Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsafverkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt använda såväl den till skogsproduktion bestämda
marken som de därifrån erhållna alstren. Dess
teori, skogshushållningsläran, omfattar tre
hufvudgrupper: skogsskötsel, skogsteknologi och
skogsindelning. Skogsskötselns uppgift är att
å den till skogsbörd afsedda marken uppdraga,
vårda och föryngra skog, så att växtplatsens
produktionsförmåga på ändamålsenligaste sätt
uthålligt utnyttjas. Till skogsskötseln hänföres ej
blott den rena skogsskötseln, som enbart afser att
alstra skogsprodukter, utan äfven hagmarksskötsel,
som dessutom har till ändamål äfven att frambringa
mulbete och höslåtter, och skyddsskogsskötsel, som
hufvudsakligen afser att vårda skogen som ett värn
mot vissa skadliga naturföreteelser, men samtidigt
äfven att på ändamålsenligaste sätt ur skogen taga
en efter förhållandena lämplig virkesskörd. –
Skogsteknologien är läran om skogsprodukterna
och deras tillvaratagande. Hit hör i första hand
frågan om virket och dess egenskaper, vidare trädens
afverkning (se Skogsafverkning) och drifning (se
d. o. 5) samt flottning (se d. o.). En annan viktig
hufvudgrupp är virkets förädling, såsom bilning,
sågning, hyfling etc. samt vissa biprodukter och
deras tillgodogörande, såsom kolning, tjärbränning,
pottaskebränning m. m. – Skogsindelningen afser
att vara en skogsbrukets planläggning i stort på
grundvalen af det vetande, som skogsskötseln
och skogsteknologien ge. Till skogsindelningen
hör skogens uppmätning, uppskattning (taxation)
samt afverkningsplanens upprättande (se vidare
Skogsindelning).
Största delen af Europa har en gång varit
skogbeväxt. Undantag härifrån ha utgjorts af områdena
närmast fjällen, vissa sumpmarker och flygsandsområden
samt stäppmarker i Jylland, Ungern och Ryssland. I
andra världsdelar har för stark köld eller för
hög värme i förening med brist på nederbörd ännu
mera än i Europa hämmat skogarnas utbredning. När
civiliserade folkslag slogo sig ned och uppodlade
jorden, minskades skogarnas omfattning. Tätt
bebodda delar af de gamla kulturländerna blefvo
på så sätt tidigt skogfattiga, såsom Attika och
stora delar af Italien under Greklands och Roms
glansdagar. Till Grekland infördes virke från Italien
och Mindre Asien och senare till Italien från öfriga
Medelhafsländer och från alptrakterna. Man antar,
att romarstaten under kejsartiden hade blott 1/4
af sin ytvidd beväxt med skog. Förutom genom
uppodling till åker minskades skogarna genom
de betydande virkesmängder, som bergsbruket
slukade. Redan i forntiden tog järnsmältningen
hårdt på södra Frankrikes skogar. Senare ödelades
mycken skog genom pottaskebränningen, särskildt i
Ryssland. I förhållande till ländernas folkmängd
slukade i forna tider husbehofvet mycket virke,
innan (långt senare) järn, kol och torf delvis
ersatt virkesbehofvet. Äfven krigen ha bidragit till
skogens förstöring. Redan från Perserkrigen (400- och
300-talen f. Kr.) omtalas skogsödeläggelser. Cæsar (i
midten af 1:a årh. f. Kr.) brände skog i Gallien och
romerske fältherren Agricola (omkr. år 50 e. Kr.) i
England. Under folkvandringarna (300–500-talen) växte
skogen mera ostördt till. Senare, under Englands och
Frankrikes stora krig (1300–1400-talen) samt
Trettioåriga kriget, sköflades mycken
skog. Gränsstriderna mellan Sverige och Danmark
(1500–1600-talen) anses till stor del vara skulden
till ljunghedarnas uppkomst i sydvästra Sverige. I
midten af 1800-talet afbrände turkiska soldater stora
tallskogsområden mellan Hercegovina och Montenegro,
och slutligen har under det nu pågående Världskriget
förstörts mycken skog, särskildt i Frankrike och
Polen.
Det är emellertid ej endast skogarnas areal och
godhet, som förändrat sig under tidernas lopp,
utan också de olika trädarternas utbredning. I
förhistorisk tid behärskade barrträden stora delar
af Mellan- och Nord-Europa. Lärken (lärkträdet) gick
längre mot n. än nu, silfvergran fanns i England och
tall öfverallt i södra Sverige. Vid vår tidräknings
början härskade däremot löfträden, särskildt eken,
i Mellan-Europa. Boken utbredde sig starkt under
medeltiden och nyare tiden. På grund af skogssköfling
och skogsmännens missgrepp vid föryngringen af skogen
ha under de senaste 100–150 åren barrträden återvunnit
mycken terräng. I synnerhet har efter de afverkade
bokskogarna planterats gran i stor utsträckning i
Tyskland, Österrike och Danmark samt äfven i södra
delarna af Sverige. Äfven barrträd från andra länder
ha införts i stor skala, såsom bergtall till Danmark
samt lärk och silfvergran öfver norra Europa högt
upp i vårt land.
Skogsvård och skogsodling äro gamla begrepp i
kulturländerna. Redan perserna skola i stor
utsträckning ha planterat träd, kanske dock
mera för att få lä och skugga än för egentlig
skogshushållning. I Grekland, där man skilde på
statsskogar, allmänningar och enskildas skogar,
funnos särskilda skogsförvaltare för skogens tillsyn,
och skogarna kring templen och offerlundarna
voro nästan helt skyddade. I Romerska riket
såldes och planterades skog, plantskolor funnos,
och skogsvården stod f. ö. på en höjd, som icke
mycket ger nutidens skogshushållning efter. Romarnas
skogliga praxis kvarlefde nog delvis i Frankrike
och Österrike. Särskildt i Venezia fanns ordnad
skogshushållning införd under 1300–1500-talen, och
från Portugal omtalas skogsodlingar af strandtall
redan från 1200-talet. Under 1400-talet utfördes
skogssådder i Tyskland, och från samma tid omtalas
skogsodlingar i England. Under medeltiden hade
de germanske stormännen skaffat sig allt större
inflytande öfver skogen, till en början mest för
jaktens skull, men sedan äfven för andra skogens
produkter, såsom ollon och honung i löfskogarna samt
tjära och kol i barrskogarna. Äfven kronan ansåg sig
som egare, helt eller delvis, af de stora hemlösa
allmänningarna. Under 1500–1600-talen gjordes i
Frankrike försök med statsskogarnas uppmätning och
skogsservitutens aflösning, men i brist på medel
blef föga uträttadt. 1669 utkom den af Colbert
författade stora skogsordningen (Ordonnance sur
le fait des eaux et forêts), som gaf sin prägel
åt Frankrikes skogsbruk i öfver 100 år. Härigenom
afskaffades i allmänna skogar plockblädningen,
och i stället infördes ett slags kalhuggning med
fröträdsställning. Kort före 1790 gjordes de första
skogsodlingsförsöken i Frankrike på flygsandsfälten
i s. v., men revolutionen afbröt detta arbete. Under
1600- och 1700-talen fanns i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
