspel". Den invigdes 1907 i en ganska
liten lokal vid Norra bantorget af A. Falcks trupp,
understöddes träget med råd och ekonomisk hjälp af
författaren själf och gaf 1907–10 tjugufem olika
Strindbergsprogram, men råkade på obestånd och
innehades därefter i två år, under namnet Lilla
teatern, af U. Brander och M. Stiller, 1912–13
af J. Hagman, hvarefter lokalen ändrades till
handelskontor. (Lilla teatern var äfven namnet på
en af abonnemang stödd sammanslutning för att låta
unga skådespelarämnen öfva sig på högre uppgifter,
ledd af A. Ekerman, J. Ekman m. fl., som spelade
1904 på Folkets hus’ teater, på Kvinnoklubbens lokal,
i Tattersall, i Uppsala och Gäfle.)
Den nya Intima teatern, som ingalunda vill vara
uteslutande Strindbergsscen, öppnades hösten 1911
i ett större nybyggdt hus vid Birgerjarlsgatan och
Engelbrektsplan. Salongen har parkett och 1 rad,
som skjuter ut långt öfver parketten. Direktörer voro
Dramatiska teaterns afgångne chef K. Michaelson och
författaren G. Collijn, som efter den förres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
