Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramolino ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från barnaår till silfverhår (8 dlr, 1904-07; I-
III i finsk öfv.), hvarmed han vann en enastående och
välförtjänt framgång. I en enkel, rask och spirituell
stil gaf han här liffulla, ofta med humor berättade
skildringar från ett gammalt adelshem i staden
och på landet under förra hälften af 1800-talet
samt minnen från utländsk mark. En stort anlagd
historisk romancykel, Genom sekler; bilder ur en
storätts lif (2 dlr, 1908-09), egde historisk
kolorit och karakteristik, men var föråldrad i
framställningssättet. K:s sista arbete var en samling
Berättelser (1909), hvilka dock alla härrörde från
tidigare år.
6. Georg Edvard R., son till R. 4,
finländsk militär, f. 19 sept. 1834 i Viborg,
gjorde sina första lärospån i finska kadettkåren
och sedermera i Nikolajevska gardesjunkarskolan
i Petersburg. 1855 befordrades han till fänrik
vid Preo-brazjenska gardet och blef 1861
adjutant hos generalguvernören öfver Finland.
Han tjänstgjorde i Finland till 1870, då han
utnämndes till kommendör för tredje ryska
grenadjärskarpskytteba-taljonen. 1874 blef han
kommendör för finska gardet, hvilket han anförde i
början af rysk-turkiska kriget 1877-78. I slaget
vid Gornji Dubniak 24 okt. 1877 deltog bataljonen
med stor utmärkelse. Kort därpå utnämndes R. till
chef för ett af Rysslands förnämaste garden,
det Semenovska, och deltog i spetsen för detta
i flera företag under kriget: belägringen af Plevna,
drabbningen vid Pravetz, öfvergången af Balkan m. m.
1878 generalmajor, utnämndes han 1879 till
befälhafvare för den finska värnpliktiga militären,
om hvars organisation och utbildning han inlade
stor förtjänst, så att den i många afseenden
kunde utgöra ett mönster för den ryska. På denna
post kvarstod han, till dess finska militären
(med undantag af gardet) upplöstes, 1902.
Han befordrades då till general af infanteriet och
erhöll afsked. I likhet med sin fader var äfven
han högt uppskattad af monarkerna, nämligen kejsarna
Alexander II och Alexander III.
7. August R., brorson till R. 5,
finländsk finansman, försäkringsman, f. 15 mars
1859 på Dals-bruk i sydvästra Finland, egnade sig åt
matematiska studier, blef 1882 filos, doktor och 1883
föreståndare för Nya svenska läroverket i Helsingfors,
ett året förut upprättadt 9-klassigt gosslyceum.
Som pedagog var R. ifrigt verksam. 1889 deltog han i
upprättandet af Privata svenska flickskolan,
ett komplement till hans eget läroverk, och var
länge ordförande i skoldirektionen. 1893 tog han
initiativ till bildandet af en privatskolornas
pensionskassa, som han organiserade och i hvars
direktion han blef ordförande. Han utgaf flera
läroböcker i sina ämnen. Äfven publicerade
han i praktiskt syfte skildringar från
sina många turistfärder i landet. 1895
utkom hans mycket förtjänstfulla resehandbok
Vägvisare i Finland (2:a uppl. 1905). 1895 lämnade
R. den pedagogiska banan och har därefter nästan
uteslutande egnat sig åt företag af finansiell
eller ekonomisk natur. Han utsågs till verkställande
direktör för Städernas i Finland hypotekskassa,
som han organiserade och utvecklade till ett
kreditinstitut af stadgadt anseende. Samtidigt,
sedan 1892, ledde R. den då införda statliga
försäkringsinspektionen, hvilken han äfvenså, efter
en utrikes studieresa, organiserade och som han
sedan ledde med framgång och nit. På detta område har
R. utgett flera skrifter: utom skickligt affattade
årsberättelser, en uppsats Försäkringsfonden,
dess betydelse och rättsliga ställning (i
"Juridiska föreningens tidskrift", 1898), vidare
Om arbetare-understödskassor (1898), Om brandstod
inom härad och socken (1899), Om föreningar för
kreatursförsäkring (i "Pellervo-bibliotek", 1903). I
1897 års kommitté för sjömäns olycksfallsförsäkring
och omorganisation af sjömanspensionsanstalten
var R. medlem och sekreterare. Dessa arbetsfält
lämnade R. i maj 1901 för att inträda som chef
för handels-och industriexpeditionen i senatens
ekonomidepartement. Hans verksamhet på denna
post blef dock mycket kortvarig. Då det olagliga
värnpliktspåbudet l aug. s. å. föredrogs i
senaten, vägrade R. jämte tre andra senatorer
att bidraga till dess pro-mulgering samt blef af
denna orsak afskedad. Därefter engagerades R. som
verkställande direktör för J. C. Frenckell &
sons fabriker i Tammerfors, senare som chef för
Borgströmska tobaksfabriken i Helsingfors. 1902
stiftade han industriidkar-nas i Finland
ömsesidiga brandförsäkringsförening, hvars chef
han blef. Slutligen, 1913, efter den Idmanska
kraschen, utsågs R. till chef för landets äldsta
och största privatbank, Föreningsbanken, af hvars
förvaltningsråd han tidigare var medlem. R. deltog
i samtliga landtdagar 1885-1906, var i början af sin
landtdagsmannabana led. af allmänna besvärsutskottet,
hvars ordförande han var 1891 och 1894, samt därefter
af statsutskottet. 1904 var han järnvägsutskottets
ordförande, sedan han 1897-99 varit medlem af
kommittén för uppgörande af program för framtida
järnvägsbyggnader i landet.
8. Julia (Jully) Maria R., född Ekström,
den föregåendes hustru, finländsk genealog, f. 5
aug. 1865 i Viborg och gift 1883, har egnat sig
åt genealogisk forskning och skriftställen samt i
särskilda periodiska publikationer offentliggjort
resultat däraf. Hennes Frälsesläkter i Finland
intill Stora ofreden (1909, 1911), hvaraf hittills
två häften (t. o. m. bokstafven M) utkommit,
är ett monumentalt arbete, byggdt uteslutande på
arkivaliska källor, och innebär en högst
betydande forskningsprestation.
9. Vilhelm R., broder till R. 7, finländsk
geolog, f. 20 jan. 1865 på Dalsbruk i sydvästra
Finland, aflade studentexamen i Helsingfors 1882
samt egnade sig åt studiet af kemi och mineralogi,
hvarjämte han under somrarna deltog i fältarbetena
för Finlands geologiska undersökning.
Han fortsatte sin utbildning 1885–87 vid
Stockholms högskola under ledning af Brögger samt
studerade 1888–89 och 1892–93 kristallografi och
mineralogi vid universiteten i München, Göttingen och
Paris samt petrografi hos Rosenbusch i Heidelberg.
Efter att redan tidigare ha utgett några uppsatser
om geologien i de af honom undersökta trakterna af
Finland disputerade han 1887 för licentiatgrad
med afhandlingen Om ljusets absorption i epidot
från Sulzbachsthal. Han utnämndes 1888 till docent
samt 1899 till professor i mineralogi och geologi
vid universitetet i Helsingfors. 1887 hade R. som
geolog deltagit i en från Finland utsänd expedition
till Kolahalfön och återvände sedan under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
