Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsafverkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England och Skottland rationell skogsodling med ek,
skotsk tall och från Tyrolen införd lärk. Från
midten af 1700-talet får plantskoleskötseln
fart, och omkr. 1800 funnos plantskolor i Londons
närhet å en areal af omkr. 300 har. I Tyskland och
Österrike hade skogarna vid nyare tidens början sin
största betydelse för jakten och bergsbruket. En
och annan började dock bryta mot jakttraditionen;
en bland de förste härutinnan var J. G. von Langen
(se denne), som använde ordnad hyggesindelning
af skogen. Vid 1700-talets midt utvecklade sig
skogssådd och skogsplantering kraftigt. Omkr. 1760
uppstodo mönsterskolor för skogsbruk (de äldsta
äro Zanthiers i Ilsenburg på Harz och v. Langens
på Jægersborg i Danmark), och vid universiteten
begynte undervisning att anordnas i skogsbruk.
v. Langen satte sin prägel äfven på Norges och
Danmarks skogsbruk. C. D. Reventlow (början af
1700-talet) anses som danska skogshushållningens
fader. I slutet af 1700-talet och början
af 1810-talet, då trakthuggningen vann allt
starkare insteg i de tyska skogarna, verkade i
Tyskland som författare och lärare G. L. Hartig,
H. Cotta, F. W. L. Pfeil och J. C. Hundeshagen (se
dessa). Dessa lade mera vikt på det spekulativa och
det administrativ-organisatoriska än på iakttagelser,
undersökningar och erfarenheter från själfva skogen
och det praktiska skogsbruket, hvilket därigenom
ej kom att nå så stor utveckling. Först efter 1860
inträdde en ny tid i det mellan-europeiska skogsbruket
genom M. R. Presslers (se denne) uppträdande. Han
gjorde häftigt angrepp på den äldre uppfattningen
af skogsbrukets ekonomi. Hans markränteprincip,
d. v. s. omloppstiden för högsta markräntan, den
finansiella eller privatekonomiska omloppstiden,
mötte det häftigaste motstånd, och striden fördes
och föres ännu våldsamt mellan dess anhängare och
dess motståndare, som hylla skogsränteprincipen,
d. v. s. omloppstiden för högsta medelafkastningen i
pengar, den statsekonomiska omloppstiden. Presslers
läror ha knappast vunnit vidare erkännande utanför
Sachsen, Österrike, Danmark och på senaste tid
i Sverige, men de ha verkat mycket befruktande
för den moderna skogshushållningsläran. Mot den
schablonmässiga tyska skogshushållningen uppträdde
på 1880-talet J. K. Gayer (se denne) med sitt rop
"åter till naturen". Han ville återföra de genom
trakthyggesbruket uppkomna rena likåldriga skogarna
till gruppvis blandade olikåldriga. Den mera rena
blädningen fick på 1890-talet en mera entusiastisk
än öfvertygande anhängare i B. Borggreve. Till
sist bör inom den tyska skogshushållningsläran
nämnas C. Wagner (se d. o.), som 1907 framkom
med ett nytt skogsbrukssätt, kantblädningen
(ty. blendersaumschlag), ett mellanting mellan
blädning och trakthuggning. Hans sätt att föryngra
skogarna har redan gått segrande öfver en stor del
af Europa och synes ha stor framtid för sig, där
mycket intensivt skogsbruk är lönande. – I England
var skogsbruket i liflig utveckling omkr. 1800, men
gick sedan tillbaka. Först på senare tid är det åter
stadt i utveckling, starkt påverkadt af Frankrike
och Tyskland. - I Frankrike är det egentl. från två
sidor skogsvården står högt, nämligen återeröfrandet
genom skogsodling af tidigare ödelagda skogar i
bergstrakterna samt skogsodlingar å hedmarker
och flygsandsfält. Blädningsbruket har lifliga
anhängare i Frankrike. – I Österrike har skogsbruket
utvecklat sig parallellt med det tyska, men har
att anpassa sig efter större växlingar i klimat
och jordmån. – Skogsbruket i Schweiz är påverkadt
både af Frankrike och Tyskland och står synnerligen
högt. – Skogsbruket i Ryssland och Finland har i
teorien låtit väl mycket påverka sig af Tyskland. –
I Danmark, som täflar med Schweiz och Syd-Tyskland
om det mest intensiva skogsbruket i Europa, har
utvecklingen visserligen till en början varit påverkad
af Tyskland, men skogsbruket har sedan utvecklat sig
själfständigt. Det är främst skogsföryngringarna
och beståndsvården, som där äro mönstergilla. I
senare tider ha där framträdt utmärkta skogsmän och
läroboksförfattare, såsom P. E. Müller (se d. o.,
sp. 21), L. A. Hauch (se denne) och A. Oppermann
(se d. o.) m. fl. – I Norge är skogshushållningen
ganska ung, men, efter att ha påverkats från Tyskland
och Sverige, utvecklar den sig nu lifskraftigt och
nationellt. – Af utomeuropeiska länders skogsbruk
må här nämnas endast Japans, som står högt med gamla
skogsodlingar, och Amerikas extensiva skogsbruk. Här
ha skogssköflingar och skogseldar gjort svår skada
på skogskapitalet, men nu arbetas det med kraft på
att bota såren.
I Sverige funnos omätliga skogstillgångar under den
äldre stenåldern, men när den yngre stenålderns folk
lärde sig bruka jorden till åker, blef det nödvändigt
att här och där afröja skogen. Ju mera folkmängden
ökades och kulturen utbreddes, desto större sträckor
uppodlades. Hvad som i de bebyggda trakterna ej fick
falla för odlarens yxa, sköflades längre fram för
tillgodoseende af de skogsförbrukande industrierna:
tjärbränning och pottaskeberedning. Gränsstriderna
mot Danmark och därunder rasande skogseldar förödde
skogen. Af vackra ek- och bokskogar började uppstå
kala ljunghedar. Och så kom det sig, att för 400 år
sedan rådde eller ansågos föreligga skogssköfling och
skogsbrist i Sverige. Under konung Gustaf I:s regering
höjdes allmänt ropet på bristande skogstillgång. Denna
var dock uteslutande af lokal beskaffenhet, då
de stora barrskogsvidderna ännu voro orörda. Med
den tidens dåliga samfärdsmedel blef dock äfven
en lokal skogsbrist betänklig, och statsmakterna
skyndade att genom lagar skydda löfskogen (se
Skogslagstiftning). På barrskog var däremot tillgången
så stor, att ännu vid ingången af 1600-talet utgingo
uppmaningar till svedjande (se Bränning), uppmaningar,
som ej förklingade ohörda. Men redan 50 år därefter
klagades öfver skogsbrist och skogssköfling äfven
beträffande barrskogen. Från kusttrakterna hade till
de nordtyska sjöstäderna utskeppats trävaror och
tjära, som då hade vidsträckt användning för det
uppblomstrande skeppsbyggeriet. Svedjandet hade,
särskildt genom inflyttande finnar, tagit alltmera
fart och bedrefs i allt större utsträckning, utan
hänsyn till, om det verkligen gällde att vinna för
odling nyttig mark. Lagstiftningen var därför nödsakad
att ingripa till skogens skyddande, och bland 1600-
och 1700-talens många ekonomiska författningar
intogo de rörande skogsväsendet en anmärkningsvärd
plats. Genom 1734 års skogsordning och den allmänna
lagen af s. å. fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
