Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsafverkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattebonde i vissa fall rätt att till afsalu
begagna sin skog, "dock så sparsamt, att skogen
ej utödes och hemmanet fördärfvas". Däremot
hade alltid frälsemännen fritt förfogande öfver
sin skog. Först genom förordn. af 1789 blefvo
skattehemmanet och frälsehemmanet härutinnan
likställda. Det är tvifvelaktigt, huruvida den
inskränkning i skogens disposition, som fanns
under 1700-talet, i någon afsevärd mån bidragit
till skogarnas vård. Trots det skydd, som genom
lagstiftning afsetts att åvägabringas, blef skogarnas
tillstånd allt sämre, och vid 1800-talets ingång
började allvarliga farhågor för deras framtid
yppas. Öfverafverkningen i en del orter var då
hufvudsakligen att tillskrifva omåttlig förbrukning
till husbehof och bergverksindustrien, medan exporten
af trävaror ännu var ganska ringa. Ett kraftigare
ingripande för skogens bevarande stred alltför mycket
mot den tidens ekonomiska grundsatser för att kunna
påräknas. Tvärtom förmenade man, att skogarna skulle
bäst skötas, om de så mycket som möjligt komme i
enskild ego. Vid denna tid voro ock kronans skogar
illa skötta och utgjorde långt ifrån något föredöme
för den enskilda skogsskötseln. Riksdagen beslöt
1810, 1818 och 1823 att i stor utsträckning till
enskilda afyttra statens skogsegendomar. För en
spottstyfver bortslumpades i följd af dessa beslut
omkr. 450,000 har värdefulla skogsmarker, inbegripet
skatteköpta bergverksskogar. Kort därefter började
man dock åter intressera sig för skogen. Ett
skogsinstitut inrättades 1828, och dess förste
styresman I. A. af Ström (se denne), kan anses som
skogshushållningslärans fader här i landet. I midten
af 1800-talet blefvo klagomålen öfver skogssköflingen
allt starkare. Intresset för skogens återväxt
sökte man då åstadkomma genom premiering. Sålunda
föreskref ett cirkulär af 1850, att den, som på egen
eller arrenderad jord utsådde barrträdsfrö eller
utsatte plantor, så att minst 3,000 st. funnos jämnt
fördelade öfver tunnlandet, erhöll i belöning 10 rdr
b:ko för hvarje tld intill 50 tld. Den, som lämnade
fröträd (40–50 af tall eller 50–60 af gran per tld),
hvaraf uppkom liknande antal plantor, belönades
med 5 rdr per tld. Därjämte belönades den bästa
skogsfröhandeln inom hvarje län med 200 rdr under
vissa villkor. Något afsevärdt inflytande på skogarnas
återväxt har dock detta premieringssystem i allmänhet
ej utöfvat. En 1855 tillsatt kommitté medförde ej
annat resultat, än att 1869 utfärdades förordning
"ang. åtgärder till förekommande af skogsförödelse
på Gottland". En mängd missförhållanden vid
afvittringarna i Norrland hade väckt betänkligheter
med hänsyn till skogsmarkens användning och skogens
bestånd. Den i fölid häraf tillsatta s. k. norrländska
skogskommittén kunde 1870 ådagalägga, att i Norrland
pågick betydande öfverafverkning äfven af yngre
träd, och på dess förslag utfärdades dimensionslag
(se d. o.), d. v. s. förbud att afverka skog under
ett visst mått, 1874 för Norrbottens läns kustland
och 1882 för Västerbottens. Till förbättrande af
skogshushållningen i Norrland har slutligen också
verkat förordningen af 1866 om inskränkt disposition
till skogen å en del hemman i Lappmarkerna och
Särna socken samt undantagsvis i andra trakter af
Norrland. Afvittringslagen af 1873 för Väster-
och Norrbottens läns
lappmarker begränsade äfven hemmanens förfoganderätt
öfver skogen där. (Om skogsköpen m. fl. förhållanden
se Norrlandsfrågan.) 1859 inrättades Skogsstyrelsen
(se d. o.) för förvaltningen af statens skogar,
och denna öfvergick 1882 i Domänstyrelsen
som centralstyrelse för statens skogsväsen och
jordbruksdomäner. En yttring af det ökade intresset
för godt och uthålligt skogsbruk äro statens
egna markinköp, som började 1875. (1875–1914 har
staten inköpt 389,406 har för en kostnad af 28,4
mill. kr.) Först genom tillsättandet af 1896 års
skogskommitté fördes skogsvårdsfrågan för landet i sin
helhet framåt, och vid 1903 års riksdag antogos de nya
skogslagarna (se Skogslagstiftning). För deras uppsikt
tillkommo i länen särskilda skogsvårdsstyrelser
(se d. o.).
Af hela Sveriges yta beräknas mer än 50
proc. (21,390,000 har) vara skogbärande. Statens (se
Kronoskog) och andra allmänna skogar omfatta en ytvidd
af nära 9 mill. har, hvaraf likvisst endast omkr. 5
mill. anses vara produktiva. Själfva kronoparkerna (se
d. o.), d. v. s. skogsområden, till hvilka staten har
både egande- och nyttjanderätt och som stå under dess
omedelbara uppsikt och vård, bestå af något mer än 3,7
mill. har duglig skogsmark, hvaraf mer än 90 proc. äro
belägna i Norrland och Dalarna. Kronoparkerna
voro 1914 taxeringsvärderade till 165,8 mill. kr.,
men värderades till 230 mill. kr. i utredningen om
Sveriges nationalförmögenhet omkr. år 1908. En senare
för försvarsberedningarna verkställd utredning upptog
det afsättningsbara virkets värde i kronoparkerna
i Norrland och Dalarna till 440 mill. kr. med ett
virkesförråd, frånsedt mindre dimensioner, af 132
mill. kbm. (45 kbm. per har). Hela landets skogar ha
i Sveriges nationalförmögenhet lågt värderats till
1 1/2 milliard. Vi känna emellertid ej f. n. våra
skogars virkeskapital. Därför har föreslagits
att på statens bekostnad upptaxera hela landets
virkesförråd. En sådan taxering har hittills utförts
blott i Värmland, hvarvid erhölls ett virkesförråd
af 66,4 kbm. per har. Om Värmland utgjorde en bild af
Sverige i smått, hvilket ej är osannolikt, skulle hela
landets virkesförråd vara 1,700 mill. kbm. Den totala
afverkningen i landets skogar kan omkr. 1914 beräknas
ha uppgått till öfver 43 mill. kbm. enl. ungefär
följande fördelning:
| Virke till oarbetade och bilade trävaror | 1,4 mill. kbm. |
| » » sågade och bearbetade trävaror | 8,5 » » |
| » » trämassefabrikation | 5,7 » » |
| » » bergshandteringen | 6 » » |
| Husbehofsvirke | 22 » » |
| 43,6 mill. kbm. |
| husbehofsvirke | 165 mill. kr. |
| sågverksindustri | 200 » » |
| trämassetillverkning | 115 » » |
| bergs- och brukshandtering | 40 » » |
| tillverkning af tjära | 2 » » |
| snickeri och div. andra trävaror | 35 » » |
| bete | 15 » » |
| jakt | 0,5 » » |
| 572,5 mill. kr. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
